Äventyr i Rom: Vandring bland ruiner

Första dagen i Rom. Var ska man börja? Det kändes rätt att börja ifrån grunden, i antiken. Jag ville återvända till min ungdoms Asterix och därför satte jag mig före att utforska det Rom som rådde på Caesars tid. Rom byggdes som bekant på sju kullar och den förnämsta kullen av alla var Capitolium. Då det regnade på morgonkvisten passade det bra att besöka de capitolinska museerna som ligger här. 

Capitolium är idag ett smakfullt renässanstorg ritat av Michelangelo. En riktig pärla. På torget står en berömd staty över filosofkejsaren Marcus Aurelius som skymtar till vänster. Under antiken låg här templet till Jupiter, himlens härskare och romarnas förnämste Gud. Och det är därför som namnet Capitolium är förknippat med världsmakt. Länder som velat göra anspråk på en sådan makt, billiga uppkomlingar exempelvis, har ofta sett till att skaffa sig ett eget Capitolium. 

Rom grundades år 753 före Kristus. Stadens grundare var Romulus, som tillsammans med sin bror Remus som spädbarn hade diats av en varginna. Staden styrdes till en början av kungar. Men år 509 f. Kr. hade de frihetsälskande romarna fått nog. Ledda av hedersmannen Brutus gjorde de uppror mot den siste kungen Tarquinus. Brutus stack kniven i kungen varvid han utropade: "Sic semper tyrannis!". "Alltid så åt tyranner!". Därvid grundande man den romerska republiken, som sedan skulle vara i femhundra år. (Sic semper tyrannis är för övrigt den amerikanska delstaten Virginias måtto och även det rop varmed John Wilkes Booth tog livet av Lincoln). 

Under republikens tid styrdes Rom av två konsuler vilka valdes varje år. Konsulerna var viktiga för tideräkningen i gamla Rom (man sade att någonting inträffat under den och dens tid som konsul).  Museet ligger i ett palats och här finns väggar där man ristat in namnen på alla konsuler genom århundradenas gång. I flera rum täcks väggarna med dessa namn. En imponerande samling. Man känner historiens vibbar och inser att Rom är Rom.  

Rom styrdes sedan av kejsare. Julius Caesar hade gjort sig till diktator år 44 f Kr. Romaren Brutus tänkte då att han skulle upprepa sin förfaders bragd genom att befria Rom från tyrannen. Caesar stacks ned och dog (varvid Caesar yttrade: Et tu, Brute!, Även du min Brutus!). Försöket att återinföra republik misslyckades emellertid och istället blev Rom kejsardöme från och med Augustus. Efter Augustus var det lite stökigt med allehanda intriger och illdådare som Caligula och Nero på tronen. Men perioden 100 e.Kr och hundra år framåt räknas som "jämviktstiden", då Rom styrdes av dugliga soldatkejsare. De mest hedrade är Hadrianus och Marcus Aurelius. En stor del av museet upptas av statyer på dem. Ovan syns byster på Marcus Aurelius (får de aldrig nog av karln!). 

Marcus Aurelius figurerar för övrigt i filmen Gladiator. Russel Crowe är den romerske generalen Maximus och Marcus Aurelius är hans mentor. Crowe och Aurelius besegrar tillsammans de germanska barbarerna vid Vindobona (Wien). Men Marcus Aurelius blir sedan mördad av sonen Commodus, varvid Crowe blir fråntagen ära, familj och ställning. För att överleva måste han nu slå sig fram som gladiator... 

Museets huvudnummer är förutom ryttarstatyn över Marcus Aurelius (originalet) även delar av en jättelik bronsstaty av Konstantin den store. Konstantin var den siste kejsaren som bodde i Rom. Han införde kristendomen på 300-talet och flyttade staden till Konstantinopel (nuvarande Istanbul, vikingarnas Miklagård). Han är därför den som sätter punkt för staden Roms maktställning under antiken. För övrigt: känns inte det här ansiktet bekant? Den slöa blicken, var har man sett den? Någon italienare...vänta! Stallone! Det är ju Sly!

Från Capitoliummuseet har man utsikt över Forum Romanum. Det sker från en byggnad som jag tidigare inte hade hört talas om. Detta är utsikten från museet. Byggnaden är mycket hög - högre än Curian och lika hög som de högsta templen. Den ligger i fonden av Via Sacra där den stöter vid Capitolium. Vad är det för byggnad? En guide förklarar: det är Tabelariet. Roms gamla stadsarkiv, byggd några århundraden före Kristus! Men ska stadsarkivet verkligen ha största byggnaden, dessutom på bästa platsen? Saken är emellertid inte så konstig. För en världsmakt värd namnet måste alla viktiga handlingar nedtecknas och arkiveras. Och ni som har läst Asterix minns att på romartiden skrev man ner saker på stentavlor. Så det är inte så underligt att arkivbyggnaden blev stor. 

