Slottssprinten

Slottssprinten avgjordes idag i den kungliga huvudstaden. Till och Från var på plats redan igår och rapporterade från uppvärmningen. Idag var det dags för själva tävlingarna. Evenemanget är faktiskt inte helt lätt att följa. Det är nämligen så knökfullt med folk att det är svårt att komma till. 

Tillställningen invigdes av Sveriges konung Carl, den sextonde i ordningen. 

Sedan började tävlingarna. Så här ser det tyvärr ofta ut. Om man har tur lyckas man få en skymt av en snabbt flyende åkare. 

Kalla rastar en norska. 

Lyxlirarna. Vad gjorde de för att få tag på så där bra platser? 

Minimalistisk sportfotografering. 

Kalla rastar en norska. 

Hemvärnet på plats! Livgardet som sig bör. Trevligt att äta Kronans ärtsoppa hemma hos kungen. 

Uppe på Slottsbacken igen. Polackerna hade inte fattat att Kowalczyk hade spårat ur. Hur som helst var det knökfullt. Det blev till att plåta publiken. 

Hur slutade det? Vem vann? Kommer faktiskt inte ihåg. Ärligt talat bryr jag mig inte. Hur som helst är det viktigaste inte att vinna - utan att kämpa väl. 

Tronarvinge!

Som svensk känner man att detta är en särskild dag. På morgonen meddelades att Viktoria just hade fött ett flickebarn. En tronarvinge! Det är något som händer en gång per generation. 

Hur många länder kan egentligen fira en sådan händelse? En fridens dag således. För landet: att tronföljden är säkrad. Vårt urgamla kungadöme kan nog leva vidare ett tag till. För Viktoria och Daniel: deras bröllop får en fortsättning i dur. 

Jag är en sån där person för vilken det inte ligger att skryta. Men jag kan nog säga att jag hade mina aningar. För några dagar sedan en kväll när jag gick hem från jobbet såg jag att det lyste i några fönster i västra vingen på slottet. - Är det månne Daniel som är uppe och filar på ett nytt kärlekstal? - tänkte jag. 

Idag fick jag höra nyheten först när jag var på jobbet. En kollega ringde och frågade om jag skulle ut och höra saluten vid lunchtid. Vi stämde träff på stan. 

Vid Strömmen hade det redan börjat samlas folk. Som tur var hade jag kameran med mig. Men om jag bara hade vetat! Då hade jag plockat med mig 70-200:an. Nu fick jag hålla till godo med en 85:a. 

Det fanns två möjligheter att bevista händelsen. Antingen kunde man se saluten ifrån Skeppsbron. Eller så kunde man inta ställningar på Blasieholmen vid Skeppsholmsbron. Jag och kollegan väljer det senare.  

Nu börjar det att smälla. Då sticker ankorna! He he. Inte andjakt den här gången. 

Fyrtiotvå skott i två saluter, tjugoen gånger två. Det är mäktigt. På andra sidan bron hänger krutröken tjock.  

Efter ett tag ansluter en kollega. Undertecknad har tagit ansvar och hållit ställningarna enbart med en 85:a. Så det känns skönt när kollegan dyker upp och löser av med tyngre grejer. 

En entusiast. Gillar den nya light-stilen. 

Det är slutskjutet. En behaglig och förnöjsam känsla sprider sig bland åskådarna. 

Jag och kollegan vandrar mot stan. Här är undertecknad vid Hamngatan. Obs, flaggorna på NK! Fint fångat. 

Jag återvände till jobbet. Men var festligheterna slut för det? Nehej. Några kollegor hade påpassligt gått och köpt en prinsesstårta! Så nu blev det till att fira med bullar och bak. 

Denna tårta kommer antagligen bli den nya storsäljaren. Man måste säga att bagarna och konditorerna har haft flyt. Askonsdagen infaller - och så kommer det här! Nu kan man sälja bakverk ända fram till påsk. 

Naturligt nog är det svårt att koncentrera sig en sådan här dag. Yran låg i luften och påverkade allt - chefer, medarbetare, ja, även attiraljer!

Det finns en gammal tradition att när det föds en tronarvinge har man rätt att gå hem. Även själva månen syntes idag smila över vårt sagoland! 

En dag att fira. När Viktoria föddes var man för ung. Och frågan är om man får uppleva någon mer gång. Så varför denna behagliga ande, varför skjuta salut, varför fira en tronarvinge med landsmän och landsmaninnor? Ytterst handlar det nog om kärlek: kärlek till fosterlandet, kärlek till vår historia, kärlek till vår urgamla nation. Leve Sverige! Skål!