Fågelskådning på Öland våren 2012 dag 1

I slutet av Maj bar det av det av till Öland igen för att främst fota fåglar. Den här gången åkte jag tillsammans med två skådarkompisar så jag visste att det skulle bli skådning från tidig morgon till sen kväll. När vi kom fram mitt i natten så hörde vi tre näktergalar samtidigt direkt när vi klev ur bilen.

På morgonen åkte vi direkt till Norra lunden vid Ås vandrarhem för att försöka fota Lundsångare. Vi behövde inte gå speciellt långt in i lunden innan vi hörde den. Att fota den skulle visa sig bli mycket svårare. Den var väldigt rörlig och höll sig högt uppe i trädtopparna. Dessutom var det otroligt mycket mygg i lunden.Till slut fick jag ändå en bild som blev hyggligt bra. Därefter splittade vi upp oss och fotade det som dök upp. Efter en stund ringer min kompis och berättar att han fått en kanonbild på Lundsångaren. När jag fick se hans bild så kändes inte min bild så bra längre så jag försökte pånytt fota Lundsångaren men den var inte lika snäll mot mig utan den satte sig i motljus, halvskymd eller i skugga. Efter en ganska lång stund och ett antal myggbett så blev det ändå en riktigt bra bild.

 Lundsångare

Efter det åkte vi till Stormaren och letade efter Ängshök men det såg vi ingen. Tog en bild på en Lövsångare . Den är förvånansvärt lik Lundsångaren som är en raritet i Sverige medans Lövsångaren är en av Sveriges talrikaste arter.

Lövsångare

Åkte vidare till Sebybadet. Där brukar man kunna fota vadare på nära håll men denna dagen var det knappt inga alls. Jag fick återigen nöja mig med fina bilder på en sångare. En Ärtsångare denna gång.

 Ärtsångare

Drog vidare för att besöka Mellbyör men vägen ned till den var avstängd för bilar så vi bestämde oss för att åka ner till  Ottenby och det visade sig bli ett beslut vi inte skulle ångra.När vi kom ned till fyren fick vi tips om att en Videsparv fanns i Bertils trädgård. Den hade precis upptäckts så något larm hade ännu inte skickats ut. Det var roligt att vara först på plats och sedan hjälpa andra som hade dragit på larmet.

Videsparven i blomrik miljö

Videsparven i närbild

Vi var kvar en stund vid Ottenby och jag fick även bilder på brushane i speldräkt vid Pölen samt Årta vid södra gömslet.

Brushane i speldräkt

Årta

Senare på kvällen åkte vi mot Hammarby Alunskifferbrott för att försöka fota Svärtor. I brottet fanns det fyra Svärtor som visade sig vara ganska skygga. Dom tog till flykten innan jag hade fått fram min utrustning. Jag hade min kamera nerpackad i ryggsäcken och fick snabbt plocka upp den och hann ta några bilder när dom flög iväg. Tyvärr blev det lite rörelseoskärpa. Vill man ha bra bilder så får man inte slappna av utan alltid vara redo.

Svärta med rörelseoskärpa

Hade bländaren inställd på f/10 och ISO 200 vilket gav en slutartid på 1/160 sek och det var för lång tid. Numera använder jag autoiso samt har bländaren inställd på f/4 som utgångsläge för att hålla nere slutartiden.

Vi var kvar vid brottet ända tills det blev mörkt och njöt av den vindstilla och ljumma försommarkvällen.

Sommarvadare i Halland

Åkte ned till Hallandskusten i slutet av Juli 2011 för att fota vadare. Vid denna tid rastar många vadare vid våra kuster då dom är färdiga med sin häckning och är påväg söderut. Första anhalten var vid Getteröns fotogömsle. Det fanns gott om vadare att fota.

Enkelbeckasin

Skogssnäppa

Gluttsnäppa

Grönbena

En Drillsnäppa landade precis utanför gömslet och började födosöka

Efter att ha lyckats fota många olika vadare vid Getterön åkte vi till Morups Tånge lite längre söderut. Det är en grund havsvik. Denna dagen var det rejält lågvatten så det fanns breda stränder att födosöka på för vadarna. Nackdelen var att fåglarna inte kom så nära som vi önskade men det blev bra bilder ändå. Vi satte oss i strandvegetationen och trots att vi inte använde gömsle eller hade kamouflage kläder så kom fåglarna hyfsat nära.

