Vid Tåkern

Dagen efter Hornborga besökte jag Tåkern på andra sidan Vättern.  

Götaland är skapat med förunderlig symmetri. Två landskap på var sin sida Vättern. Och var och en med egen uppsättning av naturfenomenen. Man har var sin skog. Västgötarna har Tiveden, östgötarna har Kolmården. Man har var sin slätt. Västgötarna har västgötaslätten, östgötarna har östgötaslätten. Och mitt på slätten har man var sin fågelsjö. Västgötarna har Hornborga, östgötarna har Tåkern. På så vis blir det inget bråk. Var och en kan sköta sitt. (men med Vättern emellan ifall att.) 

Tåkerns mäktiga vassar väntar sina sommargäster. Här ska snart susa av liv. Insekter ska surra, fåglar ska tjattra. Men än är stället tomt. Så när som på skrattmåsarna. De äger sjön just nu. I stora kolonier befolkar de små öar och guppar i vattnet. Till öronbedövande skrän. Skrattmåsar kan helt klart jiddra. 

Ett fågeltorn på andra sidan sjön. Stöter på en norrman som säger att han sett en beckasin. Några gäss flyger över gräset. Några änder. Efter att ha sett tranorna flyga är man dock lite kräsen. Tranornas flykt med sina långa svepande slag. Det är flygkonst på en högre nivå. Inget fel på änder, de är snälla fåglar - men de kanske mer är gjorda för att bada? Då! En trana sveper in. Den flyger stort. Välkommen, konung! Din sommarstad väntar.