Att ta bilder som man mår bra av är helt rätt väg det tycker jag också. Jag fladdrar vilt mellan olika motivgrupper, färg och svartvitt, landskap och gatufoto, arkitektur och blommor osv....

Jag skulle aldrig acceptera så begränsande regler för mitt fotograferande. Tvärtom är det utvecklande att pröva nytt - och se svårigheterna inom det området. Fotografering ska vara roligt, annars är det ingen poäng att hålla på. Det är en helt annan sak att inse sina styrkor och svagheter.

Eric Klemm som jag bloggat om desavouerar Segeholm. Han har en enorm spännvidd när det gäller motivkretsen och är alltid på jakt efter vad som kan bli en spännande bild -- har jag hört honom säga. Ändå kanske Segeholms råd kan vara värt att begrunda för den som känner sig lite vilsen eller osäker och behöver utvecklas. Men jag kan inte frigöra mig från känslan att en del av det han har att säga har sin grund i att han söker sin egen roll (vilket ju inte är fel, men det är ett väldigt personligt perspektiv han har då).

Hur det än är med den saken, så är jag glad att du tog gluggen du hade när du nu var på platsen, och sedan delade med dig av resultatet. Vilken säregen stämning! Jag läste i tidningen att det kommit fler åskådare än tranor i år.

PS. Vitbalansen i dessa bilder är något sjusärdeles häftig :-D

Per, du har citerat mig korrekt, och tack för att du kom och lyssnade. För dem som inte var där sätter jag gärna in citatet i ett större sammanhang. Föredraget handlade om att vara självlärd och vilka problem det kan medföra. Ett av de problemen är att man aldrig får det där stödet att hitta en egen stil som en utomstående lärare, handledare eller mentor kan ge.

Därför ville jag sätta ljuset på detta. Att bli medveten om sina styrkor och svagheter och medvetet arbeta med dem (och mot dem) är ett sätt att utvecklas. Jag menar att om man medvetet väljer en väg med en viss riktning så blir det lättare att senare se sina framsteg. Egentligen tycker jag att det är missledande att prata om motivområden, det handlar inte om det. Det handlar mer om sättet att tänka, hur man närmar sig sina motiv, vilket anslag man har i sin berättelse.

Och, som jag också sa på föredraget, självklart att man ska fotografera det som gör en glad. Visst ska man prova på allt som faller en in. Det ena utesluter inte det andra.

Ernst Göran: Du har helt rätt i att perspektivet är personligt, jag är själv autodidakt. Faktum är att jag helst undviker att ta upp ämnen som jag inte har personlig erfarenhet av. Jag kan inte se vad alternativet skulle vara.