Jänkebil

Det har varit en del snack om jänkebilar här på bloggarna de senaste dagarna. Undertecknad blev lite nostalgisk och tänkte att jag skulle dra mitt strå till stacken. I mitten av nittiotalet bodde jag i USA i två år. Då ägde jag en jänkebil och jag vill gärna meddela några bilder på detta åk. 

Här är den. En Pontiac Catalina, 76 års modell. 

Innanför huven en 6,5 liters V8. Det dova mullret från V8:an när man trycker lätt på gasen...rattväxeln, den lätta servon, den mjuka fjädringen...inget slår jänkebilen när det gäller körglädje. Den breda huven och de två tonnen plåt ger känslan att man åker i en stridsvagn. 

En annan uppskattad finess var att bilen hade helsoffa i framsätet. Man kunde alltså åka tre därfram. Storleken på sätena gjorde att två personer kunde sova raklånga i bilen, en fram och en bak. Bra när man kuskade runt i USA. En annan fördel var den generösa bakluckan, som gjorde att man kunde ha amerikansk storlek på resväskorna: 

V8:an gjorde att bilen drack en del. Den slukade ungefär två liter milen. Som tur är var soppan billig: en gallon kostade 1,30 dollar, vilket gav ett soppapris på under 2,50 kronor litern. Den väl tilltagna tanken på 100 liter gjorde också att man inte behövde tanka alltför ofta. En detalj: på bilderna ser man att bilen inte hade någon backspegel på högersidan. Tydligen behövdes inte det på den tiden. Jänkare är ju också till för att glida runt med så det var väl inte helt fel att spara in på en onödig detalj. 

Grillparty på Virginia Beach. Huvens storlek gör den utmärkt som uppläggningsyta vid utbespisning.

Bilen var som sagt otroligt skön att köra - men kvalitén lämnade en del övrigt att önska. Bilen var jämt inne på lagning. Som tur var är servicen helt suverän i USA. Landet är gjort för bil och verkstäderna är billiga. Så även service som oljebyte och biltvätt. (Ett tips: när man tvättar bilen i USA brukar man kunna välja doft som de sprutar inne i kupén. Jag valde alltid "new car scent". På så vis kunde man få uppleva lite nybilskänsla till en billig penning). 

Vad gällde skador hade jag för övrigt lite tur i oturen. En dag fick jag ett stenskott på framrutan. Det lilla skottet växte så att till slut hade hela rutan spruckit från kant till kant (rutan satt dock kvar). För att laga den hade jag blivit tvungen att byta hela rutan vilket hade kostat skjortan. Jag bodde då i Virginia och hade inte klarat besiktningen. Men då ställde det sig så att jag flyttade ner till Georgia ett år. Och i denna delstat förekom inte någon bilbesiktning! Jag kunde således köra med rutan i ett helt år under min kvarvarande tid i landet. 

Nu har miljöhetsarna och reglerarna tagit över även i USA  så det är inte som det var förr. Bilarna är nu nästan lika små och tråkiga som i Europa. Att ändå en gång i sitt liv ha ägt en riktig jänkebil är något jag räknar som ett kärt minne. 

Skansen

Skansen är en pärla. Att som där kunna njuta gammal hembygd i läge med milsvida utsikt är få städer förunnat. När jag går där slår mig alltid tanken: vilken tur vi har haft! Det är ofta på individerna det hänger: att Skansen existerar beror enbart på att Artur Hazelius för över hundra år sedan ägde visionen och drivkraften att skapa denna märkliga plats. Redan då såg han varthän det barkade. Han såg hur i framtiden stressade statsbor skulle må väl av att kunna vandra upp på berget och hämta näring ur det förgångnas hembygder.  

Så här bodde våra fäder. Bättre än betong?

Böljande rågfält mitt i stan. 

Kungen. Han sitter kvar i gården medan hönorna är ute och pickar. 

Vildsvin - full av bus! 

Tack Hazelius. 

