Smygfotograf plåtad

Hade turen att plåta en smygare idag. Det hände på väg hem från jobbet. 

När jag gick Västerlånggatan fram bestämde jag mig för att plåta Tyska kyrkans mäktiga fasad. Då står en man där vid väggen. Var han klockare eller kantor eller nå't? Han uppträder lite underligt. Jag förstår att något lurt är på gång. 

Mannen tar upp något ur fickan. Han spejar och spanar som för att kolla att kusten är klar. 

Plötsligt drar han upp en mobilkamera och plåtar loss! Lägg märke till mannen i nederkanten. Var det han som var motivet? Eller var det jag som var motivet? Hoppas verkligen inte det. Jag ogillar att bli smygfotograferad. 

För övrigt är det slottssprinten på onsdag. Start klockan två. Till och Från kommer vara på plats och rapportera direkt. 

Natt och dag på samma gång

En lustig grej hände idag på väg hem från jobbet. När jag gick över Strömsbron så såg jag ett flygplan däruppe i skyn. Från andra hållet närmade sig en fågel. Och månen fanns med på ett hörn! Det här kan bli en fin bild tänkte jag. 

Tyvärr kom de tre inte tillräckligt nära varandra för att det skulle bli bra. Men sedan när jag kom hem och började dra i reglagen hände något. För att öka kontrasten drog jag ned på exponeringen ett halvt steg. Då började bilden att svartna. Månen befann sig nu i natt! 

Det hade jag inte väntat mig. Drog man ner exponeringen ytterligare ett steg blev hela bilden svart. Det fick mig att fundera en stund över hur skör vår tillvaro egentligen är. Natten är bara ett ljussteg bort. Kaos är granne med Gud. 

Go' kväll. 

Piridvizjnjiki

Idag var det sista dagen för Nationalmuseums utställning om de ryska 1800-talskonstnärerna Piridvizjnjiki. Piridvizjnjiki var en grupp konstnärer som väl närmast kan beskrivas som Rysslands nationalromantiker. Upplägget på utställningen var emellertid den att piridvizjnjiki skulle ha varit någon slags tsarhatande förrevolutionärer. Ja, en kurator beskrev i en inspelning piridvizjnjiki som kritiker av auktoritära regimer och förelöpare till den arabiska våren! Snälla Nationalmuseum, vem tror ni att ni lurar? Dessa tolkningsmässiga friheter förtar dock inte det faktum att Nationalmuseum har gjort ett suveränt jobb med utställningen. Det är imponerande vilken kvalitet man har lyckats ta hit till Stockholm, med några av de mest kända ryska målningarna över huvudtaget, bland annat av Ilja Repin. 

Meddelar några bilder från tillställningen. (Några av bilderna är inte från idag utan från ett tidigare besök). 

Det var en fin kväll att promenera till Nationalmuseum. Första snön för i år! 

Långa köer för att komma in till samlingarna! 

- Jag vill gärna köpa en tavla. Tar ni kort? 

Конец. 

Kvällsbrus

Det är mörkt nu när man går hem från jobbet. Så det blir att köra på högsta möjliga iso-tal. Vilket innebär en del brus. Det får en att undra: vad är det egentligen för fel på brus? (så länge det inte är kromatiskt förstås).  Måste säga att jag på senare tid alltmer har fått smak för effekten. Bilderna får mer känsla i sig än när de är så där kliniskt rena. Meddelar några bilder från kvällspromenaden: 

Nikkor 85/1.8@2   1/160   iso 12800. 

Nikkor 85/1.8@2   1/180   iso 5000

Nikkor 85/1.8@2   1/180   iso 10000

Nikkor 85/1.8@2   1/45   iso 25600 

Nikkor 85/1.8@2   1/90   iso 25600

/Slut. 

Resa till Florens - summering

Då var Italienäventyret överstökat för den här gången. Hemma igen i Sverige. En vecka i Florens under nyår är en vecka som sent kommer att glömmas. Florens är en mycket sevärd stad. Klimatet och folklivet, kulturen som omger en överallt och i varje gathörn. Varje gång jag besöker dessa länder känner jag att gammal är äldst. Den latinska medelhavskulturen är fortfarande den bästa som människosläktet har att erbjuda. Italien är dessutom ett lätt land att besöka. Det finns en lätt ton hos italienaren som kontrasterar fördelaktigt mot spanjorens allvar och fransmannens arrogans. Att Italien gett upphov till de kanske två mest spännande perioderna i historien, nämligen antiken och renässansen, gör väl att man känner att man inte har något att bevisa. 