 Större Strandpipare

Kärrsnäppa

 Mosnäppa

Att Småsnäppan gör själ för sitt namn förstår man när man ser den intill en Kärrsnäppa
 

Fågelskådning på Öland våren 2011

I Maj 2011 var det dags igen för en fågelskådarhelg på Öland. Det hade under en längre tid rapporterats Citronärla samt Svartbent Strandpipare vid Ottenby så dessa arter var jag naturligtvis ute eftar att fota. Första skådardagen åkte vi ned till Ottenby för att fota dessa arter. Citronärlan hade oftast setts vid Pölen så jag begav mig genast till pölen som ligger intill Långe Jan för att spana. Ingen Citronärla visar sig så jag ställer mig och spanar vid Bertils trädgård istället. Då dyker min fru upp och undrar varför jag inte svarar i mobilen. Hon har redan sett Citronärlan många gånger vid en pöl (som visar sig vara den riktiga Pölen) öster om Fågelstationen. Snabbt förflyttade jag mig dit och fick en hel del bilder. Tyvärr så var det motljus.

Citronärlan häckade med en Gulärla så det kanske dyker upp hybrider vid Ottenby under 2012

Andra skådardagen startade återigen vid Ottenby. Allt fokus låg på att hitta den Svartbenta Strandpiparen. Jag stog åtskilliga timmar och spanade ut med fyrvägen men utan resultat. Framåt eftermiddagen kom det ett larm om att en Rödhuvad Törnskata hade setts vid Sandviks camping. Jag hade fotat den sedan tidigare men det var en ungfågel utan färg. Denna individ var vuxen och var därmed röd på huvudet.

Den satte sig öppet efter ett tag men tyvärr på lite väl långt avstånd för att få en riktigt bra bild 

Innan hemresan på söndagen så åkte vi ner till Ottenby och fyrvägen för att göra ett sista försök att fota Svartbent Strandpipare. Den här gången dröjde det inte så länge innan den dök upp. Tyvärr så höll den sig på ganska långt avstånd.

En liten bild på en liten fågel tagen på långt avstånd 

Nytt för i år är att vi skaffat en liten hund  som givetvis också får följa med på fågelskådning.

Fågelskådning ur hundperspektiv vid Sebybadet

Fågelskådning på Öland hösten 2010

Oktober 2010 åkte vi på ännu en skåderhelg till Öland. Denna helg var det vackert väder. Ett högtryck hade en tid dominerat vädret öster om Öland. Det fanns goda förutsättningar att det skulle dyka upp östliga rariteter på Öland. Första skådardagen startade vid Ottenby. Det var många skådare på plats. Det dröjde inte så länge innan fågelstationspersonalen visade upp en Brandkronad kungsfågel. Jag tog ingen bild på den för jag hade sedan tidigare tagit en bra bild på den arten.

Efter denna visning gick vi till "Bertils trädgård" och då har någon sett en Kungsfågelsångare. Vi ställde oss förstås och spanade. Vi såg den när den hoppade runt i buskarna men det blev inget bra fotoläge. Till slut så visade den sig öppet och jag fick några fina bilder.

Kungsfågelsångare flög likt en kolibri när den födosökte

På eftermiddagen åker vi ut till Västerstadsviken för det har rapporterats en Tuvsnäppa där.  Vi hittar fågeln ganska snabbt mellan parkeringen och själva viken. Den var väldigt orädd så jag får bilder på nära håll.

Tuvsnäppan lät sig fotograferas på nära håll

Vi stannade kvar och fortsatte skåda. Efter en stund så dyker det upp en  Blåhake. Vi blev ganska förvånade att en Blåhake är kvar på Öland så pass sent på hösten men vi passade förstås på och fotade den.

Blåhaken färger på bröstet var lite bleka men ändå tydliga

Första skådardagen gick mot sitt slut. Eftersom vi var på Ölands västra sida så kunde vi avsluta dagen med att avnjuta en vacker solnedgång.

Andra skådardagen åkte vi som vanligt ner till Ottenby. Det hände inte så mycket så vi åkte vägen upp på östra Öland till Stenåsabadet. Där åt vi mat ute i det för årstiden vackra och varma vädret. Vi var också inne en sväng på Naturbokhandeln och kollade på tubkikare. Vi åkte sedan tillbaka till Ottenby och när vi kom tillbaka så kom det ett larm om Taigasångare i norra lunden.

Jag och min skådarkompis vandrade iväg till platsen där fågeln hade synts till. När vi kom fram så var det några andra skådare på plats men ingen hade sett fågeln. Vi stannade kvar och spanade. Efter hand så droppade de andra skådarna av och vi blev själva.  Vi bestämde då att vi skulle försöka locka fram fågeln med ett inspelat läte i mobilen. Ganska snart efter att vi lockat så dök det upp skådare från alla möjliga håll som undrade om vi hade sett fågeln. Jag erkände då att jag hade lockat.  En skådare blev då lite sur och sa att det brukar locka fram skådare snarare än fågeln. Som tur var så dök faktiskt fågeln upp också. Den var inte helt lätt att fota då den ofta satt skymd i högt gräs men till slut fick alla se och fota den och då var stämningen på topp.

