Italienska poliser

Ett slående inslag i det florentinska gatulivet är de italienska poliserna. Italiens poliser är coola som få. Våra svenska poliser verkar numera vilja klä sig som skolbarn på väg till skolan. Deras reflexvästar verkar ha som främsta syfte att förhindra att poliserna blir påkörda. Polisens utstyrsel är emellertid inte till för detta. Utstyrseln är tilll för att väcka respekt hos allmänheten i syfte att stoppa buset. Här kan den svenska polisen lära av den italienska.  Den italienska polisen finns i två varianter: den statliga och den lokala. Bägge är lika coola. 

Här är två statliga poliser. Spana in glasögonen, puffrorna, gesterna.

Poliser blir inte mycket coolare. De här två hade kunnat gå rätt in i Spanarna på Hill Street. 

Här är istället två lokala poliser. Utstyrseln skiljer sig lite grann från de statliga. Medan de senare i första hand har som uppgift att bekämpa buset har den lokala polisen som uppgift att upprätthålla ordningen. Den florentinska polisen har valt utstyrsel i medveten engelsk stil. Kappor a la Sherlock Holmes. Hjälmar a la Bobby. Vadan denna anglomani? Florentinarna insåg att det kom många engelska turister till staden. I slutet av förra seklet var det vanligt att engelska lorder och författare besökte Florens och även bosatte sig där. För att dessa skulle känna sig trygga började man anlägga en engelsk stil på ordningsmakten. 

Det funkar! Vem vill egentligen hålla på och busa med sådana här charmtroll patrullerandes på gatorna? 

Lägg märke till de moderiktiga läderväskorna. Av äkta florentinskt hantverk. 

Fortsättning följer. 

Hälsning från Florens! - I domen: konstiga prioriteringar.

Efter besöket i kupolen gick jag vidare ner i själva domen. Det är en ganska stram interiör. Inte överlastad som många andra liknande kyrkor kan vara. Det gör att konstföremålen är få och man har tid att sätta sig in i dem. Här finns emellertid en märklighet som får en att undra över florentinarnas prioriterningar. 

Längs väggen syns tre porträtt. Det mindre längst bort är den berömda målningen på Dante. De stora målningarna i förgrunden föreställer två condottiärer. Legosoldater med andra ord. Skall verkligen legosoldater föräras större bilder än den störste poeten i Italiens historia och grundaren av det italienska skriftspråket?  
 

Den berömda bilden på Dante. Ett porträtt i blygsam skala. 

Den engelske legosoldaten John Hawkwood. Värdig en jättemålning. 

Hur ska man förklara detta förhållande? Varför var legosoldaterna så älskade? Jag kan tänka mig två förklaringar. Den ena är att krig alltid slår poesi. Någon grekisk författare (Plutarkos? Longinus?) avhandlade en gång frågan huruvida Atens berömmelse främst berodde på stadens krigiska bragder eller på dess litterära storhet. Han kom fram till att det var de krigiska bragderna som varit främst i att bringa staden ära. 

En närliggande förklaring är att condottiärerna var dåtidens kämpar vars roll i vår tid på mer civiliserat vis fylles av fotbollsspelarna. John Hawkwood var un grande campione som för Florens räkning besegrade Milano. På samma sätt köper städerna idag upp utländska artister och i konkurrensen mellan städerna blir dessa spelare de mest hyllade. Sådan är människan. 

Det råder för övrigt en trevlig atmosfär i domen. Folk strosar avspänt omkring i det stora rummet. När ljudnivån blir för hög hörs med jämna mellanrum en speakerröst:

- Shhh!...Shhh! Silenzio per favore! Silence please! 

Meddelar några bilder: 

Fortsättning följer. 

Hälsning från Florens! - Nyårsspecial.

Meddelar några bilder från nyårsnatten i Florens. Mycket folk på stan. 

Sov gott. 

Hälsning från Florens! - Gajdspecial.

Om det är något som inte saknas i Florens är det turister. Det gör stan till ett Mecka för gajder. Här hör man gajder på alla språk. Men man måste erkänna att till syvende og sidst är de inhemska italienska de bästa. Italienarnas gestikuleringskonst är världsberömd och kommer särskilt till sin rätt när man skall gajda turister. En bra gajd skall vara något av estradör och gesterna kan vara väl så viktiga som orden för att fånga lyssnarnas uppmärksamhet på en sorlig piazza. Här är två favoriter. 

- Era una epoca straordinaria!...

...un' bravissimo ragazzo...

-Assai allegro ma non troppo...

- Che nel cinquecento...

Fortsättning följer...

Hälsning från Florens!

Undertecknad har gjort slag i saken och åkt till Florens. Vilken stad! Jag har inte varit här tidigare och jag måste säga att den är precis lika bra som man trodde att den skulle vara. Konsten, arkitekturen, det italienska livet. Man känner sig direkt som en renässansmänniska. Jag har varit här i två dagar och har mest gått om kring och turistat. Meddelar här några turistbilder. 

Piazza del Duomo. Detalj. 

Piazza della Signoria. 

Palazzo Vecchio, Sala dei Gigli.  

Och det blev kväll den första dagen. Fortsättning följer.