På begäran

(OBS rubriken syftar inte på den fantastiska visan av Birger Sjöberg som handlar om när "Violincellisten i Müller-Bezacks solistkapell spelar i utvärdshusets trädgård en sommarafton, på begäran av Rådmannen, Träumerei. En främling, som ej känner stadens vanor, stör dödstystnaden, varvid förvirring uppstår. Allt slutar dock harmoniskt, tack vare violoncellistens kallblodighet." Rubriken syftar i stället på en önskan om att få se en av de svarvita bilderna i föregående blogginlägg i färg.Den kommer här.=

Man kan gatufotografera utan Leica också...

...men det kanske inte blir så bra. Fast jag har väldigt svårt att tro att mina bilder skulle bli bättre bara för att jag hade en Leica M-någonting i stället för en Canon 400D. Möjligen skulle jag vara stoltare över bilderna, bara för att dom var tagna med en svin-jävla-dyr kamera. Men nu är dom inte det, och då blev det så här.

Den här sista bilden måste väl vara ett brott mot alla kompositionsregler, i synnerhet den som talar om att det inte ska vara för rörigt. Men vem bryr sig om kompositionsregler? Alla ovanstående är tagna nu under julledigheten. Men sen måste jag ta med två favoriter "från förr". Först Djurgårdsbron en väldigt tidig morgon i somras, och sedan Mods vs Rockers i september 2008.

Nostryffelnos

Inspirerad av min egen kommentar på en annan blogg fick jag för mig att jag skulle göra likadant. Fast jag har ju inget makroobjektiv så jag fick leta upp lite gamla mer eller mindre lyckade bilder. För er som inte vet kan jag berätta att det där stället längst ut på en hunds nos (där man pussar den) kallas för nostryffel. Och för er som inte vet kan jag berätta att bilderna nedan är på en hundras som heter lagotto, och som används till att leta efter tryffel med (och så var ordleken i rubriken förklarad och därmed förstörd.)

Jag känner mig som en jävla Scott Kelby

På min andra blogg (jodå, man kan ha flera) publicerade jag härförleden några bilder från en kvällspromenad. Bilderna är inte så märkvärdiga (det är därför dom inte blivit synliga här, men jag får väl publicera dem i detta inlägg då, men jag gör dom små), men en läsare av bloggen, och tillika bekant, som nyligen fått sin första systemkamera tyckte dom var fina och undrade hur man tar såna här bilder.

Vad svarar man på det? Jo, använd stativ och trådutlösare, välj ISO 100, välj bländarförval, blända ner två steg från största bländaren, sikta och tryck. Glöm inte att fotografera i RAW så det går lättare att photoshopa sedan. Och då känner jag mig som en jävla Scott Kelby. Hans pedagogik går ju ut på att förklara hur man ska göra, som om Scott vore ens fotokompis som man frågade när man stod där med kameran, "Hur gör jag". Då svarar han ungefär så som jag gjorde. Att lära ut varför man ska blända ner två steg, varför man ska ha så lågt ISO som möjligt, varför man ska ha trådutlösare, hur bländare, slutartid och ISO hänger ihop, det är bara tramsigt. Grundläggande kunskaper är tråkigt, det är mycket roligare att veta vilka knappar man ska trycka på, men man behöver inte veta varför. Inte riktigt min pedagogiska inriktning, men ibland trillar man dit i sina svar.

Fast jag har också försökt förklara just hur bländare, slutartid och ISO hänger ihop för henne också.