Nu äntligen...eller det blir inte alltid som man tänkt sig

Så hade jag äntligen frisknat till, och under dygnets ljusa (nåja, i alla fall inte kolsvarta) timmar behövde jag inte vara på jobbet. Äntligen skulle jag få komma ut och prova mitt nya objektiv. Av lite olika skäl ställdes kosan mot julmarknaden i Malmköping denna dag. Men om man inte insett det förr, så inser man det en dag som denna. Om man ska fotografera på allvar och prova sina nya leksaker fototillbehör går det inte att ha fru och hund med sig. Dom har liksom ett annat tempo, och lite andra intressen än jag. Det blev dessvärre inte mycket fotat. Det blev faktiskt inte mer än så här.

Man tager vad man haver...

Jag har fortfarande inte blivit frisk nog för att gå ut och fotografera. Och förresten den jag dag blir det, är det nog jobbet som kommer i första hand. Men man blir ju otroligt inspirerad av att läsa om alla andra som ger sig ut på fotoexpeditioner titt som tätt. För att på något sätt stilla sitt sinne har jag letat upp lite bilder från en tidigare promenad. Det var en av de för oss hundägare obligatoriska långpromenaderna på helgerna för en tid sedan.  Vi började med att inviga den nybygda rasthagen alldeles i närheten av där vi bor. Hunder var gräddvit när hon gick in i hagen. Efter två minuter var hon jordfärgad.

Intill rasthagen stod en rönn. När hunden hade bajsat blev plötsligt rönnbären väldigt intressanta att fotografera, och jag kunde absolut inte plocka bajs, så det fick hon-i-röda-jackan göra.

Lite längre bort på vägen dök det upp en fluga på en bergvägg.  Jag trodde som hade gått och lagt sig så här års. (Flugorna alltså, inte bergväggen)

Sedan kom vi in i skogen. Skogen är full med stenar, och i ett ogenomtänkt ögonblick för många år sedan lärde vi hunden att om man hoppar upp på en sten och sätter sig, får man godis. Detta trick visar hon väldigt gärna på skogspromenader. Personligen tycker jag kanske att stubbar är roligare. Inte för att jag får godis när fotograferat dom, men med rätt ljussättning kan dom lätt få ett trollskt uttryck över sig.

Årets sista löv, och novembers enda sol råkade sedan komma i vår väg. Jävligt banalt, men vackert.

På hemvägen passerar man, vare sig man vill eller inte, ett utmärkt ställe att öva balans på. Om det har regnat mycket är stockarna rätt hala. Då blir den en större utmaning. Både för hund och hundförare. För att inte tala om för fotografen. Men så roligt var det inte denna dag.

Och skojigare än så blir det inte när man bara sitter hemma och inte kan gå ut.

Förresten, appropå rubriken. Jag har någon gång hört en helt annan tolkning av det Kajsa Wargska uttrycket, än den som är allmänt förekommande. Jag har hört att det betyder att man ska anpassa menyn till råvarorna. Alltså tvärt emot vad vi gör idag. Vi sitter hemma och läser recept, sedan går vi till affären och handlar det vi behöver. Om affären inte råkar ha kalvfärs när vi ska göra Wallenbergare, köper vi köttfärs i stället och gör wallenbergarna på det.  Enligt Kajsa Warg skulle vi valt en annan maträtt med köttfärs som grund. Och Kajsa Warg skulle aldrig drömt om att köpa jordgubbar från Sydafrika till efterrätt i november. Hon skulle natrurligtvis gjort en äpplekompott på svenska Ingrid Marie som precis börjar bli lagom mogna.