Världens sämsta partyfotograf

I veckan hade vi fest på jobbet. 1000 personer samlade på en innergård med mat och underhållning. Klart att kameran följde med. Jag tänkte att jag verkligen skulle arbeta mig igenom festen och ta en massa bra bilder. När jag nu sitter och tittar på mina bilder, och dessutom har tittat på andras bilder från festen inser jag hur totalt jävla värdelös jag är som festfotograf. Nästan alla andra bilder (tagna av arbetskamrater som inte har foto som hobby) föreställer mina arbetskamrater hängandes om halsen på varandra, stirrandes in i kameran och lyftandes ett ölglas. Ungefär såhär alltså.

   
(Ja, dom ska vara suddiga och ha taskig vitbalans också, det hör till.)

Jag däremot ville i stället försöka fånga människorna på festen, hitta samtalen och umgänget. Då blev det ungefär såhär.

Och det är ju inte mycket party i de bilderna. Fast jag tycker dom är ganska bra ändå.

Tack för kommentaren...

....är väl det minsta man kunde begära. Om man lägger upp en bild på fotosidan och säger OK till att få kommentarer på bilden, borde man väl i alla fall kunna tacka för kommentarerna man får.  Okej, ibland kan man missa en kommentar, det vet jag av egen erfarenhet, men jag har lämnat ett antal kommentarer på bilder, för både både flera veckor och månader sedan, och fortfarande inte hört ett knyst. Lite fel tycker jag.

Hur ska ni ha´t?

Efter kommentarerna på bilden i mitt förra inlägg har jag nu justerat bilden (så gott jag kan) i enlighet med förslagen. Då blev det så här.

Orginalbilden

Mer kontrast

Svartvit

Den svartvita skulle kanske också behöva ha mer kontrast, men det hinner jag inte nu. Det får ni tänka er.

"Bröllopsfotograf? Knappast!

Men fotografera ett bröllop då? Jo tack, det kan jag väl göra" I lördags var jag bjuden på bröllop på Skansen. Dom hade ju ett evenemang med drop in-bröllop. Bekanta var där och gifte sig. Vi var inbjudna att delta. Och så klart hängde kameran med. I sällskapet var jag den mest meriterade fotografen (och då förstår ni vilken samling foto-klåpare jag var omgiven av). Och jag har i alla fall lärt mig att bröllop i stekande sol är det värsta som finns att fotografera, så jag jublade över det halvtaskiga vädret. Men när solen kom fram skrek alla till brudparet att ställa upp sig så vi kunde ta lite bröllopsbilder. Turligt nog varade inte solen så länge. När den gått i moln blev det såhär.

Jag vill också vara med! Färg eller svartvit?

Sådär, nu har telia ruskat liv i mitt bredband igen. Då kan man ju enkelt ladda upp lite nya bilder. Jag kan inte låta bli att ge mig in i debatten om en bild gär sig bäst i färg eller svartvitt. Här kommer en bild i två versioner. (Och så begriper jag fortfarande inte varför bilderna får olika storlekar. Den första bilden verkar alltid bli större än de andra. VARFÖR?)

På något sätt känns bilden i färg klockren. Det är ju vår för fanken och en massa fina färger. Klart bilder måste vara i färg. Men när jag tittar på den svartvita bilden upptäcker jag att den faktiskt funkar nästan lika bra den också. (Och hade man varit lite duktigare på svartvit konvertering i PSE8 hade kanske den bilden blivit ännu bättre. Jag tycker det finns en extra lugn i den svartvita bilden. Det är som om det tar mig tillbaka till en tid då tempot var annorlunda. (Sedan kunde man beskurit bilderna bättre i vänsterkanten, men den defekten bjuder jag på.)