Snökaos

Igår var det riktigt bra fotoväder. Snön yrde på ett sätt som man sällan får uppleva i huvudstaden. Här gällde det att passa på och ge sig ut med kameran. 

I Galma Stans gränder. 

På Slottsbacken piskade snön i ansiktet. Man kände sig som en gammal karolin. 

På Sergels torg. Lapparna har slagit upp sina kåtor. 

En dam kommer just på: det är något jag har glömt! (Tips: mössa, handskar). 

En beslöjad dam tittar upp. Hjärtat bultar snabbare! 

foto: wilhelmfrank. 

Varför åka till Svalbard när man har allt på hemmaplan? Glöm inte regeln: mössa, handskar, långkalsonger. 

Halvmaran 2012

Idag var det dags igen för den årliga halvmaran genom Stockholms gator. Drygt två mil sprangs av tiotusentalet löpare. I vanlig ordning var Till och Från där och bevakade på plats. 

Precis som förra året förlöpte tillställningen under ypperliga förhållanden. Gnistrande sol från en klarblå himmel. Detta gjorde att när löparna kom till Sankt Paulsgatsbacken vid 5-6-tiden fanns utrymme att fånga grinande ansikten i bästa kvällssol. 

It's deja vu all over again - i dubbel bemärkelse. Det är inte bara vädret. När det är halvmaran verkar det vara tradition med bröllopssällskap på Van der Nootska palatset. Så därför kommer högtidsklädda människor att trängas med svettiga löpare i det trånga gatuutrymmet. 

- Bra jobbat! Keep up the good work. - Detsamma! En gör så gott en kan! 

Kollega. 

Fransmän. Med baskrar och baguetter! Ha ha ha! De är nästan en parodi på sig själva. 

- Hej, du där! Ögonen på vägen om jag får be. 

Vem vann? Det vet jag faktiskt inte det får ni kolla i tidningen. Förra året vann emellertid denna dam: 

Det var allt från halvmaran för i år. Trevlig kväll! 

På Skansen i jobbet

Det är alltid ett nöje att gå på Skansen. Det var därför trevligt häromdagen när undertecknad kunde förena detta nöje med lite nytta. Saken var nämligen den att mitt jobb hade förlagt en konferens till platsen. Så tidigt på morgonen stegade man på Djurgårdsfärjan och tog båten till jobbet. Det idoga regnandet gjorde att man hade Skansen öde och helt för sig själv. Ingen Måns, ingen allsång. Bara några enstaka japaner hade hittat dit. 

Lunch i form av svenskt smörgåsbord på Sollidens magnifika restaurang.

För att smälta maten passade jag sedan på att kila ut och hälsa lite på djuren. De stod tålmodigt ute i regnet men verkade ändå vara vid gott mod: 

Kossan Elsa. 

Baggen Åke. 

Älgen Karin. 

Visenten Tor. 

Inte dumt. Det här är något som man borde tänka på oftare. Besöka turistplatser när det regnar och man får ha stället för sig själv. Med en och annan japan som sällskap. 

Triathlon del 2 - damerna

 Till och Från fortsätter rapporteringen från triathlontävlingen som avlöpte igår i Stockholm.

Efter herrarnas tävling blev det en timmes uppehåll. Besökarna gavs därför tillfälle att sträcka på bena och samla krafter inför damernas tävling. 

Många passade på att förse sig av den paella som utskänktes vid stånden på Skeppsbron. 

På apberget satt dock publiken kvar och höll ångan uppe. 

Några av de triatletiska herrarna passade på att skaffa sig bra platser för att kunna heja fram sina kvinnliga kollegor. 

Men nu börjar det. Nu skall det bli åka av! 

Simningen klarades av i ett nafs. Det var sedan upp på hojen och trampa iväg. 

Det är gasen i botten som gäller för dem som vill ta medalj. 

Titta, där är den kvinnliga fotografen igen. Sin vana trogen har hon sett till att skaffa sig en helt egen vinkel för att kunna ta de bästa bilderna. 

Trångt i kurvorna. 

Publiken gillar det den ser. 

Nu börjar löpningen. Och vad är det som händer? Lisa stegar fram i ensamt majestät och lämnar fältet bakom sig. Hon leder! Hon kommer att vinna! 

Titta, där är hon igen! 

Nu står hon och kramar Lisa! Vilken närvaro! Måste säga att jag beundrar denna fotograf. Hon spelar i en helt egen division. 

Summerat en riktigt trevlig lördag. Att i ett sensommarsoligt Stockholm gå runt och plåta ett större event, att världsvant gå omkring i folklivet med 70-200:an och spela big. För mig är dessa tillfällen högtidsstunder. 

I nattvimlet

Att fota människor i nattvimlet är något av ett dilemma. Med tanke på ljusförhållandena är det då som en fullformatare kommer till sin rätt. Å andra sidan är det då som man vill plåta oförmärkt, så då vill man helst ha en mindre kamera. Hur göra? Häromkvällen gav jag mig ut med stora värstingkameran. Jag tänkte att vad f-n, om någon stör sig kan de ju alltid lappa till en. Det visade sig dock gå förvånansvärt bra. De flesta verkar tro att ger man sig ut med en seriös kamera i natten så måste det vara något viktigt. Meddelar några bilder: 

Tänkaren. 

Snygging. 

Gesture. 

Snygging. 

Madrid? Nej, Folkungagatan. 

Snygging.