Loreen - triumfen

Till och Från gör ett tillfälligt avbrott från Pragrapporteringen för ett extrainlägg om Loreens triumf i Stockholm idag. Bloggens utsände fanns på plats på Hötorget. 

Spänd förväntan. Alltid samma välbehagliga känsla när någon hjälte kommer hem från stora världen med en trofé och firar triumf. Det kan vara hockey, det kan vara fotboll, det kan vara schlager. Seger och framgång åt folket!

Plötsligt: - Titta där! 

- Titta där: Loreen!

- Hon är här: Loreen! 

- Jag älskar er! 

Kollegorna på plats. 

- Euphoriaaa!

- Euuphoria!!

Vilket sätt att sluta dagen! Bloggens utsände gick nöjd hem på kvällskvisten. 

Italienska poliser

Ett slående inslag i det florentinska gatulivet är de italienska poliserna. Italiens poliser är coola som få. Våra svenska poliser verkar numera vilja klä sig som skolbarn på väg till skolan. Deras reflexvästar verkar ha som främsta syfte att förhindra att poliserna blir påkörda. Polisens utstyrsel är emellertid inte till för detta. Utstyrseln är tilll för att väcka respekt hos allmänheten i syfte att stoppa buset. Här kan den svenska polisen lära av den italienska.  Den italienska polisen finns i två varianter: den statliga och den lokala. Bägge är lika coola. 

Här är två statliga poliser. Spana in glasögonen, puffrorna, gesterna.

Poliser blir inte mycket coolare. De här två hade kunnat gå rätt in i Spanarna på Hill Street. 

Här är istället två lokala poliser. Utstyrseln skiljer sig lite grann från de statliga. Medan de senare i första hand har som uppgift att bekämpa buset har den lokala polisen som uppgift att upprätthålla ordningen. Den florentinska polisen har valt utstyrsel i medveten engelsk stil. Kappor a la Sherlock Holmes. Hjälmar a la Bobby. Vadan denna anglomani? Florentinarna insåg att det kom många engelska turister till staden. I slutet av förra seklet var det vanligt att engelska lorder och författare besökte Florens och även bosatte sig där. För att dessa skulle känna sig trygga började man anlägga en engelsk stil på ordningsmakten. 

Det funkar! Vem vill egentligen hålla på och busa med sådana här charmtroll patrullerandes på gatorna? 

Lägg märke till de moderiktiga läderväskorna. Av äkta florentinskt hantverk. 

Fortsättning följer. 

Hälsning från Florens! - Utflykt i Toscana.

1 januari är tillsammans med juldagen den enda dagen på året då muséerna i Florens är stängda. Jag hade därför tänkt passa på att hyra en bil och ge mig ut i det vittberömda toscanska landskapet. Men först tog jag vägarna förbi ett riktigt trevligt ställe: Piazza Santissima Annunziata.  

Torget är ett renässanstorg ritat av Brunelleschi. Torget är slutet vilket ger ett intryck av innergård snarare än torg. Precis som på många andra torg i Florens hade man här haft nyårskonsert vid tolvslaget. En trevlig sed som vi borde ta upp i Sverige. Torget andas klassicism. Det är det bästa med Italien. Kulturlagren sitter så djupt att i varje gatuhörn är man omgiven av kultur och historia. 

En stilla söndagsförmiddag. Några går i kyrkan. Kyrkolivet är dock inte vad det har varit. Kyrkorna blir som hos oss alltmer muséer. 

Här är en vy mot Domen. Färgerna kommer tyvärr inte till sin rätt vid uppladdningen. 

Efter torgbesöket gick jag och plockade upp min hyrbil. En Fiat Panda. Liten bil är ett måste i Italien om man inte vill dö i förtid (Vespa är ännu bättre). Innan jag gav mig ut i landskapet tänkte jag att jag skulle passa på och åka förbi Dietrich von Hildebrands barndomshem. Dietrich von Hildebrand var en katolsk filosof. Jag räknar honom till en av mina intellektuella idoler. Han växte upp i Florens i huset till vänster. Huset var tidigare ett kloster som sekulariserades på artonhundratalet varvid det köptes upp av den tyske skulptören Adolf von Hildebrand. Här växte således Dietrich upp tillsammans med föräldrar och fem systrar (bra således med många rum)! Intill ligger en liten kyrka där det just varit gudstjänst. 

Ett plakat på grinden vittnar om att här bodde Adolf von Hildebrand. 

Innergården. Vilket privilegium att växa upp i en sådan miljö! Man förstår varför Dietrich blev den klassiska tankens och kulturens försvarare nummer ett. 

Kyrkans altare. 

Efter denna vallfärd gav jag mig ut i landskapet. Och det är verkligen vackert. Olivlundar och vinodlingar böljar fram i i den kuperade terrängen. Byarna ligger tätt. Man får känslan att befinna sig i uråldrig kulturbygd. 

Efter att ha kört runt i några timmar och mättat sinnet med landskapet bestämde jag mig för att besöka byn San Gimignano. Det är en liten medeltida bergsby som utmärker sig med några mäktiga torn. Omkring femtio meter höga är de faktiskt riktigt imponerande. Då staden ligger på en bergshöjd syns tornen på långt håll - i fjärran tornar plötsligt ett medeltida Manhattan upp sig! Staden hade sin storhetstid på tolvhundratalet då den var ett viktigt väghåll på pilgrimsfärden mot Rom. Nu har den åter blommat upp tack vare turismen. Lite Visby över staden. 

Det visade sig att jag inte var ensam om att ha hittat dit. Ni gissade rätt: jänkare.  

En bild på landskapet vid skymningstid. Vintern blir inte svårare än så här i Toscana. 

En trevlig liten dagsutflykt. I morgon blir det dock apostlahästarna. Fortsättning följer.