Man tager vad man haver...

Jag har fortfarande inte blivit frisk nog för att gå ut och fotografera. Och förresten den jag dag blir det, är det nog jobbet som kommer i första hand. Men man blir ju otroligt inspirerad av att läsa om alla andra som ger sig ut på fotoexpeditioner titt som tätt. För att på något sätt stilla sitt sinne har jag letat upp lite bilder från en tidigare promenad. Det var en av de för oss hundägare obligatoriska långpromenaderna på helgerna för en tid sedan.  Vi började med att inviga den nybygda rasthagen alldeles i närheten av där vi bor. Hunder var gräddvit när hon gick in i hagen. Efter två minuter var hon jordfärgad.

Intill rasthagen stod en rönn. När hunden hade bajsat blev plötsligt rönnbären väldigt intressanta att fotografera, och jag kunde absolut inte plocka bajs, så det fick hon-i-röda-jackan göra.

Lite längre bort på vägen dök det upp en fluga på en bergvägg.  Jag trodde som hade gått och lagt sig så här års. (Flugorna alltså, inte bergväggen)

Sedan kom vi in i skogen. Skogen är full med stenar, och i ett ogenomtänkt ögonblick för många år sedan lärde vi hunden att om man hoppar upp på en sten och sätter sig, får man godis. Detta trick visar hon väldigt gärna på skogspromenader. Personligen tycker jag kanske att stubbar är roligare. Inte för att jag får godis när fotograferat dom, men med rätt ljussättning kan dom lätt få ett trollskt uttryck över sig.

Årets sista löv, och novembers enda sol råkade sedan komma i vår väg. Jävligt banalt, men vackert.

På hemvägen passerar man, vare sig man vill eller inte, ett utmärkt ställe att öva balans på. Om det har regnat mycket är stockarna rätt hala. Då blir den en större utmaning. Både för hund och hundförare. För att inte tala om för fotografen. Men så roligt var det inte denna dag.

Och skojigare än så blir det inte när man bara sitter hemma och inte kan gå ut.

Förresten, appropå rubriken. Jag har någon gång hört en helt annan tolkning av det Kajsa Wargska uttrycket, än den som är allmänt förekommande. Jag har hört att det betyder att man ska anpassa menyn till råvarorna. Alltså tvärt emot vad vi gör idag. Vi sitter hemma och läser recept, sedan går vi till affären och handlar det vi behöver. Om affären inte råkar ha kalvfärs när vi ska göra Wallenbergare, köper vi köttfärs i stället och gör wallenbergarna på det.  Enligt Kajsa Warg skulle vi valt en annan maträtt med köttfärs som grund. Och Kajsa Warg skulle aldrig drömt om att köpa jordgubbar från Sydafrika till efterrätt i november. Hon skulle natrurligtvis gjort en äpplekompott på svenska Ingrid Marie som precis börjar bli lagom mogna.

2009-12-01 17:43   canic

Fast då blir det "Wallenburgare" som kan vara lika gott. Med jordgubbar till efterrätt så struntar man väl i Kajsa. Kul med gamla kokböcker, ett kryddmått salt och gnid försiktigt stekpannan med en halv vitlöksklyfta!!?!! Det var tider det.

Ja just ja, gillade stubben och löven...
nic

Svar från Hundblues 2009-12-01 18:00

Om sanningen ska fram gör jag nästan alltid Wallenburgare. Jag tycker liksom inte det blir godare med kalvfärs, så varför betala mer för den då? Fast säg det inte till någon.

2009-12-01 19:06   EGW

Din prommenad välsignades med ett vackert väder. Ljuset från den lågt stående solen är ofta en utmaning på hösten. Jag är nästan förvånad över att bilderna har så bra vitbalans, det blir ofta färgstick i sådant ljus.

Hos oss är det bisonfärs som gäller. Liknar förstås nötfärs, men är godare. Jag tvivlar på att Kajsa W någonsin fått tillfälle att pröva det. Jag läste en gång hela citatet om vad man tager -- uttrycket syftar på några speciella råvaror. Således: "Man tager vad man haver av... " men tyvärr minns jag inte vad det var för något.

Det är som med den berömda dimman på slagfältet vid Lützen, citatet har rumphuggits och givits en ny betydelse.

Svar från Hundblues 2009-12-02 15:25

Ja, det gäller ju att passa på när det finns sol. Färgbalansen, det bestäms väl inte av fotograferingstillfället, utan av förmågan att hantera ACR ;)

Bisonfärs? Finns det? Låter i så fall väldigt spännande. Förvanskade citat är också spännande. Jag ska leta vidare efter orginalbetydelsen i Kajsas citat.

2009-12-02 19:38   EGW

Tja, vitbalansen i dina bilder är kanske resultatet av din intelligenta efterbehandling :-) Men det kan ju vara svårare eller lättare, beroende på ljuset vid fotograferingstillfället. Jag tycker att jag rätt ofta ser hur fotografen inte helt lyckats bemästra sådant som lågt stående sol, färgat reflexljus från omgivningen etc. Kanske är det för att min bildskärm har så fina färgegenskaper; man ser nog mer då. Jag avundas inte dem som sitter och efterbehandlar sina färgbilder på en laptop.

Svar från Hundblues 2009-12-02 20:23

Intelligent efterbehandling? Tja, det kan ju vara ett finare ord för lite tur.

EFterbehandla på laptop? Det har jag försökt göra. Men eftersom färgmättnaden ändrade sig beroende på hur jag lutade skärmen, gav jag upp.