Bredvid Capitolium på vänster sida ligger Curian, som var den byggnad där den romerska senaten sammanträdde. Den mytomspunna senaten. På dessa trappor mördades en gång Julius Caesar. Men byggnaden ger faktiskt ett ganska måttligt intryck. Den är inte så stor. Det är möjligt att den varit klädd i marmor tidigare. Eller kanske var det meningen att senatorerna inte ville pråla så mycket med sin makt? De ville verka och inte synas. 

Bredvid Curian ligger det gamla fängelset Mamertinum. Under antiken var det känt som Tullianum. Det var ett temporärt fängelse för fångar som skulle bli dömda. Enligt traditionen ska både apostlarna Petrus och Paulus ha suttit här innan de blev dömda till döden. Numera sägs dock detta vara osäkert. Den mest berömde fången under antiken var den store gallerhövdingen Vercingetorix. Vi som läst Asterix vet hur det ligger till. Vercingetorix besegrade romarna i slaget vid Gergovia (i detta slag deltog Majestix). År 52 f Kr. besegrades emellertid Vercingetorix av Caesar i slaget vid Alesia. Vercingetorix hölls sedan fången i sex år i Tullianum. Han satt där för att kunna ingå i Caesars galliska triumftåg. Då emellertid ett inbördeskrig kom emellan dröjde det sex år innan Caesar fick fira triumf. Vi som sett TV-serien Rome vet hur det gick till. Caesar rider triumf med Vercingetorix på en vagn. Efter triumfen stryps gallerhövdingen. I TV-serien stryps under triumftåget - men experterna hävdar att det i själva verket skedde i fängelset enligt traditionen. Tullianum är nämligen en rå och fuktig håla i anknytning till Roms gamla avloppssystem Cloaca Maxima. Efter att en fånge hade strypts slängdes han sedan helt sonika ned i kloaken för att spolas bort i Tibern. 

Någon har satt upp ett plakat för att hedra Vercingetorix. Det måste vara på samma språk som Asterix och Obelix talade! Någon av läsarna som kan galliska? 

Den här bilden visar två saker som är symptomatiska för Forum. Dels det bristande säkerhetstänkandet. Jättelika stenkolosser vilar på pelare som ser ut allt annat än stabila. Livsfarligt! Vad händer om en stenbumling ramlar ned i skallen på en? Stämmer man då SPQR, senatus populusque romanus, Roms senat och folk? 

För det andra ses måsar cirkulera i skyn. Detta är något av det mest påtagliga: måsarna har tagit över stället. I formationer kretsar de i skyn runt Forum. Det är nästan lite olycksbådande. Men det är inte farligt: de bor här. På Forum finns hur mycket skrymslen som helst att bygga bo i. Favoritstället verkar vara uppe på Palatinen, i kejsarnas gamla palats! 

Ruinerna och måsarna gör att man blir påmind över hur förgängligt allting är. Sic transit gloria mundi, så förgås världens härlighet. För tvåtusen år sedan, då Rom stod i sin prakt - vem hade då kunnat föreställa sig att templen och palatsen en dag skulle förfalla och bli till ruiner? Om en vandringsman i en avlägsen framtid skulle ge sig uppåt norr, finner han då på samma sätt att Slottet ligger i ruiner, att Sagerska palatset finns ej mer, och att måsarna gjort ställena till sin boning? Förgänglighet är människans lott! 

Forums kanske viktigaste byggnad var vestaljungfrurnas hus. Vestaljungfrurna fyllde en viktig uppgift i gamla Rom: De bevakade den heliga elden som brann i Vestaltemplet, de helgade föremål som skulle offras åt gudarna. Den som gav sig på eller så mycket som yttrade ett farligt ord till en vestaljungfru var en dödens man. Roms makt hängde mycket på vestaljungfrurna, vilket bevisas av att när kejsaren Theodosius på 390-talet släckte elden och körde iväg jungfrurna så intogs staden av barbarer bara några årtionden senare. 

Vestaljungfrurna bodde i en klosterliknande byggnad på Forum. I trädgården står fortfarande statyer på berömda jungfrur. Många av dem verkar ha hetat Flavia. Av någon anledning saknar många statyer huvud. Tidens tand eller vandalism? 

