Från Krim: Sevastopol

Ingen kan ha undgått de dramatiska rubrikerna från Krim under helgen. Ryssland har startat en militär aggression mot Ukraina! Bilder i media visar några mystiska soldater som patrullerar på gatorna i Krims huvudstad Simferopol. Vilka är de? Var kommer de ifrån? Är de månne ockupanter från ett främmande land? Eller är de lokala milismän från Krim? 

Bild här. 

Det som gör bilderna lite dråpliga är att aggressionen verkar väldigt fredlig. Människor ställer upp sig och vill bli fotograferade tillsammans med soldaterna. Livet verkar rulla på som vanligt. Om man exempelvis jämför med Natos anfallskrig mot Jugoslavien för femton år sedan, då Belgrad terrorbombades i två och en halv månad för att tvinga fram ett övertagande av Kosovo. 

Bild här. 

Just det här att stå och fotografera sig med stora starka män är något som Krimborna verkar gilla. Bilderna väcker minnen till liv för mig. År 2009 bodde jag på Krim under några sommarveckor. Jag tänkte att jag skulle bättra på min ryska. Och finns det någon bättre plats att göra det på än i Jalta? Den mytomspunna staden vid Svarta Havet. Jalta där Tjechov bodde, där Roosevelt, Stalin och Churchill gjorde upp...

Men det inte Jalta som det här reportaget handlar om, utan om Sevastopol, den mytomspunna staden. Staden har figurerat flitigt i media. Det är här som den ryska Svartahavsflottan ligger ankrad. Sevastopol har stolta rötter. Den motstod en årslång belägring under Krimkriget och en ny belägring under Det Stora Fosterländska Kriget. Staden bär därför den ärofyllda titeln Hjältestad. Ryssarna älskar sånt här. Redan vid busstationen möts man av ett monument över historiens stordåd. Smert' fasjizmu - Död åt fascismen!

Jag vandrar in i staden. Utanför en offentlig byggnad pågår ett demonstrationståg. Det är ett gäng tanter som är ute och demonstrerar. De bär på ryska flaggor med budskapet: Sevastopol - russkaja obsjtjina: Sevastopol är ett ryskt samhälle. Kampviljan är god. Det här är år 2009 när den västukrainske presidenten Jusjtjenko sitter vid makten och bedriver en aktiv nationalistisk politik för att ukrainifiera landet. 

Vid stadens huvudtorg är det fullt pådrag. Den ryska flottans musikkår är där och ger fullt blås. Man spelar Prosjtjanie slavjanka och andra beprövade hits. Det liknar en mottagningskommitté. Vem kommer på besök? 

Tanterna dyker upp.. Jag börjar förstå att något stort är på gång. Vilken tur jag har! Jag åker in till Sevastopol för en dag och hamnar mitt i smeten! Vad e're som händer? 

Och nu dyker de upp. Ett motorcykelgäng från Ryssland kommer på besök till staden (på ryska: bajkery). De år många: flera hundra. Och det visar sig att alla vill fotografera sig med knuttarna. Unga och gamla, kvinnor och barn. 

Det är det här som fick mig att småle och bli nostalgisk när jag såg bilderna från nyhetsbyråerna. Motorcykelknutten verkar ha fått en blomma av någon. Från tanterna? I bakgrunden ett monument över Sovjetunionens hjältestäder. Det är städerna som motstod fascismen under det stora fosterländska kriget. Eftersom Sevastopol utsattes för belägring även under Krimkriget räknas den som tvåfaldig hjältestad. Det är stort. 

Så härligt osvenskt. Går det att tänka sig en svensk familj som när de ser en motorcykelknutte går fram och frågar om man får ta en bild med sonen? 

Många människor samlas på torget. Där hålls det tal. Stadens borgmästare välkomnar Rysslands motorcykelknuttar till Sevastopol och hoppas att de får en angenäm vistelse. Flottchefen håller också tal och hoppas att bajkery kommer att trivas. Knuttarnas ledare håller tal, tackar för gästfriheten och påpekar att de, ryssar och ukrainare, är alla bröder. 