Ser ni Taigasångaren som gömmer sig i gräset mitt i bilden ? 

Till slut satte sig Taigasångaren helt öppet och jag fick en bra bild

Strax efter att vi kom tillbaka till bilen så kom det ett larm om Videsångare i Södra lunden så vi åkte genast dit. När vi kom fram så stog det säkert ett hundratal personer runt ett buskage där fågeln hade synts. Vi anslöt till ringen och väntade. Några personer intill beskrev vart de hade sett fågeln senast. Jag ställde in fokus mot den platsen, en liten björk. Efter ca en halvtimmes väntan dyker fågeln upp och jag hinner ta 2 bilder på den, sedan är den borta. Det blir lite halvkaos i leden när personer som inte såg fågeln försökte byta plats för att få bättre sikt. Vi stog kvar en stund till men fågeln dök inte upp igen. Ungefär 2 timmar senare passerade vi platsen igen och då stog det fortfarande många skådare kvar.

Fick en hygglig bild med tanke på att fågeln bara visade sig några sekunder

Sammanfattningsvis blev helgen mer än lyckad. Soligt och varmt väder. Jag fick bilder på 3 tunga rariteter.

Fjällets fåglar på Flatruet

Åkte till Flatruet för att fota fåglar i fjällmiljö i mitten på Juni 2010. Det var vårt första fågelskådningbesök i fjällvärlden.Flatruet ligger i Härjedalen och närmsta större ort är Funäsdalen. Anledningen till att vi valde att åka till Flatruet var att det hade rapporterat en hel del intressanta arter på Svalan samt att Sveriges högst belägna allmänna väg (975 meter över havet) går över kalfjället. Det gjorde det enkelt att komma upp till fjällvärlden.

Det var spännande att komma upp på kalfjället. Det var fantastiska vyer och snön låg fortfarande kvar på endel ställen

När vi kom upp på fjället trodde jag att det skulle bli lätt att fota Fjällpipare, Blåhake, Lappsparv samt Smalnäbbad simsnäppa. Det blev inte alls så lätt. Jag såg och hörde Lappsparv men lyckades inte fota arten. Fjällpipare och Smalnäbbad simsnäppa såg jag inte alls. Det blev ändå lyckat med bilder på flera spännande arter.

Det fanns gott om Ljungpipare att fota när Fjällpiparna lös med sin frånvaro

Alldeles vid parkeringen uppe på Flatruet fanns denna Fjällabb som lät sig fotograferas på nära håll

Alfågel i sommardräkt

 Fick till slut en bild på en Blåhake på långt avstånd

Vi gjorde också en tur norrut från Flatruets parkering mot Ljungdalen och Storsjön.

Plötsligt när vi åkte ner mot Ljungdalen flög det upp en Hökuggla, med ett byte, från diket. Den passerade precis framför bilen och satte sig på toppen av en telefonstolpe. Vi tvärnitade och jag plockade fram fotoutrustningen. Jag tog kort och gick succesivt närmare. Till slut så stog jag precis nedanför telefonstolpen och fick kanonbilder.

Hökugglan åt mest på sitt byte utan att bry sig om mig men det var lite nyfiken och tittade upp ibland

Vi såg även renar på vägen ned till Ljungdalen

I Ljungdalen fick jag en fin bild på en Skogsduva

När vi stannade och fikade vid Storsjön så fick jag fina närbilder på en Dvärgmås som födosökte i sjön

Vi gjorde även ett försök att fota ett Dubbelbeckasinspel vid Mittåkläppen som är en fjälltopp norr om Funäsdalen. Vi åkte sent på kvällen eftersom spelet sker under de ljusa sommarnätterna. Vi ställde bilen vid Storkläppsvallen och begav oss upp till spelplatsen vid foten av Mittåkläppen. Tyvärr så var inte vädret med oss. Det blåste ordentligt och temperaturen låg runt noll grader. Det kom till och med snöbyar. Då vill inte Dubbelbeckasinerna spela. Jag såg endast en som flög förbi.

Här står jag förgäves vid spelplatsen. Mittåkläppens topp ses till vänster i bilden

Vi beger oss besvikna hemåt och dessutom börjar det regna ihållande. Plötsligt flög det upp något ljust från ett dike när vi passerar. Kan det ha varit en Dalripa ? Vi stannar och letar men den är borta. Vi fortsätter hemåt men det dröjer inte länge innan det plötsligt står en Dalripa mitt på vägen som jag får hyggliga bilder på trots regnet.

Dalripan blev paralyserad av billjuset så jag fick gott om tid att fotografera den