Barack Obama i stan - entouraget

Som en del kanske har märkt är Barack Obama i stan. Den amerikanske presidenten. Obama har gjort sig känd som en skicklig retoriker som betonade vikten av förändring (change). För åtta år sedan ville han förändra världen. Inga mer olagliga krig baserade på lögner. Inga mer inskränkningar av medborgerliga rättigheter. Världen blev begeistrad. Den gav honom Nobels fredspris, ty den ville se Obamas change. Det var då det. Nu har han fått gråa hår, avlyssnar hela världen och är just i färd med att starta ett nytt folkrättsvidrigt anfallskrig. Precis som sina två företrädare. Det är synd om karln. Ingen rår på det amerikanska militär-industriella komplexet.  Det är antagligen bra att han kommer till Sverige och bort från den ohälsosamma miljön i Washington, enfaldens och illasinnets högborg. Här i Sverige kan han spela basket och snacka grön teknologi med Fredrik. Det kommer att göra honom gott. Förhoppningsvis hittar han till sitt gamla jag. 

På morgonen var det redan full aktivitet. Halva stan avspärrad. Betong överallt. Murvlarna syntes redan på Slussen med riktade antenner. 

Skeppsbron. Sikte mot Grand. Men Obama bor väl inte där? Bor han inte på Air Force One? 

Norrbron. High Noon. 

Trots allt var det lite fjuttigt. Var var helikoptrarna? Var fanns den nationella insatsstyrkan? Senare vid ettiden börjar det hända saker...

Där kommer han! 

Första limon. Säkerhetsrådgivaren och bombanhängaren Susan Rice skymtar. 

Och där i baksätet. Är det inte? Visst är det det. Obama! 

Efter följer Secret Service med öppen baklucka och kulspruta. Bäst att inte vara trigger happy en sån här dag. 

Karavanen susar förbi. Bilar av alla slag. Ett helt entourage. Det går snabbt. All denna förberedelse, all denna betong bara för detta? Publiken dock nöjd. Många slänger sig på telefonen. Jag såg Obama! 

Polisen var ute och luftade märkliga fordon. Vad är detta? 

I Strömmen låg märkliga prylar. Bomber och granater för att stoppa ett anfall från vattnet. Fåglarna uppskattar servicen. 

Efteråt lugnt som vanligt. Polisyrket är trots allt ganska behagligt. Det gäller att hänga på stan och kolla in läget och se bestämd ut. 

En del softade. Lattemamammorna sågs som vanligt på stan njutandes av livet. 

Utsikt mot Rosenbad. Där ser man det. Entouraget! Mäktigt ringlar det sig runt kvarteret. Inte ens Mike Tyson hade ett sånt stort entourage när han stod på topp. 

På toppen av byggnaden. Snipers! 

Trots allt mycket väsen för ingenting. Kunde de inte ha släppt honom från helikopter? Alternativt kunde Reinfeldt åkt ut till Arlanda och träffat Obama på Air Force One? De flesta var eniga: inget att berätta om för barnbarnen. 

Världens längsta bokbord

Sista dagen på den så kallade "kulturfestivalen". (Enligt mig tveksamt om tillställningen har rätt att kalla sig det. Väldigt lite kultur, mest dunka dunka). Då brukar krämare sätta upp sina boklådor på Drottninggatan. Enligt arrangörerna skall detta vara världens längsta bokbord. Personligen är jag skeptisk. Det handlar säkert om ett marknadsföringstrick för att locka dit folk. Vi svenskar är sådana att om vi tror att vi skall hamna i Guinness rekordbok ställer vi upp. I själva verket handlar det om att en del boknasare vill bli av med böcker som de inte kan bli av med på annat vis. 

Hur som helst är tillställningen fotografvänlig. Människor står som uppslukade kring lådorna och utgör löst hängande frukt. Gatufotografi blir knappast enklare. 

- Få se nu, om jag köper Wittgenstein för 30 kronor har jag inte råd med Stieg Trenter...

