In i dimman? Njae, inte riktigt kanske, men väl mot mörkret

(Rubriken är en pendang/parafras/parallell/travesti på ett annat blogginlägg)

Norr om Simrishamn sträcker sig sandstranden milslång. Men redan efter någon kilometer kommer man till en klippformation som heter Vårhallarna. Det är ett av Österlens absolut finaste ställen (ja, jag vet, det finns fina bokskogar, och det finns stranremsor som inte är så välbesökta av människor, men ändå), och det är inte ovanligt att man, om man har möjligheten, tar med sig kvällsfika och går dit och ser solen gå ner. Inte i havet tyvärr, eftersom vi är på ostkusten, men väl över Gladsax. Vid dessa klippor ligger ett gammalt hus. Ett hus som verkar helt övergivet, men ändå så fullt med obesvarade frågor. Vem har bott här, vad har huset använts till, är det någon som använder det idag, vad finns där inne? Jag har mer än en gång försökt fotografera detta hus och fånga den där stämningen av att man inte vet. Nu i kväll har jag gjort nya försök, men jag känner att jag nog måste komma tillbaka till Österlen nästa år och fortsätta söka efter den perfekta bilden.

Och så blev det några andra bilder också

Semesterfotografering, det är svårt det.

Är nu inne på tredje semeserveckan, och inte har det blivit mycket fotograferat inte. Varken traditionella semesterbilder (badande, solande, grillande, promenerande familjemedlemmar) eller sådana bilder som jag tar för mitt eget höga nöjes skull. Attans vad svårt det är att fotografera. Och de där stunderna då man själv drar i väg på promenade med bara kameran som sällskap har nästan helt uteblivit. De har liksom inte passat in i familjesemestern. Det enda jag egentligen har lyckats åstadkomma är att kravla lite runt husvagnen, men det gills inte riktigt. Och ändå befinner jag mig just nu i den kanske vackraste delen av hela Sverige; mitt på Österlen. Man kanske kan skylla på den förbannade värmen, som liksom handlingsförlamar allt och alla.

Idag är det lite svalare, och jag har i alla fall orkat ladda ner bilder från kameran och dra dem genom PSE. Och då ser man verkligen vilken rolig semester vi har.

Jag har hittat en funktion i kameran

HA! Jag kan också förhindra att man tar bilder utan att ha minneskort i kameran. På första menysidan fanns inställningen om det skulle gå att fotografera utan minneskort. Nu har jag ändrat den så att det inte går. Bara ifall jag någon gång skulle glömma stoppa i kort. Men varför skulle det hända?

Jag saknar en funktion i kameran.

När jag skulle gå ut med kameran i morse följde hunden och frun med. En ganska fin morgon faktist. Knäppte av en hel del fina motiv. Här nedan följer bilderna från promenaden.

Jasså, ni ser inga bilder. Det gör inte jag heller, för jag glömde stoppa i minneskort i kameran. Shit happens.

 Tänk om kameratillverkaren la mer tid på att utveckla finesser som gör mig uppmärksam på dylika faktum, i stället för att göra en massa fjantiga motivprogram som jag ändå aldrig använder.

Jag har också varit i Äskhults by

Läste just ett blogginlägg där fotografen hade besökt Äskhults by.  Men det har ju jag också. Så sent som igår. Så här kommer min bildliga tolkning av det besöket.