Gästerna har med sig ett muskedunder till fordon med budskap till staden: "Bajkery rossii gerojam vojny" - från Rysslands motorcykelknuttar till krigets hjältar. 

Sevastopol är för övrigt en fin stad. Kanske den finaste på Krim. Lite sliten, men pampig. En stad att gifta sig i. Många vita klassiska byggnader längs strandpromenaden. En doft av fornstora dar, av Tsartiden. 

Längs stranden står en guide och lockar in mig i en gammal båt. Det är en guidad tur över hamnen. Guiden är en kvinna som mycket engagerat talar i megafon och beskriver stadens sevärdheter längs stranden. Den tvåfaldiga hjältestadens ärorika historia. Jag blir förtjust. En doft av femtiotal, en känsla av något från en sovjetisk eller fransk gammal film. 

Turen leder in i hamnen där den ryska Svartahavsflottan ligger för ankar. Mäktiga skepp. Men lite slitna? Duger de att kriga med? 

Sevastopol har många lummiga parker där det är skönt att svalka sig i sommarhettan. Där sitter gubbarna och spelar schack. Det här är Ryssland, det är så här man vill ha det! 

Det blir kväll. Jag lämnar hjältestaden och tar bussen hem till Jalta. Sevastopol var en angenäm bekantskap. En vacker stad med en skön atmosfär. Och vilken tur jag hade att jag var där under all denna action, med tanterna, när bajkery kom på besök! Hoppas att vi ses igen. 

PS. Dagen efter gör jag en utflykt till byn Foros utanför Jalta där jag vandrar i bergen. Högt uppe på berget ligger en pittoresk liten kyrka. 

Efter några timmars vandring i sommarhettan längs smala bergsstigar kommer jag upp. Det visar sig vara fullt med folk där. En dopcermoni. Många familjer som döper sina barn. 

Och sedan: vad händer? Bajkery dyker upp! De är så coola. Att åka omkring längs Svarta havet på båge under sommaren. Det känns som något man skulle vilja göra. Men varför besöker de en kyrka? De här knuttarna är emellertid inte som motorcykelgängen i väst. De är kristna ortodoxa och åker omkring med stora Jesusflaggor på sina bågar.  

För många ryssar är den ortodoxa tron en identitetsskapande markering och kanske är den det även för många knuttar. Men den visar sig vara mer än så för somliga. Jag går in i kyrkans ikonshop. Där står en bajker. Stor och skräckinjagande. Han ber att få se en speciell ikon av Gudsmodern. Kysser den världsvant. Säger: "Det är en så vacker ikon". 

Så man förstår varför de ukrainska nationalisterna anser att bajkery är ett farligt vapen i kulturkampen. De är coola. De är sköna. De får en att vilja känna sig som ryss. 

Läser nu också ett reportage från SvDs och Hbls korrespondent Anna-Lena Lauren från Sevastopol. Hon skriver att hon har blivit attackerad av patriotiska tanter. På annat håll skriver hon också att bajkery är på gång och skall åka ned från Ryssland. Ah, bajkery, tanter! Jag blir nostalgisk. It's deja vu all over again. 

Syfestivalen!

Syfestivalen i helgen. Syfestivalen tillhör de årligen återkommande mässor som Till och Från bevakar. Rapport från förra årets festival finns här. Syfestivalen är värd att plåta av många skäl. Det finns det tyger och garner i alla färger. Tillställningen är därför perfekt för dem som är intresserade av färgfotografi. Tillställningen är också värd att besöka på grund av den sneda könsfördelningen. En fördelning som gör festivalen tilltalande främst för manliga fotografer. 

Direkt när man kommer in möts man av mössor, tröjor, tyger, garner. Och fruntimmer! 

Nittionio procent av besökarna och utställarna är kvinnor. Som stilig karl med kamera är man ett hett villebråd. 

Tygkonnässörer med pannan i djupa veck. Vilka färger! 

Företaget Liandlo specialiserar sig på barntyger. 

Excelente! Jag tar två meter! 

