Hälsning från Florens! - Utflykt i Toscana.

1 januari är tillsammans med juldagen den enda dagen på året då muséerna i Florens är stängda. Jag hade därför tänkt passa på att hyra en bil och ge mig ut i det vittberömda toscanska landskapet. Men först tog jag vägarna förbi ett riktigt trevligt ställe: Piazza Santissima Annunziata.  

Torget är ett renässanstorg ritat av Brunelleschi. Torget är slutet vilket ger ett intryck av innergård snarare än torg. Precis som på många andra torg i Florens hade man här haft nyårskonsert vid tolvslaget. En trevlig sed som vi borde ta upp i Sverige. Torget andas klassicism. Det är det bästa med Italien. Kulturlagren sitter så djupt att i varje gatuhörn är man omgiven av kultur och historia. 

En stilla söndagsförmiddag. Några går i kyrkan. Kyrkolivet är dock inte vad det har varit. Kyrkorna blir som hos oss alltmer muséer. 

Här är en vy mot Domen. Färgerna kommer tyvärr inte till sin rätt vid uppladdningen. 

Efter torgbesöket gick jag och plockade upp min hyrbil. En Fiat Panda. Liten bil är ett måste i Italien om man inte vill dö i förtid (Vespa är ännu bättre). Innan jag gav mig ut i landskapet tänkte jag att jag skulle passa på och åka förbi Dietrich von Hildebrands barndomshem. Dietrich von Hildebrand var en katolsk filosof. Jag räknar honom till en av mina intellektuella idoler. Han växte upp i Florens i huset till vänster. Huset var tidigare ett kloster som sekulariserades på artonhundratalet varvid det köptes upp av den tyske skulptören Adolf von Hildebrand. Här växte således Dietrich upp tillsammans med föräldrar och fem systrar (bra således med många rum)! Intill ligger en liten kyrka där det just varit gudstjänst. 

Ett plakat på grinden vittnar om att här bodde Adolf von Hildebrand. 

Innergården. Vilket privilegium att växa upp i en sådan miljö! Man förstår varför Dietrich blev den klassiska tankens och kulturens försvarare nummer ett. 

Kyrkans altare. 

Efter denna vallfärd gav jag mig ut i landskapet. Och det är verkligen vackert. Olivlundar och vinodlingar böljar fram i i den kuperade terrängen. Byarna ligger tätt. Man får känslan att befinna sig i uråldrig kulturbygd. 

Efter att ha kört runt i några timmar och mättat sinnet med landskapet bestämde jag mig för att besöka byn San Gimignano. Det är en liten medeltida bergsby som utmärker sig med några mäktiga torn. Omkring femtio meter höga är de faktiskt riktigt imponerande. Då staden ligger på en bergshöjd syns tornen på långt håll - i fjärran tornar plötsligt ett medeltida Manhattan upp sig! Staden hade sin storhetstid på tolvhundratalet då den var ett viktigt väghåll på pilgrimsfärden mot Rom. Nu har den åter blommat upp tack vare turismen. Lite Visby över staden. 

Det visade sig att jag inte var ensam om att ha hittat dit. Ni gissade rätt: jänkare.  

En bild på landskapet vid skymningstid. Vintern blir inte svårare än så här i Toscana. 

En trevlig liten dagsutflykt. I morgon blir det dock apostlahästarna. Fortsättning följer. 

Hälsning från Florens! - Nyårsspecial.

Meddelar några bilder från nyårsnatten i Florens. Mycket folk på stan. 

Sov gott. 

Hälsning från Florens! -Varning för kopior.

Ett av världens mest kända konstverk är Michelangelos David. Denna staty anses allmänt vara höjden av fulländning. Inte alls överlastad och svulstig som en del romerska statyer kan vara utan snarare sinnebilden av grekisk måtta. David står staty utanför Florens gamla stadshus på Piazza della Signoria. 

Man är som sagt uppväxt med att räkna David som höjden av konstnärlig fulländning. Det var därför som jag häromdagen tyckte mig göra en hemsk upptäckt. Framifrån var allt gott och väl. Men bakifrån var allt inte lika fulländat. Bakdelen ser man ju inte så ofta. Men är inte ändalykten lite väl rund i formerna för att sitta på en man? 

Här ser man det tydligt. Davids bakdelar hyser klart kvinnliga drag. Jämför med statyn i nederdelen.  Hemska tanke! Skulle David trots allt inte utgöra höjden av fulländning? Man vill ju ogärna kritisera Michelangelo, men det här kändes inte bra. 

Det var då det slog mig. Statyn på piazzan är ju en kopia! Originalet står på Accademia. Felet skulle kunna ligga i själva kopieringen och inte hos originalet! 

Jag bestämde mig för att pröva min tes. Jag ville hänga på låset men klockan nio var det redan fullt med amerikaner utanför ingången. Det är den här typen av Woody Allen-amerikaner som gärna besöker Europa och som flockas till Paris, Barcelona, Florens, Venedig och Prag. 

Till slut kom jag dock in. Och där stod han. Höjden av konstnärlig fulländning. En jätte med beundrande åskådare kring sina fötter. 

Konsten blir inte mycket bättre än så här. Men nu gällde det. Hur såg det ut på baksidan? Jag gick runt och...

Ja! Fulländade proportioner! 

Min tro på konsten var upprättad. Så här i efterhand borde man ha förstått att Michelangelo inte skulle ha gjort ett sådant misstag. Återigen visade det sig att man ska hålla sig till originalet. Och helst undvika kopior. 

Hälsning från Florens! - Gajdspecial.

Om det är något som inte saknas i Florens är det turister. Det gör stan till ett Mecka för gajder. Här hör man gajder på alla språk. Men man måste erkänna att till syvende og sidst är de inhemska italienska de bästa. Italienarnas gestikuleringskonst är världsberömd och kommer särskilt till sin rätt när man skall gajda turister. En bra gajd skall vara något av estradör och gesterna kan vara väl så viktiga som orden för att fånga lyssnarnas uppmärksamhet på en sorlig piazza. Här är två favoriter. 

- Era una epoca straordinaria!...

...un' bravissimo ragazzo...

-Assai allegro ma non troppo...

- Che nel cinquecento...

Fortsättning följer...

Hälsning från Florens!

Undertecknad har gjort slag i saken och åkt till Florens. Vilken stad! Jag har inte varit här tidigare och jag måste säga att den är precis lika bra som man trodde att den skulle vara. Konsten, arkitekturen, det italienska livet. Man känner sig direkt som en renässansmänniska. Jag har varit här i två dagar och har mest gått om kring och turistat. Meddelar här några turistbilder. 

Piazza del Duomo. Detalj. 

Piazza della Signoria. 

Palazzo Vecchio, Sala dei Gigli.  

Och det blev kväll den första dagen. Fortsättning följer.