Allsång på Skansen

Igår var det Allsång på Skansen. Undertecknad gick dit för att bevaka tillställningen. Arrangörerna hade smällt till med en extra stjärnspäckad uppställning. Hela tre eurovisionschlagervinnare fanns på scen! Dessutom landskamp i fiol. Framför allt skulle Loreen uppträda. Undertecknad har haft förmånen att plåta Loreen en hel del genom åren. Vid tre tidigare tillfällen har jag haft sångerskan i sökaren. Så gårdagens föreställning skulle bli fjärde gången gillt. 

Genrepet började vid femtiden. Det man slås av är hur genuint folkligt populärt Allsång på Skansen är. Programmet har lite grann av kultstatus. Människor kommer dit tidigt och picknickar hela dagen. En stämning av folkfest råder. Skansen är lite av ett andhål. Ett ställe att fritt njuta av sommaren och svensk kultur. 

Nu börjar föreställningen. Måns - han är grym! 

- Stockholm i mitt hjärta...

Multitasking. Publiken tar sitt uppdrag på allvar.  

Nu kommer de stora kanonerna. Kalle Moraeus! 

Linda Lampenius! 

Alexander Rybak!!

Charlotte Perelli blev dagens höjdpunkt.  

Hon fullkomligt osar sex. Vilken kropp! 

Till slut kom huvudnumret: Loreen! Euforia!

Publiken nöjd på väg hem. Utan tvekan är Allsång på Skansen en trevlig tillställning. En tillställning med lång tradition som äger sin egen kultur. Tyvärr är det lite för mycket folk vilket gör att man har svårt att se vad som händer. Så det är bara att erkänna: Allsång på Skansen gör sig bäst på tv! 

On the noble art of city birding

En grej som jag upplever som lite jobbig är villkoren för oss som ägnar oss åt att plåta stadsfågel. Saken är den att stadsfågel är bland de roligaste motiven att plåta. Men samtidigt är det svårt att finna avnämare för sina alster. Stadsfågel är nämligen något som faller mellan gängse kategorier på ett lite olyckligt sätt. 

Homeward bound.

Att plåta stadsfågel handlar i grunden om gatufotografi men där fågeln står i centrum. Fokus är här på fågeln som medlem och inbyggare i staden. Precis som andra varelser i staden har fågeln sin handel och vandel. Precis som alla andra försöker den skaffa sig brödfödan för dagen. Och när den samspelar med andra stadsbor uppstår spännande moment. 

Boardwalk crow.

Det är här som problemen uppstår. Ty gatufotografi handlar om att plåta människor i gatulivet. Därför platsar inte gatufåglar riktigt som gatufotografi. Å andra sidan platsar inte gatufåglar bland normala fågelbilder. I den gängse fågelfotografin bedömer man bilder efter två kriterier: dels fågelns särart, dels bildens skärpa. Gatufågelbilder platsar därför sällan. Inom gatufågelfotografin står framför allt kråkan och måsen i centrum: alldagliga fåglar som emellertid är lysande opportunister och som när de samspelar med människan kan ge upphov till strålande gatukonst. 

The pita hunt. 

Det är därför jag undrar om det finns fler gatufågelfotografer som känner sig lite hemlös bland de rådande kategorierna. Är det dags att slå sig samman? Är tiden mogen att bilda en ny kategori, city birding eller street birding? Gatufotografi med fågeln i centrum. 

Maestro! 

Dancing in the street. 

The stakeout. 

Från Prag - Slutsummering

Så har jag äntligen kommit för mig att summera upplevelserna från min resa till Prag. Kort sagt är Prag en fantastisk stad. Mitt i centrala Europa i det bördiga Böhmen. Rik på kultur och historia där slaviskt möter germanskt, sköna vyer, mycket folk. Allt detta gör staden till ett eldorado för fotografen. Prag är inte bara en bra turiststad utan verkar också vara en stad att leva i. Staden är ungefär i Stockholms storlek vilket gör att den har allt det utbud man behöver utan att för den skull förlora några av den mindre stadens fördelar.  