En vacker stickad kreation i djupa färger. Lite väl mättade? Men det är inte kreatörens fel. Det är återgivarens! 

I vimlet. 

Symaskinskrämarna var också på plats. Tyskarna har sin Pfaff, amerikanarna sin Singer. Svenskarna har Husqvarna med gamla paradmaskinen Viking, upphottad i ny version. Även schweiziska Bernina var där, men de hade egen monter skild från de andra. Man förstår dem. Bernina är symaskinens motsvarighet till borrmaskinens Hilti, det är schweizisk finmekanik på en högre nivå. 

Syfestivalen över för denna gång. Entusiasterna går hem i motljuset, inspirerade och lastade med garner och tyg att därhemma fortsätta kreera. 

//Slut

I hästens år: V75-finaler på Solvalla - och med Prix D'Amerique-vinnaren Maharajah!

Idag (lördag) var undertecknad på Solvalla. Tre samverkande händelser gjorde det värt att ge sig ut på travbanan idag. Dels hade det kinesiska nyåret just avslutats. Det är hästens år i år - och då gällde det att smida medan järnet var varmt och försöka casha in redan i början på det nya året. Sedan var det V75-finaler. Fina lopp som var öppna och roliga på förhand. Inte omöjligt med en och annan skräll. Sedan var det mottagning av Prix D'Amerique-vinnaren Maharajah. Bara det var en photo op som gjorde det värt att sticka ut med kameran! 

Sagt och gjort. Jag kommer dit vid ett-tiden. Inte så många på banan. Lugnt och skönt. Man kan gå runt och småstrosa. Småplåta hästarna, publiken. 

Entusiasterna redan på plats. 

Somliga i publiken passar på att kolla in värvningarna. 

Kuskeleganten Johnny Takter. 

Den kunniga publiken tar ivrigt till sig de senaste stalltipsen. 

Men så slår klockan två. Det är pukor och fanfarer, beriden högvakt. Nu kommer han! Prix D'Amerique-vinnaren: MAHARAJAH!!

Den begeistrade Solvalla-publiken tränger på för att få en syn på idolen. 

Ivrigt fotograferande. Och se här! något jag är stolt över. Tränaren Stefan Hultman och kusken Örjan Kihlström står uppställda tillsammans med Maharajah. De poserar mot kameramännen som står uppställda i den inre cirkeln. Men Maharajah är inte intresserad. Han står och tittar in i undertecknads kamera! Tycker jag fick en fin kontakt med Maharajah. Att vara hästfotograf handlar inte i första hand om att ha ackreditering, dyr utrustning och att sedan stå där och smattra från första parkett. Nej, hästfotografi handlar framför allt om att kunna bonda med hästen. 

Det är tårta, det är fest. Stefan Hultman bjuder på sig själv och är flitig med pennan. 

Audiensen är över. Maharajah går in i sin kupé och rullar iväg. Och nu börjar allvaret. V75-finalerna. De bästa hästarna under vintern möts mano a mano.  Den här veckan har jag satsat lite extra  krut på V75:an. Det är riktigt spelvänligt. Bra spikförslag i ett par lopp. Öppet och spelvänligt i andra. Överhuvud bra lopp. Min vana trogen kör jag med tre spikar. Jag har spikat de tre första loppen, och krämat på bra i resterande lopp. Att spika de tre första loppen är ett stålbad - risken är stor att man ryker redan i inledningen. Men klarar man sig igenom det så har man skaffat sig bra slagläge inför resten av tävlingen. De fyra sista loppen är sedan bara att njuta från första parkett!  Således: Montgomery Gel i första, Bear Dancer i andra, Amaru Boko i tredje. Sedan många sköna streck i loppen fyra till sju. 

Tävlingarna inleds med det bästa loppet: silverdivisionsfinalen. Montgomery Gel känns som en bra spik. En åttaårig hingst, stammandes efter den franska hårdingen Jag de Bellouet. I senaste loppet var hästen grym och plockade ned superhästen By Air från dödens. För mig avgjorde det saken. Hästen gör konsekvent 13-tider, har bra startspår, tränad av Timo Nurmos och Jorma Kontio i sulkyn. Många bra hästar med i loppet, men Montgomery är bästa hästen. Även om han hamnar i dödens borde han kunna plocka ned det som finns innanför. 

