What's your story?

Nikon har haft en road show genom Norden. Från att ha besökt en del mindre städer avslutades showen i Stockholm - the Capital of Scandinavia. Syftet var att presentera den nya proffs-lineupen och för ändamålet hade man bjudit in storstjärnor från Amerika. Den legendariske National Geographic-fotografen Joe McNally och den vittberömde Sports Illustrated-fotografen Bill Frakes fanns på plats tillsammans med lokala förmågor. Tillställningen var för särskilt invigda och naturligtvis hade även Till och Från fått en inbjudan. Så bloggens utsände gick till Fotografiska för att lyssna på de amerikanska kollegorna och känna lite på den nya lineupen. 

Budskapet kan sammanfattas i tre punkter: 
1. Det spelar ingen roll vilken utrustning man har - det är fotografen som tar bilden.
2. Nikons nya kameror är de bästa som någonsin vandrat på jorden.
3. Om man vill ta bilder som Joe McNally och hamna i National Geographic är det väsentligt att skaffa sig en bra helikopter.  Om man vill ta bilder som Bill Frakes och hamna i Sports Illustrated ska man se till att jobba med sexton kameror samtidigt. 

Den här typen av tillställningar är för övrigt mycket svårplåtad. Ljuset är omöjligt att hantera och man drabbas obönhörligt av de röda skallarnas förbannelse. Se här. Färgbalansen är här inställd på 2226 grader Kelvin. Kallare än kallt. Hjälpte dock föga. 

Bill Frakes var den mest plåtade under kvällen. Fotograferna kunde inte hålla sig ifrån honom. 

De röda skallarnas förbannelse. 

Som sagt, fotograferna kunde inte slita sig från Bill. 

Föreställningen slut och folket lättar. Joe fortsätter dock att hålla hov för en mindre skara. 

På det hela taget en givande stund. Alltid trevligt att komma ut och träffa Nikonfolk. Och helt klart är det dags att byta upp sig. Frågan är vad man ska köpa? D800:an är nätt och trevlig men den har lite stora filer. D4:an är tung och robust och snabb men den lämpar sig inte i alla sammanhang. Kanske ska man köpa båda? Då kan man ha D4:an när man vill plåta sport och vid större events och samtidigt ha D800:an när man vill ha upplösning eller för att plåta candids. Så får det bli! 

Strömsbron

En av mina favoritplatser i Stockholm är Strömsbron. Där händer alltid något. Människor och djur i rörelse, skiftande omgivning där vatten, trafik och historiska byggnader möts. Meddelar här några bilder på människor enligt principen cykla-gå-springa-stå: 

Tack för idag. 

Otto anfaller

Det hände sig häromkvällen. Jag låg utsträckt på golvet som en fredlig man med kameran i högsta hugg - när plötsligt Otto går till attack: 

- Frågan är vem som hade roligast: jag eller Otto?

Hos Kameradoktorn

Undertecknad passade idag på att slinka förbi Kameradoktorn. I förra veckan fick jag ett stalltips att Nikon skulle vara där kommande torsdag och visa upp sina nya värstingkameror. Så det var givet att försöka hitta en lucka och slinka in och känna på prylarna. 

Innan jag klev in i butiken passade jag på att ställa färgbalansen. Brukar annars helst vilja göra det på morgonen. 

När jag kliver in i butiken vad ser man? Personalen står och plåtar loss på kunderna! Genast släppte alla hämningar. Om personalen har rätt att plåta kunderna har kunderna rätt att plåta personalen. 

Nikons gästdisk. Den här killen stod och plåtade med steadycamen hela tiden jag var inne. Han kunde inte släppa den ifrån sig. 

Småtrevligt uppradat på disken. 

Nikons rutinerade säljare låter svadan flöda. 

Man på gatan går rakt in i skottfältet! Om man går förbi Kameradoktorns skyltfönster när Nikon är där och visar upp prylar får man räkna med att bli plåtad. 

Vän av ordning frågar nu: var är prylarna? Jag vet, det är pinsamt. Lyckades inte få med mig en enda bild på någon av värstingkamerorna! Tur att det här bara är en blogg. Hade man varit ute på ett assignment hade man väl inte blivit långvarig i branschen. 

Men jag kan istället berätta om några intryck. Som man kunde förvänta sig var kamerorna otroligt sköna att hantera. D4:an gedigen, proffsig och snabb och med ett underbart slutarljud. D800:an känns nättare än D700:an. Den väger mindre även om den är i samma storlek som föregångaren.  Den har också ett lite rappare och tystare slutarljud som påminner om D7000. 

Tyvärr finns det aber med kamerorna. För D800:ans del är det filstorleken. Megapixlarna gör att filerna blir på 40 MB när man plåtar rått, vilket jag alltid gör. Vid ett större event kan det gå 300 knäpp och att då hantera 10 Gb känns inte roligt. 

D4:an lider av en brist som för mig är fullständigt obegriplig. D4:an saknar snabb-iso. Denna funktion innebär att man kan ratta in iso-talet med en av rattarna utan att först behöva trycka på en knapp. Låter trivialt, men det är otroligt praktiskt och ger en helt annan kontroll. Funktionen finns på D90 och D7000 och nu även på D800:an. Typfallet är att man plåtar i A-läge då man plötsligt skulle vilja ha en snabbare slutartid. Med snabb-iso är det en enkel och omedelbar rattvridning med ögonen mot sökaren och utan att fumla efter knappar. Nikons 55 000 kronors värsting-action-kamera saknar dock denna finess, trots att det är en enkel mjukvarufråga. Skärpning! 

Efter Kameradoktorn gick jag förbi den nya gallerian Mood. Den ligger i gamla Sahlénhuset på Jakobsbergsgatan. Blir den en NK-dödare? 

När jag gick förbi ett av skyltfönstren vad skådar mitt norra öga? Loreen! He he. Ett äkta paparazzo-shot. 

Invigningen av Mood sker i morgon. Till och Från kommer att vara på plats. 

Morgontrut

Godmorgon kära fotokollegor! Hoppas att ni får en fin dag. Meddelar några måsbilder så här på morgonkvisten: 

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. 

/Per