En gång till - Vilken kamera är bäst för gatufotografering?

Jag äger två kameror som jag använder regelbundet (de övriga kamerorna jag äger använder jag sällan eller inte alls), en Canon S95 och en Canon 7D med extra batterigrepp. Enligt vissa oskrivna lagar är ingen av dessa kameror speciellt lämpad för gatufotografering, i synnerhet inte en 7D med extra batterigrepp och en zoom 18-135. Den är för tung, och framför allt, enligt de oskrivna lagarna är den för stor och väcker för mycket uppmärksamhet. Men..... den kameran är för mig den ideala gatufotokameran.

Om man inte strövat på gatorna varje dag i 35 år och fotograferat folk kan man (dvs jag) känna lite obehag att fotografera människor man inte känner. Man undrar hela tiden: Med vilken rätt fotograferar jag dessa människor? Kommer bilderna bli bra? Märker dom det? Kommer dom att bli arga? Kommer dom kräva att jag ska radera alla bilder dom är med på? Törs jag publicera en enda bild av de jag tagit? Frågor som ju i grund och botten bottnar i bristande självförtroende. Och hur gör män för att kompensera att något hos dem är litet? Köper något stort förstås! Och i den andan hjälper mig mitt stora åbäke till kamera att våga fotografera på gatan. Med en stor kamera kan man (dvs jag) lättare försöka se professionell ut, och därmed legitimerar en stor kamera det man (dvs jag) gör.

 Om tio år kanske jag törs gå ut med en liten löjlig mätsökarkameran om halsen och fotografera på gatan, men inte idag. Jo, det skulle jag våga. Ovanstående är inte en total sanning, det är mer en tanke, och ett sätt att legitimera för min fru att jag behöver en stor och dyr kamerautrustning. 

Vad man också måste ha med sig när man gatufotograf är ett svar på frågan vad man gör med bilderna man tar. I våras överrumplades jag av den frågan, och jag kunde inte leverera ett bra svar, även om jag hade ett. Då hjälpte det inte med stor kamera om halsen, hon var i alla fall ytterst skeptisk till det jag höll på med. 

Nedan några gatubilder från sommaren (tagna med det stora åbäket till kamera)

Först några bilder från Simrishamn

Och så en bild från Ystad

Och slutligen två bilder från Stockholm

2012-08-07 18:44   froderberg

Det handlar mycket om hjärnspöken. Först måste man sluta bli så rädd för vad folk tycker. Då vågar man gå närmare, vågar bli snabbare och kan ta bra bilder.

Det är svårt att helt komma ifrån hjärnspökena om man inte är Bruce Guilden eller saknar empati. Jag kör själv med Canon EOS 5D Mark II med 35/2 eller 40/2,8 (för att minska vikt och volym av praktiska skäl) och har slagit ifrån mig alla tankar på Leicor, Fujikameror, Sonykameror osv. Lösningen ligger nästan alltid inom en själv. Jag kom fram till det genom att tänka baklänges. Kunde jag ta bra bilder med en stor och synlig silvrig Canon FTb en gång i tiden så ska jag väl kunna plåta med vilken kamera som helst idag.

Eftersom jag ständigt testar kameror har jag märkt att det funkar bra (mentalt för mig) att fotografera med billiga instegssystemkameror. Alltså spela amatör istället för proffs.

Samtidigt går det bra att fotografera med en stor Canon 1D X med 24-70/2,8. Det handlar så väldigt mycket mer om hur du tränar dig själv än vilken kamera du använder.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/2694951.htm

--

Du har helt rätt i att det underlättar (botar hjärnspöken) om man har en anledning till att fotografera. För den som blir fotograferad räcker det ofta med att höra "För att du gör dig bra på bild", "För att du är intressant" osv. Jag tycker att man ska börja med att berömma den man fotograferar, Sen kan man säga saker som "Jag håller på med ett projekt", "Jag har fått en uppgift i skolan".

Svar från Hundblues 2012-08-09 09:01

Såklart att det är hjärnspöken, det är jag den förste att erkänna. Men jag känner mig faktiskt rätt komfortabel med min Canon 7D, och jag vågar nog ta alla bilder jag vill ta. Däremot har jag fortfarande väldigt svårt att möta blicken från den jag just fotograferat. Jag går oftast raskt vidare. Och till att berömma den jag fotograferat är det fortfarande ett långt steg. Intressant att du känner dig komfortabel när du spelar amatör, och jag när jag spelar proffs (så gott det nu går med min utrustning). Men uppenbart är att vi bägge två trivs när vi spelar en roll och inte är den vi egentligen är. Undrar om man kan spela rollen som Bruce Guilden?

2012-08-07 20:07   gatosi

Som tjej känner jag inte att någonting är för litet hos mig, och ändå kör jag en relativt stor systemkamera (Nikon D90). Det är det jag har, och om jag inte vill lägga ner alla mina pengar på tusen diverse kameror får det duga även för GF.
Jag har också funderat en del på utrustning, fast mer på objektiv (tele för att inte vara för nära och vidvinkel för att fota "förbi"). Kul att ha dem, men för GF spelar till sist ändå bara roll att gå fram med ett gott självförtroende. Därför har jag struntat i alla tankelekar med ytterligare kamera eller objektiv. I stället har jag bestämt mig för att alltid vara beredd på samtal och i nödfall på att radera någon bild. Tar jag tio foton där folk ändå inte lägger märke till mig eller där det går bra i efterhand att jag fotade, då kan jag leva med ett elfte foto som raderas. Det har jag nu klart för mig, och det funkar. Har också investerat i en liten fotobok med några av mina best off för att visa fram om folk skulle vilja veta vad jag sysslar med.

Svar från Hundblues 2012-08-09 09:11

Instämmer till fullo, det är självförtroende och inte kameran som är avgörande för hur bra GF-bilder man tar, men man får inte glömma bort att det kan finnas en koppling mellan kameran och självförtroendet. Jag skulle också kunna stå ut med att radera en och annan bild, men jag kan vara lite tjurskallig ibland. Om jag vet att jag har rätt att ta bilden skulle min vilja att radera en bild vara direkt kopplad till den andre personens beteende. Någon som gapar och skriker åt mig skulle jag totalt strunta i att lyssna på.

Det där med fotobok att visa upp var verkligen en bra idé. Det ska jag också göra.

Förresten jag kom på ett till sätt att stärka självförtroendet. Man blir förmodligen tagen på större allvar om man kan dela ut ett visitkort med namn, mejl- och webadress på. Och är man riktigt kaxig kan man ju också klämma dit ordet fotograf på visitkortet. Det är billigare med en 50-pack visitkort än en Leicaa M6.