Ölandsresa i Juni 2018

I början av Juni 2018 åkte jag och min fru på ännu en Ölandsresa. Det hade varit högsommarvärme i nästan en månad så det mesta av vårsträcket hade passerat. Det fanns ändå en del möjligheter att fota fåglar även om det inte blev så mycket rariteter.

Det gick en del Rödspov utmed fyrvägen ner till Långe Jan.

Testade att fota flygande svalor med min Nikon D500 och 300/4 PF + 1.4 extender. Några av bilderna blev riktigt bra.

Vi hittade en Hornugglehäckning i en minst sagt snårig Tall. Till vänster om grova grenen kan man se den ena föräldern och till höger kan man skymta dunungarna.

Vid Sandvik var det några Svärtor ganska nära stranden.

Det var väldigt gott om säl utmed kusten. Dom låg och solade på nästan varenda sten.

Men på dessa stenar fick ett fiskmåspar häcka.

Fick fin bild på födosökande Silvertärna.

Denna Sävsparv tog verkligen i från tårna när den sjöng för oss.

Fick se Brushanar spela lite grann. Inte så ofta man får se det.

Halsbandsflugsnappare är typiskt för Öland.

Åkte i bilen när vi såg dessa Rapphönor ligga och trycka på en åker nära vägen. Stannade till och tog några bilder.

Fick bilder på en Kärrsångar på nära håll. Den sjöng för oss länge och hade en rik reportoar.

Det blev ännu en härlig tur till Öland med nästan för bra väder (för fågelskådning).

Vitögd dykand i Spånnsjön

Spånnsjön är en sjö som dikades ut och "försvann" i slutet på 1800-talet. För bara några år sedan så togs ett beslut att återskapa sjön.  Detta arbete utfördes under 2015. Sjön ligger lite norr om Hornborgasjön. Redan samma år som sjön blev klar så besöktes den av en Vitögd dykand. Jag åkte då dit men misslyckades med att få se arten.

I Maj 2018 fick jag en ny chans, då återigen en Vitögd dykand siktats i sjön. Jag åkte tidigt på morgonen för att få lite mildare ljus och lite svalare temperaturer, i högsommarvärmen som kommit redan i Maj. Det tog inte så lång tid att hitta anden. Den låg tillsammans med en Viggflock. Det enda lite kluriga är att den Vitögda dykanden har vissa likheter med Vigghonan men när man ser dom samtidigt så ser man tydligt skillnaderna.

Praktejder vid Västkusten

Jag har länge velat få bilder på Praktejder. Det vanligaste sättet att få se Praktejder är att följa Ejdersträcket utmed dom svenska kusterna under våren. I Ejderflockarna kan ibland en Praktejder finnas med. För mig är det ett antal timmars bilresa till kusten så att göra på detta sätt har känts för chansartat så det har inte blivit av.

I början på April 2018 hittades en rastande Praktejder utanför Gubbanäsan vid Varberg. Jag reagerade inte först på detta då dom bara brukar stanna till någon dag för att sedan flyga vidare, men när det gått fem dagar och Praktejdern fortfarande var kvar så blev jag intresserad. Rapporteringar visade att den brukade födosöka regelbundet bara ett hundratal meter från land så det fanns en möjlighet att få bra bilder. Jag bestämde mig då för att åka dit. 

Jag åkte en kylig men solig morgon. När jag kom fram så var det ingen av skådarna på plats som hade koll på vart den var så jag fick spana själv. Efter ett tag så hittade jag den men det var betydligt längre ut än 100 meter. Lyckades ändå ta några bilder där man åtminstone kunde se att det är en Praktejder.

Jag bestämde mig för att hålla fågeln under bevakning och hoppas på att den skulle söker sig närmare land. Det var ostlig vind så jag hittade en klipphylla i lä där jag kunde sitta och njuta av vårsolen och hålla koll på fågeln. Den födosökte ett tag och sedan så vilade den. Efter ett par timmar så började den vakna till och faktiskt dra sig närmare land. Den simmade bakom en klippa så jag förflyttade mig till andra sidan. Den simmade ytterligare lite närmare och plötsligt började den flyga mot stranden i min riktning och jag fick fina flygbilder.