Tjeckien är dessutom ett trevligt land med en sund politisk kultur. I likhet med andra forna öststater värderas friheten högt - men till skillnad från flera andra av dessa sker det utan övernationalistiska konstigheter. Antagligen beror det på att Tjeckien har haft djupa demokratiska och industriella traditioner att falla tillbaka på. Förutom under kommunisttiden har landet varit fritt. Efter kommunismens fall intog man helt sonika sin plats bland västländerna och sedan var det inget mer med det. Med politiker som Vaclav Havel och Vaclav Klaus har landet under den senaste tjugoårsperioden begåvats med Europas kanske bästa statsmän. 

Så det finns mycket att se i Prag och det är en stad som man gärna skulle vilja återse. Det enda abret skulle möjligtvis vara att staden kanske är för välordnad. Om man vill uppleva öststatsvärldens anarkistiska charm måste man kanske åka längre österut. Jag var dock för kort tid där och det är möjligt att en bohemisk kultur frodas i andra delar av staden. 

Bloggen utdelar nu sina sedvanliga priser: 

Meste modernistikon: FRANZ KAFKA. Kafka tillhör den där kategorin av författare som alla har hört talas om men som ingen har läst. Ungefär som James Joyce. Har själv inte läst honom, men tvivlar på att han är lika bra som Jaroslav Hacek. 

Populäraste relaximport: THAIMASSAGEN. Alla länder verkar ha någon främmande kulturimport som de särskilt vurmar för. Ryssarna älskar sushi. Tyskarna är galna i bananer. Tjeckernas särskilda favorit verkar vara thaimassagen. Överallt i staden ser man skyltar för denna form av relax. Vad är anledningen? En teori är att tjeckerna under lång tid - under kommunisttiden såväl som under den österrikiska tiden - fick hålla till godo med att bli knådade av stabbiga ungrare. Så det är förståeligt att man nu uppskattar thaimassagens lättare handlag.

Bästa extraknäck: FOTOGRAF. I en turiststad som Prag händer det ideligen. När man går omkring med en D700 blir man ofta tillfrågad av turister om man inte kan ta deras bild. Uppenbarligen tror många att om man har en så stor kamera måste man vara en riktig fotograf. Så därför får man ofta äran att trycka av turisters kompaktkameror. 

Generösaste öppettider: Bar-Bar. Öppet varje dag från klockan åtta på kvällen till klockan två på eftermiddagen. Detta är stället för den seriöse nattsuddaren. Skulle behövas ett också i Stockholm. Av någon anledning var det många ryssar som stod där utanför när man gick förbi. 

Säregnaste glosa: Hudby. Ordet musik förekommer på alla språk i olika former: musik, music, musique, muzika. Tjeckerna har emellertid här valt sin egen väg och använder den egna termen hudby. Säreget och bra. 

Fördragsammaste kyrkoman: JAN HUS. Jan Hus var en kyrkoman vars väckelse vann många anhängare i början av 1400-talet. När emellertid Hus i sin förkunnelse började ta intryck av den engelske villoläraren Wycliff hamnade han i trångmål. Vid konciliet i Konstanz år 1415 dömdes Hus till döden för kätteri och brändes på bål. Det sägs att när Hus stod där på bålet började elden att falna. En enkel bonde skall då påpassligt ha gått fram och lagt några stockar på brasan. Varvid kyrkomannen skall ha yttrat: - O sancta simplicitas! O heliga enfald! 

Otrevligaste debattknep: DEFENESTRERING. Avrättningen av Jan Hus fick svåra efterverkningar. Hus anhängare i Böhmen gjorde uppror mot kungen Sigismund vilket ledde till ett inbördeskrig som varade i tjugo år. Upptakten till kriget skedde i den Nya Stadens rådhus där uppretade Husanhängare slängde ut stadens rådmän genom fönstret. Detta gav upphov till det för tjeckisk politisk kultur säregna begreppet defenestrering. På bilden ovan syns fönstren från vilka defenestreringen skedde. Myndigheterna har påpassligt valt att sätta galler kring fönstren för att undvika framtida defenestreringar. 

