Vitryggig hackspett i Garphyttans nationalpark
Det dök upp en Vitryggig hackspett i Garphyttans nationalpark i slutet på September 2017. De har blivit mycket sällsynta i Sverige och är nära utrotning. Den trivs i skogar med mycket lövträd och död ved. Tyvärr ser det sällan ut så i Sverige idag då det är mest gran och tallskog som odlas.
Jag gjorde flera besök i nationalparken under hösten för att försöka få se den. Trots att det är en ganska liten nationalpark så var det ändå många träd att kolla upp, så jag lyckades inte. Som tur var så verkar den Vitryggiga hackspetten bestämt sig för att stanna så jag gjorde ytterligare ett försök, tillsammans med en kompis, i Februari 2018 när det blivit lite bättre fotoljus på dagen.
Den dagen var det en hel del snö, molnigt och några minusgrader i luften. Vi hann inte så mycket mer än att komma fram till Garphyttan då det kom ett larm. Det var inga problem att hitta till platsen, som beskrevs i larmet, då jag vid det här laget gått runt nästan överallt i nationalparken. Vi hittade Vitryggen födosökandes i en gran i närheten av ett promenadspår. Den var inte speciellt högt upp i trädet och den verkade inte påverkas av att en grupp människor stod under trädet då den bara fortsatte att födosöka.
Jag fick ca 20 minuter på mig att ta bilder innan den drog vidare. Det var en hel del snåriga grenar, i trädet, så det var en utmaning att hitta vinklar där fågeln inte var skymd.ISO talen drog också iväg till bortåt 16000 då jag hade ett objektiv med extender som gav en ljusstyrka på 5.6 men min Nikon D500 imponerade och gav bra bilder ändå.
Fick bra bild där den visar sin vita rygg som egentligen inte är så vit
Den Vitryggade hackspetten verkade ha födosökt en hel del i det trädet där vi hittade den så det var nog ett favoritträd
På en hel del ställen i trädet fanns det djupare hål som förmodligen den Vitryggiga hackspetten hackat ut för att få fram någon godbit
I denna bildserie kan man se hur den Vitryggiga hackspetten skalar av barken på grenen och hackar hål för att hitta föda
Det var med blandade känslor jag åkte hemåt. Det var roligt att få se den och ta bilder på arten. Samtidigt så är det sorgligt att den är nästan utrotad i Sverige. Förmodligen kommer denna hane trumma förgäves efter en hona till våren. Hoppas att pågående naturskyddsarbete, för att rädda arten, blir framgångsrikt.