Man kan lika gärna ha roligt i väntan på döden, och varför inte fotografera lite emellanåt, och kanske skriva lite också.

Kamerans betydelse för den slutgiltiga bildens förmåga att uttrycka något - några funderingar

På semestern härförleden hamnade jag i Röstånga, som ligger vid Söderåsens nationalpark. (Och här skulle det nu kunna bli ett inlägg med både bilder från, och text om denna fantastiska nationalpark. Men det är alldeles för uppenbart, och som rubriken antyder kommer detta att handla om något helt annat.) På turistbyrån i Röstånga fanns en fotoutställning med bilder av Jasmine Cederqvist. Dessa bilder gjorde ett outplånligt intryck på mig. Inte för att bilderna var så fantastiska (även om flera av dem var imponerande), utan för att hon hade använt en iPhone för att ta bilderna. En sketen jä…a ajfån! 

För en tid sedan såg jag en intervju med Anders Petersen som finns tillgänglig för Moderskeppet Gulds medlemmar. Där berättar Anders att han använder en liten kompaktkamera för film, för sina bilder. Man kan då inte låta bli att fråga sig hur stor del av bilden som görs av tekniken och hur stor del av bilden som görs av fotografen.

 I helgen tittade jag lite i HCB:s bok The Decisive Moment. I eftertexten hade någon skrivit lite om teknik, och där kunde man läsa ungefär följande. Det finns två typer av fotografer. De som strävar efter det perfekta negativet och de som strävar efter den perfekta bilden. HCB tillhörd definitive de senare.

 Var och en för sig är ovanstående iakttagelser kanske inte så intressanta, men sammantaget väcker de onekligen frågan om kamerans tekniska prestandas betydelse för den slutgiltiga bildens förmåga att förmedla ett uttryck. Dessutom kan jag inte låta bli att fundera på den resa vi som blev intresserade av fotografi av rent tekniska skäl, måste göra för att lägga större fokus på bildens uttryck än på tekniken som ligger bakom bilden. Och om man är en medelålders, lite överviktig, vit, kristen, heterosexuell man som dessutom är ingenjör, är resan ens möjlig att göra?

 Jag kämpar som fan med att flytta fokus från teknik till uttryck, och i och med att jag lärt mg använda lightroom mobile där jag enkelt kan föra över bilder från min iPhone in i Lightroom har jag tagit ett betydelsefullt steg. Numer är det betydligt mer lockande att ta upp telefonen och fotografera något spännande än tidigare. Bilden nedan har jag som bakgrundsbild på datorn på jobbet. Det har jag för att ständigt påminna mig om att jag kan ta bilder som i alla fall jag själv är nöjd med, med enkla kameror. Bilden är tagen med min första digitala kamera, en Canon Powershot A70, från 2004.

 

Mycket talar alltså för att kamerans tekniska prestanda är underordnad fotografens skicklighet när det gäller att ta bra bilder, men jag törs inte chansa. Därför ersatte jag min gamla fickkamera Canon Powershot S95 från 2010 med en Sony RX-100 iii härförleden

Inlagt 2017-08-08 10:21 | Läst 936 ggr. | Permalink
En bra betraktelse, jag har själv liknande funderingar. T ex har jag en ganska fin kamera, min ursäkt att köpa den var att den kan mer än jag så det är inte kamerans fel om bilden inte blir bra. :-0.
Ibland kan jag också tycka att bilderna jag tog på gamla film-tiden är bättre, kanske för att jag ansträngde mig mer för varje bild.
Svar från Hundblues 2017-08-09 07:55
Tack för att du tog dig tid att läsa och kommentera min text.
Det kan ju inte hjälpas, det ÄR roligt med riktigt bra grejer. Det blir kanske inte bättre bilder med automatik, men det är lättare att ta bra bilder om grejerna man använder är bra.

Jag tycket att tanken att man förr i världen ansträngde sig mer för varje bild är intressant. Det låter ytterst rimligt det du säger, att man på filmtiden la ner mer tid på varje bild. Men det riktigt intressanta är att jag läste precis samma resonemang i en lärobok i fotografi. En bok skriven på 70- eller 80-talet. Jag har för mig att det var den då rätt kände naturfotografen Ingemar Holmåsen som skrev så. Men orsaken till att han la ner mer tid i början av sitt fotograferande var bristen på pengar. Han hade inte råd att ta så många bilder, därför måste varje bild bli bra. Jag kan tänka mig att de som börjar fotografera idag kommer säga likadant om 20 år, för det kommer garanterat ha hänt något med tekniken som gör att man behöver tänka ännu mindre då, än nu.
I bra ljus blir alla kameror lika -------- eller funkar i alla fall så pass bra att bilder på webben ser OK ut.

Sista bilden väcker minnen. En av sjöbodarna var avsatt som just sjöbod/förråd, d v s inte bostad eller fritidshus, i gällande stadsplan. Ägaren hade fått bygglov för upprustning av sagda sjöbod. Omedelbart därefter kom den ut på Hemnet som svindyrt nyrenoverat fritidshus. Jag vet inte hur det gick sen kommunen fick nys om detta, den försvann från Hemnet iallafall.
Svar från Hundblues 2017-08-09 08:02
Jag brukar försvara mig mot påståenden om att det går att ta bra bilder med vilken kamera som helst, med att säga "Javisst, men du kan inte ta vilka bilder som helst med vilken kamera som helst." Jag menar att visst kan man ta bra bilder med en iPhone 3-kamera, om man anpassar motiv och omständigheter till kamerans förutsättningar, men om motivet eller omständigheterna är givna måste man ha en kamera som i alla fall till viss grad är anpassad till det man ska fotografera. Och det är väl ungefär det du också menar.

Det verkar finnas en enorm inneboende längtan av närhet till vatten hos de flesta människor. Precis som du säger så betingar hus nära vatten rent astronomiska summor. Vad är det med vatten som är så viktigt. Det verkar nästan vara något genetiskt.