Elitloppet - jakten på miljonen del 2

Söndagen och Elitloppet. På förmiddagen strålande solsken. Men vid middagstid vände vädergudarna och det började regna. Det skulle till mer än så för att stoppa den entusiastiska publiken. Årets travfest var till att börja. 

Jag kom sent ut till banan, strax före två. Anledningen var omtanken om er, kära läsare. Jag hade suttit på förmiddagen och knåpat ihop intrycken från lördagen, så att ni i tid fick ta del av de hetaste händelserna från Sweden Cup.  Sent ut på banan gjorde emellertid att jag hamnade i tidsnöd. Första V5-loppet hade redan börjat. Jag hade bara cirka tjugo minuter på mig att knåpa ihop en V75:a. Regnet gjorde att det var fullständigt knökfullt inne i spelhallarna. Bara att gilla läget. Jackpot på V75! Dags att knåpa ihop en miljonvinst.

Tidens knapphet gjorde att jag inte hade haft tid att sätta mig  in i loppen. Jag fick lita till mina allmänna instinkter samt intuitionerna från igår. En fördel med Elitloppshelgen är att man på söndagen kan dra fördel av intrycken från lördagen. En sådan var att Jorma Kontio verkade ur slag. Åke Svanstedt brukar alltid hålla sig framme under helgen men i år verkande han inte på topp. Daniel Redén däremot verkade ha fin form på sina hästar. Samt italienarna. En visdom var också hur jag kom undan med blotta förskräckelsen genom att bara spika två hästar och på så vis dra iväg med strecken. Dessa intryck gav mig min idé. 

Jag bestämde mig för att köra med fyra spikar. Det är naturligtvis tufft att pricka. Men i två av loppen fanns två storfavoriter och jag hade ingen anledning att ifrågasätta dem. Sebastion K i andra Elitloppsförsöket var solklar favorit, liksom Tekno Odin i kallblodsloppet. Ronden hade spikat bägge på sitt stora system. För att ta skadan igen oddsmässigt bestämde jag mig för att kräma på rejält och ta med samtliga hästar i de två sista loppen. Storfavoriternas segrar skulle göra att utdelningen blev klen - men ett drag i något av de sista två loppen skulle i så fall ändå kunna bärga en hyfsad peng. Av de tre otippade loppen var första elitloppsförsöket det mest lättippade. En grundregel är att ju bättre hästar, ju lättare att tippa. Vid elitloppsförsöken brukar det handla om två eller max tre hästar. Ronden hade med Timoko och Formula One. Dessa var också i särklass mest streckade. Plockade även med den italienska hästen Nesta Effe. Spela italienskt var nämligen min idé.

På lördagen hade italienarna gått väldigt bra. Inte minst kusken Pietro Gubbelini hade vunnit Sweden Cup. Jag blev förtjust i den lilla italienaren. Knappt en tvärhand hög styrde han fram sin häst till segern. Jag tänkte att italienarna skulle vara i form. Så jag plockar med Nesta Effe i första elitloppsförsöket. Således tre hästar. Nu har jag 360 streck på kupongen. Det är 180 kronor. En summa i min stil. Nu gäller det bara att plocka ut två spikar till. I första loppet väljer jag att spika Daniel Redén och Delicious U.S. Redén hade visat fin form på lördagen. Storfavoriten i loppet är Gisela Ås. Men i intervjuerna verkar kusken inte riktigt tro på hästen. Daniel verkar dock tro på seger. Streckad på 40 procent av kupongerna så det är en lagom chansspik. I femte loppet väljer jag att spika Pietro Gubellini och No Man's Land. det är ett stayerlopp, 2660 meter. Hästen står med tillägg, men i stayerlopp brukar hårdingarna längst bak till slut ta hem segern. Jag tänker också att kusken är lätt, det kan fälla avgörandet i ett sånt här lopp. Dessutom italienare: de har flyt just nu. I Rom körde man häst och vagn när vi fortfarande gick omkring och grymtade i våra hyddor. Igår visade man att gammal är äldst. Förhoppningsvis gör de det även idag. 

Jag lämnar in systemet. 180 kronor. Lean and mean. Men nu gäller det redan i första loppet. Det är svårt psykologiskt att spika i första. Trav är inte bara business. Det är fest, konsumtion. Att torska redan i första innebär att hoppet om storvinsten försvinner direkt. Resten av tävlingen får man sedan följa med visst vemod. De flesta inklusive jag själv brukar därför kräma på med 5-6 hästar i första loppet bara för att vara med åtminstone till andra. Men idag kände jag mig stenhård. Jag ville frossa i iskall rationalism, lämna alla psykologiska hänsyn åt sidan. Vinna eller försvinna redan i första således. 