Loppet startar. Det visar sig bli lättare än vad man förväntat sig. Montgomery släpps enkelt till ledningen efter femhundra meter. Sedan är det spel mot ett mål. Tuffingarna By Air och Chapeau utmanar i sista kurvan, men det är egentligen inget snack. VINNARE NUMMER TRE MONTGOMERY GEL!!

Åjåjåj! Vilken skön triumf! Jorma Kontio drar normalt aldrig på smilbanden. Men här verkar han riktigt glad! Och så är även jag! Även om Jag de Bellouet-sonen på förhand hade bra chans är det alltid tufft att spika i första. Det är vinna eller försvinna direkt. Men desto skönare är det när man tar sig igenom det! Lite grann som att börja med en kall dusch på morgonen. Nu är det rysarspik i andra. Grejar jag det har jag sedan slagläge i resten av tävlingen! 

Peter Ingves, den finske showmannen. Tillika Riksbankschefens smarta brorsa. 

Andra loppet kommer att bli tuffare. Jag har spikat nummer sex, Bear Dancer. Storfavorit i loppet är emellertid nummer två, Uroy. Uroy är streckad till 45 procent (enligt ATG:s idiotiska nya strecksystem), Bear Dancer bara till 15 procent. Bear Dancer vann överlägset för två starter sen. Från dödens utklassade han allt motstånd och körde 12,0 på 1640 meter. I förra starten galopperade han dock, vilket fick många att dra åt sig öronen. Uroy hade samtidigt vunnit ett par lopp från svåra utgångslägen. När sedan hästens kusk Björn Goop i förhandssnacket har pratat om att Uroy borde spikas är det många som hakar på. Visst, Björn Goop är Sveriges bästa kusk. Karln är klok som en pudel. Man han är inget tipsorakel. För mig är Bear Dancer bästa hästen i loppet. Hästen är komplett: relativt startsnabb, går i spets såväl som bakifrån, har en bra spurt, går alltid ända in i mål. Även om hästen hamnar i dödens bör han kunna vinna därifrån, bara han sköter sig någorlunda under loppet. Hästen dessutom bara streckad till 15 procent, trots att den objektivt är en 30-procentare. Spik på nummer sex Bear Dancer! 

Startbilen kör iväg - och vad händer? Bear Dancer dundrar till spets, rakt ut från spår sex! Helt klart en överraskning. Och inte alls dumt - men det har väl inte kostat för mycket? Bear Dancer sitter nu i ledningen - men vad händer? Torbjörn Jansson och Vacqueyras går opp jämsides och försöker sno åt sig ledningen! Vad sysslar han med? Han tror väl inte att Johan Untersteiner som kör Bear Dancer kommer att släppa spets efter att ha ödslat så mycket krut på att få förstapositionen i starten?! Det blir rejäl körning i flera hundra meter - de två ekipagen ligger tjugo meter framför de andra hästarna. Till sist ger sig Jansson och knuffar in sig bakom Bear Dancer. Har vansinneskörningen sumpat chanserna för Bear Dancer? Efter den där tryckaren borde hästen vara ganska mör. 

Farhågorna besannas. In på upploppet orkar Bear Dancer inte stå emot. In på upploppet blir han överflyglad av tvåan Uroy. Men snabbast av alla är nummer nio Trailing Edge, som fått loppet i ryggar och som med sparade krafter spurtar hem segern. VINNARE NUMMER NIO TRAILING EDGE!! Bear Dancer har gjort ett heroiskt lopp men hästen är inget överdjur. Efteråt kan man inte undgå att fundera över styrningen. Dels att ladda så mycket för att få spets, dels att låta sig utmanas så där. Enligt min uppfattning borde Untersteiner ha tagit det betydligt lugnare.  Sparat på krafterna, för att lita på sin speed och styrka på slutet. Precis som han gjorde för två starter sen - men hästen kördes då av Björn Goop. I och för sig var det kanske inte fel att ta spets - men han hade inte räknat med galningen Jansson. Untersteiner är en bra kusk - men att låta sig utmanas på det viset är inte bra. Hans halländska dialekt ger ett snällt intryck som antagligen ligger honom i fatet. Untersteiner borde odla skägg och gå omkring och skälla ut folk lite mer. 