Med tanke på den första defenestreringens allvarliga följder borde man tycka att människor borde akta sig för att använda sig av ett så provocerande beteende. Men se - något hundratal år senare så händer det igen! Och det är ungefär samma aktörer inblandade som förra gången. År 1618 stormar tjeckiska protestanter in i Pragborgen och slänger ut stadens guvernörer genom fönstret. Denna andra defenestrering gav upphov till det trettioåriga kriget. På bilden ovan världshistoriens förmodligen mest ödestyngda fönster. Defenestrering är således något helt unikt för tjeckisk politisk kultur. Svårt att ge någon vettig förklaring. Har det med ölen att göra? 

Bästa trafikregleringsåtgärd: PARKERINGSSTOLPAR. Överallt i central- och östeuropa ser man fenomenet med parkeringsstolpar. Detta är stolpar som helt enkelt bara står i vägen längs trottoarkanterna. De är absolut nödvändiga - utan dem skulle bilisterna parkera sina bilar på trottoaren. Här ser vi några riktigt fina exemplar. Lägg märke till hur varje stolpe är individuellt utformad. Form och funktion i skön förening! 

Här ser vi å andra sidan en trafikregleringsåtgärd som inte känns lika nödvändig. Parkeringsförbudsskyltar - behövs de verkligen i detta läge? 

Bästa konstmecenat: ALBRECHT VON WALLENSTEIN. Fältherre, slottsbyggare, konspiratör, konstgynnare. Wallensteins palats vittnar om fältherrens frikostighet i att främja de sköna konsterna. Och tack vare ett konstutbyte år 1648 har även den svenska konstskatten fått ta del av Wallensteins largesse. 

Bästa tillbehör: BRÖDKNÖDELN. Brödknödeln är en tjeckisk specialitet som närmast kan beskrivas som degigt bröd eller fluffig klimp. Detta gör knödeln perfekt som tillbehör framför allt till grytor såsom gulasch. Den relativa fluffigheten gör knödeln idealisk till att suga upp såser med - samtidigt som inslaget av stabbighet ger maträtten body. Egentligen borde konceptet vara självklart. Man undrar varför inte fler har kommit på det. Det är som med pitepalten. Blanda mjöl och potatis, stoppa fläsk i mitten och koka. I grunden trivialt och en maträtt som borde finnas i varje lands kök. Ändå är det bara piteborna som har kommit på den.

Meste turistgillrare: DEN TAPPRE SOLDATEN SVEJK. Överallt i Prag ser man restauranger där Svejk lockar gäster till besök. Alla dessa ställen är turistfällor. Den seriöse Svejkkännaren undviker dem. 

Fulsnyggaste byggnad: TJECKISKA CENTRALBANKEN. Banken består av två delar: en gammal och en ny. Den gamla delen byggdes kring förra sekelskiftet och användes till att administrera guldmyntfoten. En smakfull byggnad i lagom storlek. Till denna gjorde man efter världskriget ett modernare tillägg: 

En ny ful byggnad klossades i den gamla. Den nyare byggnaden är kanske fem gånger så stor och lika mycket fulare. Varför är man inte förvånad? Genom sin särart tjänar den tjeckiska centralbanken två pedagogiska syften. För det första visar den på den moderna arkitekturens urartning. Det mesta har gått framåt, men den arkitektoniska konsten är knappast en av dem. För det andra visar byggnaden på penningväsendets förfall i modern tid. Under guldmyntfoten behövdes ingen stor byggnad då det inte fanns något behov av att trycka så mycket pengar. I den moderna eran behövs däremot en stor byggnad om centralbankerna skall kunna låta sedelpressarna verka. 

Det var allt från Prag. Na shledanou!