Och vad händer? Delicious U.S. går och vinner! Han är helt överlägsen och spurtar i ensamt majestät på målrakan. Daniel Redén, vet du. Åjåjåj. Man är iskall. I ett djärvt genidrag har man sett till att skaffa sig slagläge redan efter första loppet. 60 procent av kupongerna rensade. I nästa lopp har jag bra chans med de två favoriterna plus italienaren. Sedan följer två lopp med nästan säkra spikar. I de två sista loppen sitter jag heltäckt. Allting står och faller med spikningen av No Man's Land i femte. Går den in är sjuan närmast garanterad. Och om det stänker till i sjätte eller sjunde kan dagen bli verkligt lukrativ! Andarna på topp. 

Andra loppet är första Elitloppsförsöket. Storfavoriten Timoko tar ledningen. Han får emellertid inte ligga i ledningen och spara krafter. Lutfi Kolgjini och Raja Mirshi lägger sig utvändigt och pressar honom. Timoko är den där typen av häst som inte gillar att bli utmanad. Lite oroväckande. Jag har inte med Raja på kupongen. Var är Formula One? Var är italienaren? 

Det drar ihop sig till spurt. Kolgjini och Raja pressar ned Timoko. Men då plötsligt får italienaren lucka! Han har legat instängd i innerspår. Men nu kommer han flygande som skjuten ur en kanon! Nesta Effe! Roberto Vecchione! Italienaren först med nosen över mållinjen! 

Hahaha, man är ett geni! Återigen visar man sig ha rätt i sina intuitioner! Italienaren bara streckad på 30 procent av kupongerna. Jag känner mig odödlig. Relativt lugn resa nu i två nästa loppen. Sedan rysare i femte. Och sen är det autopilot på in till storvinsten! 

I fjärde loppet har jag spikat storfavoriten Sebastian K. Han är favorit att vinna hela Elitloppet. Med värdiga steg skrider hästen fram på ovalen. Det är någonting med de här elithästarna. De rör sig på ett aristokratiskt vis över banan. Genom sin hållning utstrålar de ädelt blod och överlägsenhet. Startbilen rullar igång. Tystnaden lägger sig. Kom igen Åke, svik nu inte!

Sebastian K öppnar lugnt. Men redan efter femhundra meter går han upp och övertar ledningen. Åke ligger sedan och snålkör. Ingen går upp och utmanar. In på upploppet kommer de bakifrån. Det blir kamp men Åke sitter relativt säkert. Först i mål nummer tre Sebastian K! 

Sebastian K! Åke Svanstedt, vet du. Åjåjåj! Vi är många som har spikat Sebastian och vi känner nu oss uppåt och tillfreds i sinnet. Hoppets känsla är härlig, en av människosinnets bästa. Programenlig spik avklarad. Tuppkammen växer. Nästa spik till rakning och sedan jätterysaren i femte. 

Nästa lopp är ett kallblodslopp. Loppet körs alltid på Elitloppsdagen (trav är väldigt traditionsenligt). Loppet gick tidigare under namnet Gävleborgs Elitkamp men har nu bytt namn till Jim Fricks lopp. Jim Frick var den legendariske kusken som råkade ut för en svår olycka för några år sedan. Frick blir intervjad inför loppet. Gulp i hjärtat. Alla i publiken vill i det här läget gå fram och krama honom. 

Kallblodsloppen brukar vara relativt lättippade. Gången är enkel. När Järvsöfax är med på kupongen spikar man honom. När han inte är med spikar man den bästa norrmannen. Alla experter har tipsat Tekno Odin och jag har ingen anledning att ifrågasätta det tipset. Tänker att det är läge att få i sig en matbit. Medan de lurviga publiktjusarna tävlar ute på ovalen går jag till en uteservering och petar i mig en fish'n chips. Med ryggen mot banan lyssnar jag på loppet. "...först i mål nummer 5 Tekno Odin!"

Programenligt och ytterligare en spik avklarad. Fyra lopp grejade varav tre spikar. Totalt har jag slösat tre streck! Man är ett geni. Spänd förväntan och vittring i atmosfären. I de två sista sitter jag heltäckt. Allting står och faller med nästa lopp. Om den fjärde spiken går in nu har jag sju rätt. Med ett drag i något av de två sista loppen kan jag i ett slag förbättra min ekonomiska situation på ett vis som det skulle ta många år av arbete och sparande att annars åstadkomma. Det är denna känsla som är nerven i spelandet. När man känner vittring och inser att man är nära. Defilering inför femte loppet. Nu gäller det...

