Regn!

Äntligen! På vägen hem från jobbet inträffade det som jag länge gått och längtat efter. Mörka moln på himlen bestämde sig för att tömma sin last. Regnet öste ned på närmast tropiskt vis. Paraplyerna fram, folk som skuttar för att skyla sig. Med andra ord var det dags att plocka fram kameran och börja plåta: 

Hur slutade det? Jo, efter regnet kom solsken. Men det är en annan historia. 

Sommarhälsning från Piteå - fabriken

Piteå är verkligen böndernas och arbetarnas stad. I byarna bor bönderna där man odlar sina fält och sköter sina djur. Längs älven ligger sågverken och fabrikerna och i anslutning till dem ligger arbetarnas gamla villastäder. Tomter och hus är väl tilltagna; arbetarna har levat gott och det är fabrikerna som har gett välståndet. 

Den främsta fabriken av dem alla ligger mitt i staden. Idag verkar det konstigt att lägga en fabrik så där, men förr i tiden tänkte man annorlunda. Fabriken hette tidigare Assi, blev sedan känd som Kappa och heter numera Smurfit. Vilket trevligt namn! Fabriken drivs idag av irländare. (Kunde de även investera i en Guinessfabrik vore lyckan total!).  

Jag gillar denna fabrik. Likt Eiffeltornet är hon ett landmärke som syns milsvida kring, från luften och till och med från rymden! Andra må ha sina monument men jag föredrar fabriken framför andra städers döda metall: 

Visst är hon vacker! Ett Centre Pompidou - men som lever och andas! Till skillnad från parisarnas döda utanpåverk är hon den äkta varan - ett närande kulturmonument, som alstrar välstånd och där ångan sjunger i plåten. 

Ett bolmande inferno! 

Fabriken gör sig utmärkt som blickfång. Vilken annan stad har egentligen en fabrik mitt i staden? Finns det någon som den? 

Det var allt från Piteå för den här gången. Glada sommarhälsningar önskar bloggen Till och Från. 

Sommarhälsning från Piteå

Ett litet sommarreportage från Piteå. 

Där älven möter havet ligger denna trevliga stad.  På älven flottades timret ned till staden för skeppning. Än i dag ligger sågverken här och pappersfabrikerna bolmar som förr ut sin välståndsalstrande doft. 

Piteå har fostrat många stora söner genom åren: Bothniensis, ordförande för Uppsala möte år 1593  då Sverige slutgiltigt antog den evangelisk-lutherska läran; Solander, Linnés lärjunge som seglade runt jorden med James Cook; Boström, uppsalafilosofen vars excentriska lära vann många anhängare på artonhundratalet; Nils Edén, statsminister under första världskriget; Johan Nordström, den svenska idé- och lärdomshistoriens fader. Numera är staden mest känd för sina hockeyspelare och ståuppkomiker. 

Piteå är verkligen sommarstaden. Solen och stränderna drar till sig sommargäster från när och fjärran. I långa karavaner kommer de från Bodö och Narvik, där regn och ishav och skyhöga priser gör Piteå till rena rama rivieran. Norrmännen kommer i två varianter: dels i jättelika husbilar, dels i SUV:ar plus jättelika husvagnar. 

En viktig del av Piteås dragningskraft är onekligen pitebornas avspända förhållande till nakenhet. Vanliga konventioner och koder gäller inte riktigt på samma sätt här som annorstädes. I Piteå går man glad och naken mitt på dagen. Här kan man bara vara människa. 

Piteå är emellertid kontrasternas stad. I Piteå är frikyrkligheten stark. På sommaren fylls bygderna av tältmöten där andliga sånger varvas med eldiga tal. Här reses tältet inför den stora väckelsen. 

Skall man anmärka på något i Piteå är det väl nöjeslivet som tyvärr är något haltande. I Piteå är det Max som gäller.  Utom detta etablissement är nattlivet skralt. 

Morgontrut

Godmorgon kära fotokollegor! Hoppas att ni får en fin dag. Meddelar några måsbilder så här på morgonkvisten: 

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. 

/Per

Vid ankdammen - det stora blå.

Idag var en strålande dag så undertecknad gav mig iväg på en tur runt Årstaviken. Solen, vattnet och isen tillsammans med några ankor gjorde dagen till en riktigt trevlig fotoutflykt.  

Det började med att jag gjorde en viktig fotografisk upptäckt. Ett evigt fotografiskt bekymmer är problemet med vinjettering, Fenomenet att bilderna svartnar ute vid hörnen. Så länge fotokonsten har funnits har fotografer brottats med detta. Ett vanligt sätt att tackla problemet har varit att blända ner. Ett annat att justera med hjälp av mjukvara. Nu tror jag mig ha kommit på ytterligare en metod. Man ser till att komponera på så vis att ljuskällan hamnar strax utanför kanten på bilden.  Detta löser inte bara vinjetteringen - det skapar till och med en negativ sådan. Bilderna blir ljusare ute i kanterna! Kanske kan man kalla det för negvin-teknik. Nackdelen är att effekten bara uppnås på ena sidan av bilden, såvida man inte har två ljuskällor. 

Negvin-tekniken är flexibel och kan även användas för effekter centralt  i bilden. Här skapas negativ vinjettering kring kanten på en bro. 

Jag gick vidare och kom fram till vad som skulle bli huvudnumret för dagen. Våren är så långt skriden att bara ett lövtunt istäcke täcker vattnet. På vissa ställen vet man inte om det är vatten eller is. Detta skapar en perfekt miljö för ankorna. Och tillsammans med sol och klar himmel skapas underbara förutsättningar för färgen blått.  

En sådan här dag kommer ankorna verkligen till sin rätt. Kombinationen fötter och flytkropp gör dem till veritabla amfibiemonster. Ta sig upp på lövtunn is? Inga problem. Isen håller inte? Bara att glida ner i vattnet. Vi människobarn satt och iakttog ankorna och det var inte utan att man var avundsjuk. 

Ankskådning. 

Människoskådning. 

Alla iakttar alla. 

Även videgräset trivdes. 

/Slut.