Mätt på Forum begav jag mig så iväg till Colosseum. Det ligger väg i vägg. Och även Colosseum levererar. Mycket Gladiator-vibbar här! (Förutom turisterna förstås). 

"My name is Maximus Decimus Meridius. Commander of the Armies of the North. General of the Felix Legions. Loyal servant to the true Emperor, Marcus Aurelius. Father to a murdered son, husband to a murdered wife – and I will have my vengeance, in this life or the next." (Tänk bort turisterna). 

En dag mättad med intryck. Hur ska den sammanfattas? Det som slår en i Rom är hur man vårdar sina fornminnen. Visst: de ger staden inkomster. Men det verkar också finnas en inställning som gör att man uppskattar att ha några gamla pelare stående i ett gathörn. Vilka värden ger oss ruinerna? Ruinerna tycker jag ger space i tillvaron. De skapar närvaro av det förgångna. De gör oss mindre instängda i vår egen tid och gör att vi kan hålla viss distans till tidens nycker. De gör oss därför friare. Ruinerna ger fantasi åt sinnet. De skapar samhörighet med de människor som levat och slitit i förgångna tider, människor som levde under helt andra förutsättningar men som ofta verkar vara oss påfallande lika. Ruinerna gör att vi kan yvas över förfädernas bragder; vi beundrar deras skönhetskänsla och hur de lyckas skapa märkliga ting trots tekniska förutsättningar helt andra än idag. Ruinerna gör helt enkelt livet lite rikare. 

Romae, 
//Per

Äventyr i Rom: Peterskyrkan

Peterskyrkan är ett måste för varje Romresenär. Jag hade turen att komma in i kyrkan strax innan den stängdes för långfredagens liturgi: 

Michelangelos Pietà. 

Berninis baldakin. 

Påvliga huvudaltaret görs klart för liturgin. 

"Tu es Petrus et super hanc petram"..Du är Petrus och på denna klippa skall jag bygga min kyrka...

"Erit ligatum et in coelis"...Allt vad du binder på jorden skall ock vara bundet i himlen...

//Finis. 

Äventyr i Rom: Pelarhelgon

Till och Från ber bloggens läsare om ursäkt för att jag inte har hunnit uppdatera bloggen om vad som försiggår i Rom. Det finns så mycket att se och att plåta att bloggandet ohjälpligt hamnar på efterkälken. De längre reportagen dr öjer ett tag till. Under tiden meddelas några bilder på ett antal pelarhelgon. Nej, kanske inte helgon: vanliga lekmän. Men fina bilder i alla fall: 

- Det sista är nog ett pelarhelgon. 

Romae, 

//Till och Från

I Rom!

Befinner mig i Rom! Världens vidunderligaste stad. Kom fram vid sextiden på kvällen. Checkade in på hotellet - bara tre minuter från Spanska trappan! Folkliv och femton grader varmt. Så ni förstår kära läsare att livet leker. Meddelar några första bilder från kvällspromenaden. 

Första kvällen blir det att man siktar på löst hängande frukt. Det fick bli en sväng till Spanska trappan och Fontana di Trevi. Spanska trappan var dock relativt folktom. Visst, den är ganska stor. Krimskramsförsäljarna på en som iglar. 

Fontana di Trevi gör dock ingen besviken. Knökfullt med turister. 

Bad en medturist att ta en bild. Okej, skärpan blev lite dålig..men fontänen är fin! 

Fontana di Trevi är tjuvfotograferingens Mecka. Har nog inte många likar på jorden. Bara att plåta. 

Slut från Rom för idag. I morgon väntar nya äventyr. 

Äventyr i Venedig - slutsummering

I lagunen mot Medelhavet ligger hon, La Serenissima. En stad helt byggd på pålar i vatten: Venedig är en stad som ingen annan. Venedig är staden som varje fotograf bör försöka besöka någon gång. När man lämnat fastlandet går man in i en annan värld, utan bilar och larm. Ett kliv in i sjuttonhundratalet? Men med turister! Som gräshoppor översvämmar vi kajer och gränder. 

Staden har en stolt historia. I tusen år varade den venetiska republiken. Längre än Rom! Från fastlandet flydde människor undan överhet och våld till lagunen. På pålar byggde man sig en fristad. Venedig blev en stad grundad på frihet och handel. I Dogepalatset ligger de berömda Sale Istituzionali, institutionssalarna. Det är salar där Venedigs många rådgivande organ sammanträtt genom århundradena. När man går där i salarna och förundras över konsten förstår man samtidigt att grunden till stadens uthålliga storhet låg i institutionerna. Här fanns ingen furste som godtyckligt kunde genomdriva sin vilja. Här fanns maktdelning och representation genom århundraden. Det är det som skiljer Venedig från andra italienska renässansstäder, som blommat under något århundrade men som sedan gått tillbaka. 