Den lade sig nu såsom andra rapporterat ett hundratal meter från land och började födosöka tillsammans med en stor Ejderflock. Nu var det eftermiddag vilket innebär motljus på Västkusten men jag tog det som en givande fotoutmaning. Dom bilderna blev också bra.

Kunde nöjd åka hem efter en härlig dag på Västkusten.

Ringand i Rysjön

I början av April 2016 åkte jag till Rysjön i Närke för att fota en Ringand. Den hade hållt till i sjön sedan slutet på Mars. Jag hade inte sett den arten tidigare och det blev årets första, lite längre, skådartur. När jag kom fram kändes det verkligen att det var vår i luften. Solen värmde och det blåste lite kyliga vindar. Man hörde Skrattmåsarnas läten hela tiden och i sjön fanns det alla sorters sjöfåglar såsom Salskrake, Brunand, Skedand, Kricka, Vigg, Skäggdopping mm. Över sjön och vassarna jagade Havsörn, Brun kärrhök och Fiskljuse. Jag gick till tornet i mellersta delen av sjön och njöt av allt detta medans jag spanade efter Ringanden. Det tog någon timme innan jag fick syn på den och det blev några bilder på långt håll.

Efter att ha studerat Ringanden en stund så drog den sig lite längre norr ut i sjön. Jag visste att det fanns ett gömsle där så jag drog mig däråt. Till min stor glädje så kunde man se den därifrån. Tyvärr så var det en hel del höga kaveldun från fjolåret som skymde sikten från gömslet.

Det gick ändå att ta lite bilder mellan stjälkarna när Ringanden simmade runt och det kändes också bra att komma ner lågt. Jag fick en hel del bilder på hyfsat avstånd.

300:ade artbilden på fågel samt en tillbakablick

Vid Görans Dämme på Öland tog jag, i mitten av maj 2014, bilden på min 300:ade fågelart. Det var Vitvingad tärna som blev "jubileumsarten"

I och med att denna milstolpe var passerad så började jag tänka tillbaka på hur mitt intresse för natur och fågel fotografering startade samt hur det har utvecklats.

Mitt intresse för naturfotografering startade 2003 i samband med att jag köpte min första digitalkamera. Det var en Canon PowerShot A70. Helt plötsligt kunde man ta obegränsat med bilder utan att det kostade något. Bilden visades direkt på skärmen, vilket gjorde att man kunde prova sig fram och korrigera sina misstag på ett roligt sätt. Det dröjde inte länge innan jag utöver familjebilderna tog kort på blommor, insekter, djur och fåglar.

Ganska snabbt så blev fåglar huvudmotiv i naturfotograferingen. Det berodde på att min fru som läste till grundskolelärare hade en lärare som var intresserad av fågelskådning och tog med sina elever på en hel del exkursioner ut i naturen. Min frus intresse för fågelskådning smittade av sig på mig.

Bilden är tagen med Canon PowerShot A70. När jag tog bilden trodde jag det var en Kanadagås. Några år senare insåg jag att det var en Vitkindad gås.

Ganska snart införskaffade jag en tubkikare och började ta bilder genom den.Det kallas Digiscoping. Det tog tid att ta en bild och det var svårt att få fokus. Det krävdes att motivet satt stilla länge för att lyckas.

Bilden på Hökugglan är tagen med Canon PowerShot A70 genom tubkikare.

Bildkvaliteten blev inte riktigt vad jag önskade så jag investerade i en ny kompaktkamera med rejäl zoom. Det blev en Olympus C765UZ. Med den fick jag en bränvidd motsvarande 380mm på en fullformat kamera.

Med Olympus kameran kunde jag nu gå runt i skogen och få bilder på småfåglar som satt högt upp i träden såsom den Mindre Hackspetten på bilden.

Intresset för fågelfotografering fortsatte att växa. Jag kom in i en positiv spiral. Ju mer jag fotade fåglar desto mer lärde jag mig om deras beteende och villkor ute i naturen och det i sin tur medförde att jag ville ägna ännu mer tid att vara där ute och fotografera.

