Man kan lika gärna ha roligt i väntan på döden, och varför inte fotografera lite emellanåt, och kanske skriva lite också.

Ja, se det snöar....

...det var sisådär roligt, nåja.

Var i stan i dag för att handla julklappar. Det snöade på Drottninggatan, jag hade bägge händerna fulla med julklappskassar, och det var svårt att manövrera en kamera. Men det gick. Sisådär i alla fall.

Inlagt 2009-12-19 23:24 | Läst 2880 ggr. | Permalink
Drottninggatan i snö och julstök -- väcker minnen från 1950-talet :-D

Vi står kanske inför en period nu med kyligare och mer snörika vintrar. Det skulle inte förvåna mig, även om det inte är politiskt korrekt att tro det :-)
Svar från Hundblues 2009-12-20 11:57
Intressant att du nämner 50-talet. När jag tog bilden tänkte jag på Ture Sventson som ju hade sitt kontor på Drottninggatan, dock i andra änden vill jag minnas. Ture Sventon skrevs väl någon gång på 50-talet vill jag minnas.

Vad som är politiskt korrekt kan vi ju strunta i. Vi sysslar ju med konst, och den ska inte vara politiskt korrekt ;)
Jag var tidigt ute, så när det snöat så där mycket hade jag hunnit hem igen -skönt.
Läcker bild! Drottningatan är ett fängslande motiv, speciellt så här inför julen.
Svar från Hundblues 2009-12-20 11:58
Jo, jag gillar att promenera Drottninggatan från Olof Palmes gata och ända upp till slutet. Det var nog skönt att vara hemma när det började snöa, men då missade du såna här bilder ;)
Naturligtvis struntar vi i vad som är politiskt korrekt -- men jag kunde inte motstå frestelsen att vara lite ironisk :-)

Jag hade ett favoritfik på Drottninggatans nedre del. Det kunde ha varit Rosa! En dag när jag skulle gå dit hittade jag det inte. Jag letade och letade, med växande förvirring. Till sist insåg jag att förra gången jag var där hade det legat i ett hus där det nu bara fanns ett högt plank. När jag kikade genom planket så var det en säkert minst tio meter djup grop bakom.

Det var ett sådant där ögonblick när illusioner faller som vissna höstlöv.
Svar från Hundblues 2009-12-20 22:05
Tala inte om kaféer som försvunnit. Jag har upplevt ett likadant traumatiskt ögonblick i Lidköping för några år sedan. Det fanns en underbart fik på Limtorget, och när vi kom dit för några år sedan hade det bytt ägare och inriktning totalt. Hela semestern var förstörd.