Segerherren Robert Bergh. Till loppet iklädd italiensk Commedia dell'Arte-dräkt. 

Uppe på E-läktaren, längst ut mot sista kurvan. Travets mest rutinerade följer loppet. Trav blir inte mer hard core än så här. 

Torsk på Bear Dancer. Planerna hade gäckats! Jag behövde en plan B. Som tur var hade jag varit förutseende och satt redan med en sådan i bakfickan. Jag hade ordnat med en back up. Som tillägg till det större systemet hade jag lagt in ett mindre system. På detta system har jag plockat med fyra hästar i andra loppet - däribland Trailng Edge. I stället har jag spikat Absolut Newport i sista. Så man är fortfarande med i matchen! Visserligen har jag inte lika många streck i de andra loppen - det ligger i backupens natur. Så jag får rikta in mig på att fylla på spelbudgeten med den här omgången. Men nu gäller det. Spik i tredje, Amaru Boko! 

Och det visar sig bli en lugn tillställning. Amaru Boko är en elitloppshäst, han är klart bäst i fältet, nittio procent av svenska folket har spikat honom. Amaru Boko har ett klurigt första spår. Det betyder att han kan bli instängd. Men när kusken Robert Bergh ser att han inte kan behålla ledningen i starten knuffar han raskt ut hästen i andra spår. Varvid Torbjörn Jansson, som var så kaxig i förra loppet, snällt flyttar på sig! Sedan övertar Amaru Boko snart ledningen och det blir därefter en ren expeditionsaffär. VINNARE NUMMER ETT AMARU BOKO!! Bergh åter upp i vinnarcirkeln. Den här gången utan gycklardräkten. 

Nu bryter ett våldsamt kalas ut. Det är många ägare bakom Amaru Boko, och alla vill med upp på vinnarpodiet. När en häst vinner brukar ägarna bjudas på champagne. Så visst, ägarna brukar stå där och smutta. Men här står man och hinkar i sig som om man vore på kungamiddag! 

Glada miner i vinnarcirkeln. 

Som sagt, hela svenska folket hade spikat Amaru Boko så lättnaden är stor. Ingen revolution den här veckan. Uppe på Bistron är andarna på topp. Många har kvar chansen till V7:an. Och nu väntar kanonlopp i de fyra sista omgångarna. 

Lopp fyra. Klass II-final Öppet, spännande lopp, Många hästar med chans. Sex-sju hästar har bra chans: Chip Lane, Leonas Kaiser, Super Photogenic, Mellby Brunello, Demo, Geisha Sund. 

Härdade yrkesvarelser i tuff kamp. Sammanbitna och helt koncentrerade på uppgiften. 

- Doh! 

Loppet vinns smått sensationellt av sjätterankade Leonas Kaiser och relativt okände Oskar Svanberg. Han blåste tidigt till spets och höll sedan ledningen förtjänstfullt ända in i mål trots konkurrenternas anstormning. Rens bland kupongerna! 

Sedan blir det prisutdelning till Solvallas bästa tränare. Ettan Timo Nurmos har tagit över tronen efter Stig H Johansson. Timo är de djupa skogarnas man. Bland Saarijärvis moar kördes det häst från tidig ålder och det ger nu resultat. Tillsammans med Jorma Kontio regerar han numera på Solvalla. Inte minst idag med Montgomery Gel! 

Femte loppet. Lärlingslopp. Pigga nykomlingar i främre volten, härdade veteraner i bakre. I främre volten What A Supergirl och Stirling Allstar. I bakre volten Beatasine, True Advantage, Famous Dream. 

Dagens skönaste hästgarv! Det är Penny of Man. Kusken Jimmy Andersson inte lika road. 