När priserna på digitala systemkameror sjönk så var jag inte sen att börja spara till en sådan. I början av 2006 så köpte jag en Nikon D50 och en Tamron 200-500 zoom. Den utrustning innebar ett rejält lyft för bildkvaliteten och nu blev det möjligt att fota rörliga motiv.

Tack vare min Nikon D50 och Tamron 200-500 kunde jag nu ta bilder på flygande fåglar.

Fågelfotointresset växte ännu mer och jag började göra resor till olika delar av Sverige för att fota fågelarter som var allt ovanligare. Bla blev det resor till Öland och Halland. Jag började nu också räkna hur många arter jag fotat och jag lade allt mer tid på att åka till platser enbart för att fota en specifik art.

I början av 2008 upptäckte jag RAW formatet. När man fotar i det formatet så kan bilden justeras efter att den är tagen.  Detta gjorde att bildkvaliteten kunde höjas ytterligare ett snäpp. Det spelade också mindre roll om vitbalansen eller exponeringen inte blev optimal. Det gick att fixa till i efterhand.

Bilden på Berglärkan kunde "räddas" ,i och med att jag fotade i RAW format, då jag hade ställt in fel vitbalans. Numera har jag Auto-vitbalans inställt i kameran och justerar alltid  i efterhand.

Nästa tekniska steg i min utveckling blev ett inköp ,i slutet av 2008, av en Nikon D300 och Sigmas 300mm fasta objektiv med ljustyrka 2.8. Jag investerade också i en 2x-extender så att jag kunde få 600mm brännvid med ljusstyrka 5.6.

Med Sigma objektivets ljusstyrka på 2.8 kunde jag nu ta bilder i mörker på nattaktiva arter såsom Gräshoppssångaren på bilden.

Nu har fågelfoto-intresset blommat ut fullt och jag har blivit en artjägare som satsar på att nå 300 fotade fåglar för att bli fullvärdig medlem i club300. Jag planerar nu olika resor för att få nya arter bla en resa till fjällen. Jag kollar också larm på club300:s hemsida och håller dagligen koll på vilka arter som rapporteras på Svalan för att sedan åka till dessa lokaler och ta bilder på nya arter.

Jag börjar också inse att det är svårt att få alla egenskaper som man önskar i ett och samma objektiv. Sigma 300 objektivet har bra ljusstyrka på 2.8 men det är tungt att bära och bildkvaliteten försämras märkbart när man sätter på 2x extendern för att få 600mm brännvid. Nästa foto investering ,i slutet av 2010, blir därför Nikons 500mm objektiv och Nikons 300mm objektiv båda med ljusstyrka 4. Nu har jag ett objektiv med lång räckvidd utan användning av extender samt ett lätt "walkaround" objektiv.

Med Nikons 500mm objektiv kan jag ta bilder med toppkvalitet även på flygande fåglar som bilden på Fjällvråken ovan.

För att ännu bättre kunna efterbearbeta mina bilder i datorn skaffade jag 2012 Adobes Lightroom. Det var ett rejält lyft jämfört med Nikons ViewNX som skickas med vid inköp av deras kameror. Jag har visat skillnaden mellan dessa programvaror i tidigare blogginlägg.

Utvecklingen av kamerahus går väldigt fort så 2013 ersatte jag mitt Nikon D300 hus med Nikon D7100. Jag fick då 24 Mpixel sensor istället för 12 MPixel. Detta ger en virtuell brännvids förlängning på 1.4 vilket motsvarar vad en 1.4x extender ger. Jag får också bilder med lägre brus på höga ISO-tal.

Min ambition när jag tar mina bilder har alltid varit att respektera naturen. I och med att jag hela tiden ökat min kunskap om fåglarna och deras beteende så har jag lärt mig att undvika misstag. Naturfotograferingen har blivit mitt andningshål som bryter av den stressiga vardagen. Man kan strosa om kring och bara vara eller fokusera på att få riktigt fina bilder eller åka iväg på ett larm med spänningen det innebär att kanske få bilder på en ny art. Alla dessa olika inslag i naturfotograferandet gör att man fokusera och njuter av nuet. Det leder till avkoppling för mig.

Nästa steg i utvecklingen tror jag blir att ta mer estetiskt tilltalande naturbilder inte bara att dokumentera fågelarter som jag lagt mest energi på hittills.