Dagens fika - en skräckupplevelse
Idag förflyttade vi oss från Lidköping till Kungshamn. Ungefär på vägen mellan Lidköping och Kungshamn ligger Lilla Paris som Birger Sjöberg kallade Vänersborg. Redan dom gamla grekerna (eller i alla fall mina föräldrar) lärde mig att passerar man Vänersborg och det drar ihop sig till fika, ska man stanna till och fika i Stadsparken. Den är också känd under namnet Skräcklan. I denna stadspark på 54 000 kvadratmeter finns en stuga ritad av arkitekten John Åkerlund. (John Åkerlund har ritat ett flertal anläggningar åt Svenska Turistföreningen, men även ett flertal andra hus i Sigtuna, däribland Sigtunastiftelsen.) Stugan kallas såklart Skräcklestugan och den byggdes 1935.
Serveringen i Skräcklestugan är definitivt inte värd en omväg, men det är något speciellt med stadsparker i småstäder. (Någon gång ska jag åka runt och fotografera stadsparker runt om i Sverige.) Att sitta i stadsparken och titta på blommorna och duvorna och äta något och dricka en kopp kaffe är nog ändå värt en omväg. I synnerhet om miljön andas Birger Sjöberg och hans underbara visor.
Bilderna ser lite bleka ut i färgerna. Det beror på att jag inte orkade byta färgrymd.
Men visst är det så att fantasin fyller ut tomrum. Det är precis det fenomenet som sägs göra avslutningsscenen i filmen Casablanca så magisk. (Jag har inte sett filmen, jag har bara hört detta berättas). Det sägs att Ingrid Bergman spelar så fruktansvärt bra och verkligen förmedlar känslor i den scenen. Och det sägs att en journalist flera år efter att filmen spelats in, frågade Ingrid Bergman hur hon bar sig åt. Hon berättade då att den scenen var en av de första som spelades in, och hon hade egentligen ingen aning om hur hon skulle agera. Därför försökte hon se så neutral ut som möjligt. Slutsats: Det är betraktaren som som med hjälp av filmens handling och kanske musiken som tycker sig uppleva en massa känslor hos Ingrid Bergman.
Men filmen är på många sätt mycket skickligt gjord fastän med enkla medel. Någonting i den gamla genuina filmkonsten har gått förlorat i allt modernt effektsökeri. Film var bättre förr :-)