På upploppet fyra hästar. Stirling Allstar leder men sedan kommer finske veteranen Beatasine och rinner ifrån. SEGRARE NUMMER TIO BEATASINE!!

Fem lopp körda. Jag är fortfarande med på backupen. Sjätte loppet är bronsdivisionsfinalen. Återigen ett öppet lopp där många kan vinna: Rooibos, Quesy, Mr Fitch, Navigator Sib, Elit Håleryd, Mr Vox, Kalle, Don't Tell Me Anymore. Men vad e're som händer? Doldisen Rico Follo med Erik Adielsson blåser till spets. Han sitter sedan lugnt och kör enkelt undan på upploppet. VINNARE NUMMER SEX RICO FOLLO!! En skräll. Jag liksom alla andra står oförstående. Var kom den hästen ifrån? Adielsson knäcker min backup! Det här är en lärdom att ta med sig. Om man ska vinna måste man helt enkelt ha koll på alla hästar i omgången. Det finns inga genvägar. 

Sista loppet åter ett kanonlopp. Det är V75-mästaren, där Sveriges femton bästa kuskar möts. Och återigen är det öppet med många bra hästar som kan vinna. I främre träffen finns Checko Boko, Barreta Boko, Rocket Zet, Ponziopilato Stra. Samt den nye hårdingen Absolut Newport. I bakre träffen finns ärrade veteranerna Labero Broline, Tidied Accelerator och O.U Glide redo att kasta sig över motståndet i slutkurvan. 

Det är stenhård körning. Fältet är som en kompakt mur genom hela loppet. In på upploppet fyra hästar i bredd. Men till sist är det nye hårdingen Absolut Newport med Björn Goop som rinner i från. SEGRARE NUMMER ÅTTA ABSOLUT NEWPORT!!  

Absolut Newport den värdige vinnaren. Vilken häst! 

Och här är V75-mästaren, Sveriges bäste kusk, Björn Goop! Han kanske inte har rätt i tipsen alla gånger. Men köra häst det kan han! 

Det har bjudits riktigt fina lopp. Och dessutom har man fått se Maharajah! Men nu är det över. Publiken lämnar Drömmarnas Teater. Boxarna töms, hästtransporterna rullar iväg mot nya lopp på andra banor. Hemåt i vinterrusket med mindre i plånboken. Vad var det som gick fel? Nästa vecka är det jackpot på V75! Vänta lite, jag har en idé...

Hästens år!

Det händer bara en gång vart tolfte år. Hästens år! Östasiatiska muséet såg till att det kinesiska nyåret firades i Sverige. 

Det var Fotosidan-kollegan och Kinakännaren Tommy som hade tipsat om tillställningen. Lägg märke till proffstricket: orange mössa. På så vis markerades samhörighet med arrangörerna och Tommy kunde sedan hänga uppe på podiet tillsammans med ambassadens fotograf. En annan fick istället köra med en inbäddad variant bland publiken. 

Efter en del tal av diverse höjdare inleddes festligheterna. 

Kinas ambassadör var där och talade om hur "the charms of culture bring people together". 

Störste charmskaparen är helt klart draken. En tjugo meter lång publiktjusare som är trevlig inte minst vid marsch.  

Lejonet. Efter draken den näst största stjärnan. 

Men så är det äntligen skett. Hästens år är invigt. NU KÖR VI!!!

Dagnys på Fotografiska

Populära fotofikat Dagnys gästspelade idag på Fotografiska. Ett stort sällskap fyllde två hela rundbord. Det var festligt, folkligt, fullsatt. 

De gamla mätsökarkamerorna är fotovärldens jänkebilar. De kommer fram vid big meets och blir föremål för uppmärksamheten. 

Lattemammorna hade intagit Rheborg. Snälla lattemammor! Ni har stället för er själva hela veckan. Ni måste låta vanligt folk få komma till på helgerna. 

Hötorgskonstnärinnan Jill Greenberg hade en fin utställning. Många gråtande barn, en del gråtande björnar. Dock inga dansande zigenerskor. 

//Slut.