//Slut. 

Avanzadagen

Igår var det Avanzadagen på Globen. Dagen har utvecklats till småspararnas julafton. Från Sveriges alla hörn samlas vi i Globen för att få tips om hur man kan få ens surt förvärvade slantar att räcka lite längre. För att ta del av intressanta sparerbjudanden och upplysande scenframträdanden av Sveriges ledande experter.Träffa sparfolk och diskutera med likasinnade. Och för att frossa i gratis wraps. 

Själv var jag där av tre skäl. För det första var jag där i jobbet. Jag hade lyckats övertyga företaget om att det var viktigt att jag var där och tog del av intressanta jobbrelaterade föredrag. För det andra var jag där i egenskap av småsparare. Hoppades få tips hur man skulle kunna dryga ut plånboken lite. För det tredje var jag där i egenskap av Till och Fråns utsände. Jag visste att bloggens läsare gärna vill ta del av denna mytomspunna tillställning, som ingen annan blogg följer. Så här följer exklusiva bilder: 

En vanlig syn. En stekare har satt tänderna i en småsparare. Stekarna finns i stånd runtomkring arenan. Deras jobb är att introducera nya finansiella produkter till småspararna, produkter som markant höjer avkastningen till en låg risk. 

Bäst på scen är precis som förra året Hans Rosling. Den mannen är ett geni! Med sin patenterade pekpinne och sin grafiska statistik trollbinder han publiken. Han har utvecklat en mjukvara som gör att FN-statistik blir lika spännande som ett slalomlopp med Ingemar Stenmark. 

Rosling är ett presentationsgeni. Tyvärr verkar han inte vara ett logiskt geni. Rosling presenterade statistik som visade att Sverige har haft samma ekonomiska tillväxt som Turkiet sedan 1960-talet. Detta trots att Sverige började på en högre nivå - nivåskillnaden har därför behållits. Men sedan visar Rosling statistik över barnafödandet. Medan Sverige har stått stilla med 2 barn per kvinna, har Turkiets barnafödande drastiskt sjunkit - från 6 till 2 barn per kvinna. Det är likadant för Bangladesh och Etiopien. Människor i dessa länder vill inte längre föda barn. De vill nu förbättra sin levnadsstandard, köpa och konsumera. Det är här den nya tillväxten finns! 

Men vänta ett tag. Du visade just statistik som visade att för Turkiet har det minskade barnafödandet inte betytt en speciellt mycket högre tillväxt. Det finns inget samband mellan lägre barnafödande och högre tillväxt. Varför skulle det gälla för andra länder? The glove doesn't fit, som Johnny Cochran skulle säga. 

En stor behållning är gratiswrapsen som man som deltagare blir bjuden på. Deltagarna får en bag vid ingången. Den innehåller ett nyckelband, ett block, en penna, och reklamblad för olika finansiella produkter som stekarna vill upplysa småspararna om. Men längst ned i botten finns det som man som deltagare är ute efter. Matbiljetten! Den berättigar till en gratis wrap. 

Wrapsen virade av Erik. 

Avanzas sparguru Claes Hemberg är ute bland publiken och skriver autografer. 

Stekarglädje. 

Småspararglädje. 

Hur blev det med det egna sparandet? Just nu sitter jag med allt jag har i Swedish Match. Ivar Kreugers gamla bolag. Men man kanske inte ska sitta med alla ägg i en korg. Kanske skulle man differentiera sig? Och kanske skulle man dra på sig lite leverage, nu när räntan är så låg? Funderar om man ska köpa på sig Ryssland. Men hur är det med den amerikanska skifferoljan som alla pratar om? Kommer den inte att sänka Ryssland? Bättre kanske med Etiopien - Rosling pratade om dem. Nja, lite exotiskt. Räntorna då? De måste snart gå upp - kanske skulle man specka mot räntefonder? Nja, EU-krisen verkar ta fart. Räntorna kommer att hållas låga några år till. Men råvaror då? Guld är alltid en säker investering i kristider. Men Handelsbankens råvaruguru verkade dissa guld. Det blir nog att man ligger kvar i Swedish Match...

