Till och Från
Vid ankdammen - det stora blå.
Idag var en strålande dag så undertecknad gav mig iväg på en tur runt Årstaviken. Solen, vattnet och isen tillsammans med några ankor gjorde dagen till en riktigt trevlig fotoutflykt.
Det började med att jag gjorde en viktig fotografisk upptäckt. Ett evigt fotografiskt bekymmer är problemet med vinjettering, Fenomenet att bilderna svartnar ute vid hörnen. Så länge fotokonsten har funnits har fotografer brottats med detta. Ett vanligt sätt att tackla problemet har varit att blända ner. Ett annat att justera med hjälp av mjukvara. Nu tror jag mig ha kommit på ytterligare en metod. Man ser till att komponera på så vis att ljuskällan hamnar strax utanför kanten på bilden. Detta löser inte bara vinjetteringen - det skapar till och med en negativ sådan. Bilderna blir ljusare ute i kanterna! Kanske kan man kalla det för negvin-teknik. Nackdelen är att effekten bara uppnås på ena sidan av bilden, såvida man inte har två ljuskällor.
Negvin-tekniken är flexibel och kan även användas för effekter centralt i bilden. Här skapas negativ vinjettering kring kanten på en bro.
Jag gick vidare och kom fram till vad som skulle bli huvudnumret för dagen. Våren är så långt skriden att bara ett lövtunt istäcke täcker vattnet. På vissa ställen vet man inte om det är vatten eller is. Detta skapar en perfekt miljö för ankorna. Och tillsammans med sol och klar himmel skapas underbara förutsättningar för färgen blått.
En sådan här dag kommer ankorna verkligen till sin rätt. Kombinationen fötter och flytkropp gör dem till veritabla amfibiemonster. Ta sig upp på lövtunn is? Inga problem. Isen håller inte? Bara att glida ner i vattnet. Vi människobarn satt och iakttog ankorna och det var inte utan att man var avundsjuk.
Ankskådning.
Människoskådning.
Alla iakttar alla.
Även videgräset trivdes.
/Slut.
Hälsning från Florens! - På Kupolen.
Världen känner många kupoler. Köpcentrumet Kupolen i Borlänge är känt vida kring. La Coupole var en legendarisk restaurang i Lund för ett antal år sedan. Jag tänkte därför att jag skulle kila upp och titta på kupolen i Florens domkyrka. Den har några berömda fresker av renässansmålaren Brunelleschi. Man kan även gå upp på taket och skåda hela Florens med staden vid sina fötter. Det kändes därför på förhand som att Florens kupolvariant skulle kunna ta upp konkurrensen med de tidigare nämnda två.
Sagt och gjort. Tyvärr visade det sig att en del andra hade kommit på samma tanke. Så här ser det ut i Florens. Staden måste håva in kopiöst med pengar på turisterna. Renässansmänniskorna hade knappast kunnat ana att deras verk skulle föda staden 500 år framåt i tiden!
När man väl har lyckats ta sig igenom insläppet väntar det tunga. 435 steg upp till kupolen i en trådsmal trappa! Det var riktigt tungt. Börjar första varifrån Quasimodo fick sina aggressioner.
Men det var väl värt besväret. Plötsligt uppenbarar sig Brunelleschis mästerverk! Att få gå så nära och nästan kunna ta på freskerna. Underbart.
Efter denna skönupplevelse var det med lätta fötter som man tog sig de sista 100 stegen upp på själva kupolen. Plötsligt låg hela Florens för ens fötter.
Nu utbryter det stora fotokalaset. Alla vill ha sin bild med staden som fång.
Och det ville även jag. Okej, en turistbild. Men det är inte jag som har tagit den.
Summerat var kupolen en riktig höjdare. Florens kan helt klart konkurrera med tidigare nämnda städers varianter.