Loppet startar. Det är långlopp så det är inte så viktigt med positionerna i början. Italienaren står med tillägg och ligger  långt bak i kön. Sjätte ytter och trettio meter till täten. Det är lugnt. Det är långdistans och mycket lopp återstår. Hästarna travar på. Nästa varvning. Vad är det som händer? Italienaren nu näst sist i innerspår! Hur kör han? För att vinna måsta han backa ut och runda hela fältet! No Man's Land i ingenmansland. Han kommer inte  att hinna! Insikten smyger in i sinnet. Det kommer inte att gå. En strimma hopp finns ändå kvar. De bakre hästarna börjar röra på sig. Italienaren hakar på. In i sista kurvan. Det blir klungspurt. Vad händer där framme? "...Först i mål nummer sju Le Mat!" 

Det är över. Italienaren spurtar in som trea. Om italienaren inte hade gjort en sån idiotisk styrning hade hästen säkert vunnit. Kusken är lätt och verkar vara en turgubbe - men man måste ha lite i huvudet också. I Italien går det kanske att snålköra så här - men på Valla måste man vara med tidigare och visa framfötterna. Drömmen om högvinsten upp i rök. Denna omgång blir inte annorlunda än alla andra veckor. Åter på jorden.

Efter loppet sätter eftertankens kranka blekhet in. Borde jag ha tänkt annorlunda? Le Mat, låter  som fransk härstamning. Innebär styrka. Jag kollar i programmet. Hästen stammar efter Super Arnie! Super Arnie var en riktig hårding och hans avkommor viker aldrig ner sig. I tuffa lopp är det aldrig fel att plocka med en av dem. Tyvärr hade jag inte haft tid att gå igenom programmet. Om jag haft det hade ja kanske sett det. Men jag slängde ihop systemet på en kvart på grund av plikterna mot läsarna att hålla dem uppdaterade med händelserna under lördagen. Men nej, jag kan inte skylla på läsarna. Läsarna är min största rikedom! 

Skönheten och odjuret. 

Det återstår två lopp och i dem sitter jag heltäckt. Jag är garanterad en sexa på systemet. Om det skall bli mer än matlapp gäller det att det stänker till i de två sista loppen. I lopp sex är det nära. Björn Goop och Red Adair Superb är nära att sätta nosen först. Hästen är en fyraprocentare, ger sjuttio gånger pengarna. Målfotot visar att hästen blev slagen av Rocket Zet med en halv nos. Daniel Redén åter i vinnarcirkeln. Ständigt denne Redén! Tankarna börjar mala. Jag hade mycket väl kunnat spika Le Mat, eller om No Man's Land hade styrts lite bättre hade han antagligen vunnit. I så fall är man en halv noslängd från att vara flera  hundra tusen kronor rikare. Tänk om...

Sjunde loppet. Här är Peter Ingves nära att skrälla med en italienare, nummer nio Pablo Di Jesolo. En trettonprocentare. Den och Red Adair hade tillsammans garanterat miljonen. Men istället är det en annan italienare som vinner. Pascia' Lest och kusken Enrico Bellei spurtar förtjänstfullt hem segern. Ytterligare en italienare! Mina intuitioner var trots allt riktiga. Tyvärr verkar jag ha satsat på fel italienare. Enrico verkar ha litet mer innanför skalet än landsmannen bakom No Man's Land. 

Men allt var inte över. Jag hade ju grejat en sexa. Dags att plocka ut vinsten. Ni känner rutinen. Jag gick till luckan med den snyggaste tjejen, sedan frågar jag: "Är det det här som är vinnarluckan?" Hon tittar  skeptiskt på mig. "Varsågod. Nittiosju kronor!" Nåja, jag fick åtminstone fish'n chipsen betald. Helt klart ändå att man är inne i ett stimm. Känner att jag måste smida medans järnet är varmt. Nästa vecka är det jackpot på Mantorp. Ska nog se till att lägga in ett system. Jag har en idé...  

2013-05-31 21:06   Belkar

Härlig känsla i bilderna. Gott att se när man inte själv kunde vara på plats i år! /Karin

Besvara

Svar från Iwa 2013-05-31 22:12

Hej Karin, kul att du gillar bilderna! Trots regnet är Elitloppet alltid Elitloppet!
Per

Svara