På ett personligt plan är jag stolt över att jag på resan lyckades bidra till den litteraturhistoriska forskningen. Att på en och samma resa och inom loppet av tre dagar lyckas upptäcka Shakespeares residens, Julias fruktträdgård och Shylocks penthouse - det fanns bara inte på kartan. Det är inte utan att man känner sig som Schliemann vid Troja.  

Allt är emellertid inte guld som glimmar. Staden är tyvärr på dekis. Människor vill inte längre bo där. Befolkningen har på femtio år minskat från 150 000 till 60 000. Staden är idag tre gånger mindre än under sin storhetstid. Till skillnad från Florens har staden blivit ett museum utan eget liv och helt grundad på turism. Något behöver göras. 

Till och Från brukar alltid utdela destinationspriser. Här är resans vinnare: 

Bästa transportfordon: Gondolen. Gondolen är kanalernas Cadillac. Elva meter lång och med dollargrin. Ingen Fiat femhundra här. Precis som med jänkebilen handlar det om att glida fram i sakta mak till omvärldens beundrande blickar. 

Nyttigaste näringsidkare: Gondoljären. Gondoljären är yrkesmannen som personifierar Venedig. Och han är också stadens nyttigaste yrkesman. Italien och Europa befinner sig i ekonomisk kris. Bytesbalansen med Kina är förödande. Då lämnar gondoljären sitt strå till stacken. Det är dyrt att åka gondol så det är nästan bara kineser som gör det. En enkel överslagskalkyl visar vad det handlar om. Enligt Venedigs turiststatistik besöks staden av tjugo miljoner (sic!) besökare per år. Mina egna iakttagelser är att tio procent kan vara kineser (en försiktig uppskattning). Det ger två miljoner kineser per år. Varje kines spenderar i genomsnitt en halv gondoltur per besök. Det ger en miljon gondolturer. En miljon gånger fyrtio euro är lika med fyrtio miljoner euro - strax under fyra hundra miljoner kronor - bara i gondolpengar! Så man förstår hur nyttig gondoljären är för bytesbalansen. 

Bästa partypryl: Masken. Det är förvånande hur pass ofta masken verkar komma till pass här i Venedig. På nyårsafton var den flitigt i bruk. Och man förstår varför. Masken gör att man kan festa mer obehindrat.  Den skapar distans till vardagslivets roller. Den skapar uppsluppenhet och signalerar att man är pigg på upptåg. Masken är helt enkelt en festpryl som borde användas betydligt oftare vid festliga sammanhang. Den är solglasögon, spritflaska och hundsvans i ett. 

Bästa konstupplevelse: Scuola Grande di San Rocco. I Venedig finns några unika inrättningar som heter scuole. Dessa är anrika lekmannaföreningar som bildats för andlig förkovring och välgörenhet. Med  Venedigs historia och makt blev de genom åren mycket rika. Föreningslokalerna är palats med det bästa av vad den venetianska renässanskonsten har att erbjuda. En av de förnämsta scuolorna är San Rocco. Det fina med denna scuola är den innovativa servicen i stora salen. Där bjuds besökaren att låna stora speglar. Speglarna är ungefär som två iPad i bredd. Dessa speglar bär man framför sig och studerar med dem freskerna som är i taket! Klart innovativt. Fresker i taket är ofta väldigt fina - men ingen orkar studera dem någon längre tid eftersom det är så jobbigt att stå och stirra uppåt, med nackspärr som följd. Det innovativa spegelbruket är något som fler museer världen över gärna får ta efter. 

Bästa helgonkult: Sankta Lucia. I Venedig finns Sankta Lucias reliker. De ligger i kyrkan San Geremia mitt på huvudgångstråket. Efter femhundra år av protestantism och sekularism är det ont om svenska helgon med levande folklig förankring. Men Lucia är ett sådant helgon. När man besöker kyrkan slås man av två ting. Dels hur väl bevarade relikerna är, dels hur nära man kommer dem. De ligger inglasade i koret och man kan gå runt dem och nästan ta på dem. Det är en andäktig upplevelse. I kyrkan finns bönelappar och anvisningar på katolicismens stora språk: italienska, engelska, spanska, franska, tyska - men också på svenska. Inget land har en så levande Luciakult som Sverige, om än kanske något paradoxal. När jag var där kände jag att Lucia är Sveriges nationalhelgon. 

