Fjällets fåglar på Flatruet

Åkte till Flatruet för att fota fåglar i fjällmiljö i mitten på Juni 2010. Det var vårt första fågelskådningbesök i fjällvärlden.Flatruet ligger i Härjedalen och närmsta större ort är Funäsdalen. Anledningen till att vi valde att åka till Flatruet var att det hade rapporterat en hel del intressanta arter på Svalan samt att Sveriges högst belägna allmänna väg (975 meter över havet) går över kalfjället. Det gjorde det enkelt att komma upp till fjällvärlden.

Det var spännande att komma upp på kalfjället. Det var fantastiska vyer och snön låg fortfarande kvar på endel ställen

När vi kom upp på fjället trodde jag att det skulle bli lätt att fota Fjällpipare, Blåhake, Lappsparv samt Smalnäbbad simsnäppa. Det blev inte alls så lätt. Jag såg och hörde Lappsparv men lyckades inte fota arten. Fjällpipare och Smalnäbbad simsnäppa såg jag inte alls. Det blev ändå lyckat med bilder på flera spännande arter.

Det fanns gott om Ljungpipare att fota när Fjällpiparna lös med sin frånvaro

Alldeles vid parkeringen uppe på Flatruet fanns denna Fjällabb som lät sig fotograferas på nära håll

Alfågel i sommardräkt

 Fick till slut en bild på en Blåhake på långt avstånd

Vi gjorde också en tur norrut från Flatruets parkering mot Ljungdalen och Storsjön.

Plötsligt när vi åkte ner mot Ljungdalen flög det upp en Hökuggla, med ett byte, från diket. Den passerade precis framför bilen och satte sig på toppen av en telefonstolpe. Vi tvärnitade och jag plockade fram fotoutrustningen. Jag tog kort och gick succesivt närmare. Till slut så stog jag precis nedanför telefonstolpen och fick kanonbilder.

Hökugglan åt mest på sitt byte utan att bry sig om mig men det var lite nyfiken och tittade upp ibland

Vi såg även renar på vägen ned till Ljungdalen

I Ljungdalen fick jag en fin bild på en Skogsduva

När vi stannade och fikade vid Storsjön så fick jag fina närbilder på en Dvärgmås som födosökte i sjön

Vi gjorde även ett försök att fota ett Dubbelbeckasinspel vid Mittåkläppen som är en fjälltopp norr om Funäsdalen. Vi åkte sent på kvällen eftersom spelet sker under de ljusa sommarnätterna. Vi ställde bilen vid Storkläppsvallen och begav oss upp till spelplatsen vid foten av Mittåkläppen. Tyvärr så var inte vädret med oss. Det blåste ordentligt och temperaturen låg runt noll grader. Det kom till och med snöbyar. Då vill inte Dubbelbeckasinerna spela. Jag såg endast en som flög förbi.

Här står jag förgäves vid spelplatsen. Mittåkläppens topp ses till vänster i bilden

Vi beger oss besvikna hemåt och dessutom börjar det regna ihållande. Plötsligt flög det upp något ljust från ett dike när vi passerar. Kan det ha varit en Dalripa ? Vi stannar och letar men den är borta. Vi fortsätter hemåt men det dröjer inte länge innan det plötsligt står en Dalripa mitt på vägen som jag får hyggliga bilder på trots regnet.

Dalripan blev paralyserad av billjuset så jag fick gott om tid att fotografera den

Ringmärkning av Slaguggla i Dalarna

I samband med att min dotter flyttade till dalarna så började jag kolla vad det fanns för fåglar där som inte finns i mitt hemmaområde.Förutom en hel del fjällfåglar så finns det också Gråspett, Lappuggla och Slaguggla. Jag tog kontakt med Leksands fågelklubb för att få lite mer info kring lokaler för dessa arter. Då fick jag det generösa erbjudandet att få vara med på en ringmärkningsrunda av Slaguggla.
När jag anlände i god tid till mötesplatsen var jag lite nervös för det regnade men enligt prognosen skulle vädret bli bättre under eftermiddagen. Ytterligare ett par naturfotografer samt en barnfamilj hade fått möjligheten att vara med och väntade också på platsen.Ringmärkaren blev lite sen och när han väl dök upp så hade han till min förvåning kostym på sig. Det visade sig att han kom direkt från ett bröllop. Han gjorde ett snabbt ombyte och sedan bar det av ut i skogen. Vi åkte kors och tvärs på en massa små skogsvägar så jag tappade snabbt bort mig  vart vi var. Plötsligt stannade bilkolonnen då vi var framme vid myren där Slagugglan häckade.
Innan vi gick ut på myren så fick vi en genomgång bla blev vi varnade att Slagugglehonan kan bli aggressiv och gå till attack. Om det hände så skulle vi ropa för att varna ringmärkarna men också varandra. Vi gick mot holken och ganska snart såg vi honan sitta i ett träd i närheten.

Ringmärkarna går fram mot holken och påbörjar sitt arbete. Plötsligt går honan till upprepade attacker mot ringmärkarna. Vi hojtar "Nu kommer hon" gång på gång för att varna dom.
Vid ett tillfälle så slår honan mot ringamärkarens hjälm så att den nästan flyger av.

Attackerna gör att jag får möjlighet att ta riktigt fina flygbilder. Har perfekt medljus och vädret har bättrat sig så solen tränger igenom de tunna molnen lite grann.

Ringmärkarna blir så småningom klara med sitt jobb trots attackerna. När vi är tillbaka vid bilarna så förklarar dom att detta var den mest dramatiska ringmärkning för slaguggla som dom varit med om och då hade dom gjort åtskilliga ringmärkningar. I detta fall så råkade en uggleunge rymma och traska iväg så att honan såg den. Det var det som triggade igång attackerna.

Vi åkte vidare till ytterligare en holk. Där skedde inga missöden utan honan satt lugnt i ett träd en bit bort under ringmärkningen.

Efter denna fantastiska upplevelse så var man alldeles tagen på ett härligt sätt.