Den som har flest kameror när den dör, den vinner.......
......eller det blir inte alltid som man tänkt sig.
(Detta med dubblar rubriker, det är något som jag gillar. Det har jag gillat ända sedan jag på en teaterfestival i slutet av 70-talet såg den nu allför bortglömda dramatikern Sandro Key-Åbergs pjäs Ordet är fritt, eller om när Gustav skulle rädda världen.)
Jag har länge varit sugen på en ny kompaktkamera. Utöver min systemkamera har jag också haft en Olympus my 700. En kanonkamera i sikta-och-tryck-klassen. Det köpte jag före mitt fotointresse återuppstod. Sedan jag köpte min systemkamera för snart 3 år sedan har jag velat ha en liten byxfickskamera med bra inställningsmöjligheter. När Canon S90 kom för ett år sedan förstod jag att det var en sådan kamera jag ville ha. Men jag har gått och grunnat på den kameran så länge så det har till och med hunnit komma en uppföljare. En Canon s95. Och nu kunde jag inte hålla mig längre. Jag köpte en i går.
Det var framför allt två saker jag saknade med den förra kameran, bortsett från att den kanske inte tog världens bästa bilder. Dels var det tids- eller bländarautomatik i stället för bara fjantiga programlägen, och dels var det möjligheten till RAW-format. Både S90 och S95 erbjuder ju dessa möjligheter. Perfekt helt enkelt. Ända tills jag kommer hem och inser att PSE 8 inte stöder RAW-formatet för Canon S95. (Det gör väl inte ens PSE9.) Nu är jag tvungen att använda Canons RAW-konverterare. Det går säkert det också, men är inte alls lika smidigt. Det blir inte alltid som man tänkt sig.
http://www.adobe.com/products/dng/
-affe
Du får väl berätta om dina erfarenheter av det här lilla underverket!
-affe