Det är i stort sett två saker man saknar. Dels upplever man få yttringar av traditionellt italienskt kyrkoliv. Man ser nästan inga nunnor på stan, kyrkorna blir till muséer. Här har nog den italienska kulturen blivit en dimension fattigare. Vidare är det glest med kulturyttringar från andra länder. Maten är exempelvis nästan enbart italiensk. Jämför hur det är hos oss där maten kommer från jordens alla hörn. Men det här kanske inte är italienarnas grej? Det är vår grej snarare än deras. 

Nåväl, nog ordat. Vid sådana här fotosammanhang brukar Till och Från utdela priser. De följer här:  

Bästa transportmedel: VESPAN. Number one in Italy. Smidigt transportmedel som tar en genom den smalaste gränd och uppför den brantaste trappa. 
 

Bästa konsthantverk: LÄDERVÄSKAN. En florentinsk specialitet. Perfekt accessoar för den som vill gå till jobbet med stil. 
 

Bästa dörrar: BAPTISTERIET. Ghibertis magnifika dörrar är ett favorittillhåll för guider, turister och gatufotografer. 
 

Bästa poet: DANTE. Det är inte bara hans litterära livsgärning. Det är hela hans image och stil. Med sin patenterade öronlappsmössa är Dante en larger than life- karaktär som syns överallt i Florens. "O som jag sett de som kommit på skam genom sitt högmod!" - diktar skalden här. 
 

Bästa innovation: DEN DUBBLA ITALIENSKA KASTANJEPÅSEN. En påse för de rostade kastanjerna och en för skalen! Den mest användbara innovationen från Florens sedan den dubbla italienska bokföringen. 
 

Bästa konstupplevelse: BRANCACCI-KAPELLET. Underbara fresker som illusterar Petri liv. Står i Santa Maria del Carmine. Det kanske existerar ännu finare fresker i Florens (i Santa Maria Novella exempelvis). Men inget ställe förmår skapa en sådan intim konstupplevelse som Brancacci-kapellet. I den aktuella fresken ses Dante i en gästroll argumentera med den romerska prokonsuln om Petri frisläppande.  
 

Bästa kitsch: ROSSINIS GRAV. Finns i Santa Croce. I den här kyrkan är många av Italiens storheter begravda. Av någon anledning skall alla stora konstnärer ha en gråtande musa vid gravens fot. Det är likadant ställt med Michelangelos och Dantes gravvårdar som också omgärdas av gråtande musor. Den här företeelsen företräder den mindre lyckade sidan i den italienska smaken - den sida som förknippar Italien med ordet gipskatter. 
 

Bästa ståndförsäljningsprodukt: DEN ITALIENSKA GLASSEN. Väl upplagd i inbjudande högar frestar den de förbipasserande. Här kan de svenska ståndförsäljarna lära av sina italienska kollegor: upp med glassen ur byttorna! Å andra sidan såg jag ingen som faktiskt åt någon glass. Hur är det med årstiden? De italienska ståndförsäljarna kan här lära av sina svenska kollegor: På sommaren säljer man glass. Och på vintern säljer man varm korv. 
 

Bästa kontorsmiljö: UFFIZIERNA. Mediceernas gamla kontorslokaler spelar i en helt egen division. 
 

Bästa möbel: BIKTBÅSET. Bås i Santa Maria del Carmine.  Älskar de här gamla båsen i Don Camillo-stil. 
 

Bästa maktanalytiker: MACHIAVELLI. I Florens sitter århundraden av intriger och konspirationer i husväggarna. Guelfer mot ghibelliner, mäktiga skrån och köpmannafamiljer i kamp mot varandra. Florens gav miljön att analysera maktens villkor. Här ses Mästaren med ett svårbedömt leende på läpparna. Viktigt att inte visa vad man tänker. 
 

Bästa helgon: KATARINA AV SIENA. Med sitt väna lugn sprider hon Kristi frid över sin omgivning. 
 

Bästa vapensköld: LIBERTAS. Bland vapensköldarna på stadens stolta stadshus hänger en blå sköld med ordet FRIHET i gula bokstäver. Samma sköld hänger även i den jättelika domens kor. Det vittnar om hur högt florentinarna under storhetstiden värnade friheten. Friheten gav förutsättningar för stadens välstånd som i sin tur gav möjligheter till kulturell blomstring. Frihetens blågula sköld är en bild för människoandens frihet och blomstring under den italienska renässansen. 

Det var allt från Italien för den här gången. Ciao! Arrivederci!