Sol och skugga
Undertecknad håller just nu på och rensar lite i det digitala arkivet. Då framkommer en del småintressant från året. Häromdagen meddelade jag en bild på en äldre man som satt och åt glass och som var märkligt lik Pablo Picasso. Det slog då mig att det råder en del fördomar vad gäller kontrastrikt ljus. Många fotografer skyr det som pesten. Här gäller det emellertid att inte slänga ut barnet med barnvattnet. I ett ställe som Gamla Stan finns det gott om skugga och ljuset kan då ge fina kontrastrika bilder, speciellt på eftermiddagen då ljuset inte är som allra hårdast. Se här några bilder från i somras.
Det var i början av augusti. På morgonen hade jag gått genom Gamla Stan och plåtat stilleben. Passade då också på att reka inför eftermiddagens fotopass.
På Kilimanjaros...nej, fel...Riksplans sluttningar. På eftermiddagen hade jag stämt träff med en kompis vid Karl XII:s gamla hovstallar. Meningen var att vi skulle göra en photowalk genom Gamla Stan och plåta turister.
Amigon dyker upp. Han drar, men jag drar snabbare. Det brukar sluta så när Nikon möter Canon...
Vi går in i Gamla Stan och börjar plåta. Måste säga att man har blivit ganska rutinerad på att bedöma turister. Här är exempelvis några solklara spanjorer.
Så till själva sakfrågan. Jag har märkt att på sommaren blir det väldigt trevligt ljus i Gamla Stan. Där finns möjlighet till bilder i klärobskyr.
Det här kan inte vara annat än engelsmän.
Här är ytterligare ett exempel. Tyvärr måste jag erkänna att jag den här gången gick miste på nationaliteten.
Dagen avslutades med en bild på några älskande på Pont Neuf...nej, fel...Riksgatan.