Skit i vad Göran Segeholm säger, man måste väl få ha lite roligt också

Jag har vid ett flertal tillfällen både hört och läst Göran Segeholm påstå att man ska hålla sig till det man är bra på. Man ska inte fladdra runt bland en massa olika motivgrupper, för då blir ens fotograferande så spretigt. Jag håller med Göran om detta, och jag inser själv att man definitivt inte ska ge sig på sånt man inte behärskar. Men vad fan gör man om man hamnar vid Hornborgarsjön med 12700 tranor framför sig, och inte äger något annat teleobjektiv än ett gammalt 70-200. Låter bli att fotografera? Näe, det går ju inte. Man gör så gott man kan, och intalar sig själv att det inte är fåglarna man fotograferar, utan upplevelsen att vara där och se alla tranor. Och då blir det såhär.

PS För övrigt tycker jag att Göran är en av våra största folkbildare inom fotografin just nu. Jag läste eller hörde någon säga att han håller på att överta den rollen av folkbildare inom foto som Ulf Sjöstedt hade tidigare. Och jag beundrar verkligen det jobb som både Ulf gjort, och Göran gör, men ibland gör jag som chefredaktören för Kamera och Bild, Magnus Fröderberg sagt, jag tar bilder som jag mår bra av att ta, och skiter i hur resultatet blir.

Är det bara jag som ligger efter med framkallningen?

Här kommer resultatet av en promenad jag gjorde i slutet av februari. Har liksom inte hunnit få fram bilderna tidigare.