Snöröjningseländet

Inte många torde ha undgått att snöröjningen i Stockholms Stad just nu har det lite jobbigt. Det är inte bara SJ. Det är som om vi i Sverige överhuvudtaget inte klarar av det här med snö längre. Vi är numera ett folk av PR-konsulter så det kanske inte är så konstigt. 

Det som jag inte begriper är varför man har fått för sig att snön ska ligga kvar i skitiga högar överallt på stan. Här ses en vacker hög på Järntorget. Lockar denna hög turister? Hemma på gatan där jag bor har man slängt upp en stor hög mitt i gatan! Den har legat där nu i två veckor. Sopbilen kommer inte fram så det har inte blivit någon sophämtning på ett tag. 

När kunskapen om snöröjning har gått förlorad måste vi söka den där den fortfarande finnes. Vi måste söka oss österut. Till Finland - eller ännu hellre: Moskva. Ryssarna kan det här med snöröjning. De militaristiska traditionerna kommer här till sin rätt. I länken nedan rapporteras om hur snöröjningen i Moskva går till. Gatukontoret i Moskva har till sitt förfogande 30 000 man och 15 000 snöplogar. Bästa av allt: man använder sig av 46 stationära snösmältningsanläggningar och 146 mobila! Detta är en lösning jag skulle vilja se i Stockholm. ta bort snön från gatorna och smält ned den i reningsverk. På så vis renar man gatorna från partiklar. Detta måste väl vara en vinst för miljön? 

Om vi räknar med att Moskva är tio gånger större än Stockholm skulle det för vårt vidkommande handla om att staden skulle ha 3 000 man och 1 500 snöplogar, 5 stationära och 15 mobila reningsverk till sitt förfogande för snöröjning. Ett bra sätt att låta våra kommunalskatter jobba på. 

http://www.telegraph.co.uk/sponsored/russianow/features/7361536/Moscow-spends-500m-roubles-a-year-on-battling-snow.html 

PS. Har just sålt några bilder till tidningen Tonsättaren. Bilderna hittade man på min blogg här på Fotosidan. Vem sade att medlemskapet inte är lönsamt!? I morgon går jag och köper mig en blixt. DS. 

Dagens paparazzo: Tom Cruise

Det är mycket kändisar i stan just nu. Igår Nobelfesten. Idag var Tom Cruise på besök. Det var premiär på hans nya rulle "Jack Reacher". Så ryktet gick att han skulle vara där på premiärvisningen på Sergel Plaza. En sådan händelse får man inte missa! Till och Från gick dit för att bevaka. 

Entusiasterna är tidigt på plats. Viktigt att få bra platser. 

Spänd förväntan. När ska han komma? 

Ringside, med blixt! Man blir lite avis. 

Plötsligt: limousinen svänger upp. Ut stormar Tom! 

Stället förvandlas till kaos. Tonårsskrik och mobiler i luften. Var är han nånstans? Där är han! 

Mycket svårt att komma till. Stället är ett böljande inferno. Mobiler i luften, skrik på "Tom, Tom!"

Tom håller på länge, länge med fansen. Han verkar skriva autograf och skaka hand med varenda en som står längs sargen. 

Man måste ge det till Tom. Det är världsklass på fan-vården. Frågan är om ens Bruce Springsteen håller på så här. 

Efter en och en halv timme har Tom arbetat sig genom hela långa raden av fans. Han håller en mindre intervju innan filmen drar igång. Jag förbereder mig för att gå hem. Då, plötsligt! Vad skådar mitt norra öga? 

Rosamund Pike! En av världens vackraste kvinnor! Vad gör hon här? Har hon varit här hela tiden? Varför är det ingen som säger något? Alla bara skrek på Tom. 

/Slut.