Luciakulten innehåller för övrigt intressanta vändningar. Sången Sankta Lucia är ursprungligen en napoletansk folksång. Men den napoletanska sången sjunger om Santa Lucia som är - ett hamndistrikt i Neapel! Den svenska varianten har återknytit sången närmare helgonet. Denna typ av anknytningar är för mig kultur när den är som bäst. Kulturen är ett levande ting som tar sig oväntade vägar. För övrigt läste jag någonstans att den svenska luciaimperialismen firar triumfer i Lucias hemland. Staden Syrakusa skall sedan några år ha anammat det svenska luciafirandet. Man förstår varför. Lucia, tärnor, stjärngossar, pepparkaksgubbar, lussebullar, ljus. Konceptet är helt enkelt oemotståndligt. 

Sämst utnyttjade affärsläge: Fängelset. Fängelset ligger mitt på kajen vägg i vägg med Dogepalatset med utsikt över lagunen. Venedig räknar in tjugo miljoner besökare per år och alla besöker denna plats. Fängelset har därför ett av världens mest attraktiva affärslägen. Just nu används dock fängelset till i stort sett ingenting. När man löser biljett till Dogepalatset kan man gå över "Suckarnas bro" till fängelset och skåda de gamla fängelsehålorna. Visst, det är småintressant - men det är samtidigt något som man kan både ha och vara utan. Fängelset kan bara bidra marginellt till biljettintäkterna- så det måste finnas bättre sätt att utnyttja det. Byggnaden ser trevlig ut och skulle lätt kunna rustas till något ändamålsenligt. Varför inte göra om det till vandrarhem? Långholmen har gjort denna resa med lyckat resultat. Ett vandrarhem i detta läge skulle garanterat bli populärare än till och med Af Chapman. 

Bästa maktsymbol: Dogemössan. I grunden en vanlig mössa, men med ett finger som sticker upp ur nacken. Signalerar effektivt vem som är numero uno. 

Bästa reklamkupp: Hennes & Mauritz. I Venedig ligger maktinstitutionerna samlade runt Sankt Markusplatsen. Dogepalatset, Markuskatedralen - samt myntverket La Zecca. Det var har som under århundraden det venetianska guldmyntet dukaten präglades. Dukaten var dåtidens dollar. Dukaten spreds med handeln världen över och blev symbolen för Venedigs makt som handelsnation. Det var därför med förvåning och visst välbehag som man kunde se hur La Zeccas fasad befanns smyckad med reklam från ett svenskt världsomspännande handelsföretag. En av årets mäktigaste reklamkupper och ett statement att nu är det vi som står för världshandeln. Nu vill vi se att Ikea gör samma sak med Dogepalatset. 

Meste one-trick pony: Calatrava. I Venedig finns en bro som inte ser ut som någon annan bro. Den byggdes för bara några år sedan av den spanske arkitekten Calatrava. Calatrava är mannen som tillsammans med HSB Malmös dåvarande VD Johnny Öhrbäck fick Visionen: ett höghus byggt i form av en mänsklig överkropp som vrider sig. Calatrava har nu byggt en bro i Venedig i exakt samma stil. När bron byggdes blev det våldsamma protester då Venedigborna tyckte att den var för ful. Själv tycker jag den är ganska snygg. Dessutom är den skön att gå på. Öhrbäcks vision firar triumfer i en stad som Venedig, vilket är ett gott betyg åt Malmö och åt HSB. 

Venedigs största hopp: Spetsknypplerskorna på Burano. Ni som följt bloggen vet att det är något speciellt med ön Burano. Ön befolkas av spetsknypplerskor och av fiskare. Det råder en pedantisk ordning på ön: allt är städat och nymålat. Vilket är precis vad Venedig skulle behöva. Staden förfaller alltmer. Jag har tidigare varit inne på att de moderna skatterna är för höga för en stad som Venedig. Två tredjedelar av all skatt i moderna högskatteländer är skatt på arbete. Men Venedig bygger på handkraft, vilket gör att allting blir dyrt. För att kunna ha råd att rusta upp staden måste det därför till ett Rot-avdrag i en storlek som hittills aldrig skådats. Men det räcker inte. Det måste också till en personalförändring. Det är på individerna det hänger. Om spetsknypplerskorna fick ta över stadens angelägenheter är jag säker på att de skulle vända staden på ett årtionde.   

Bäst alla kategorier: Staden själv. La Serenissima, Det stora lugnet, The big easy. Vandra bland kanalerna och låt dig insupas av stadens skönhet. Du blir inte missnöjd, jag lovar. 

Det var allt från Venedig. Next stop: Rome!