Jag plåtar framför allt till och från jobbet. Varje morgon går jag från Södermalm över Skeppsbron eller Gamla Stan in till City där jag jobbar. Ofta finns det fåglar, turister eller annat intressant att plåta.

Äventyr i Venedig - Varans väg

När man är ute och reser brukar det ofta vara en god idé att försöka förena nytta med nöje. Då undertecknad i det civila jobbar med att utreda frågor kring handel och tjänstenäringar ville jag passa på att under min Venedigresa göra några observationer kring stadens alldeles speciella distributionssystem. 

Venedig har ett distributionssystem som ingen annan stad. Bilar är förbjudna. Det gör att distributionen genomförs på två vägar: med båt och med handkraft. Stadens allfarled är Canal Grande, som i ett bakvänt  S slingrar sig genom staden. Här trängs båtar stora som små. Allt som är bilburet hemma är båtburet här: Brandkår, polis, kollektivtrafik, taxi. Första gången man kommer till Venedig tror man inte sina ögon. Det är som i en film. 

Det som lastbilen gör i andra städer gör lastbåten i Venedig. 

En bro förbinder Venedig med fastlandet. Lastbilar är emellertid förbjudna i staden. Motorfordon tar sig inte längre än till Piazzale Roma i början av staden. Sedan är det kanaler och slingrande gränder. Allt gods måste därför omlastas på båtar. Efter omlastning förs varorna genom Canal Grande för vidare avlastning på någon av kajerna längs kanalen. Inte minst på kajerna vid Rialtobron. Där packas varor på de speciella lastkärror som man ser överallt i Venedig. Med handkraft förs godset in i smala gränder och upp över smala broar fram till butiker där de packas upp. Om inte varorna måste bäras en sista bit upp på smala trappor. 

Ibland ser man små pråmar som för godset genom kanalerna. Ett givet fotoobjekt. I New York är allting big. I Venedig är allting small. 

Slutstation. Efter kanalfärd och kärra finner varorna sin slutdestination. Som här, en konsumbutik. Man tror inte att det skall gå. Men det gör det. 

Handkraft. Venedig rör sig genom handkraft. Det är inte bara varuflödet. Allting bygger på hantverk. En reflektion är att staden inte är gjord för den moderna ekonomin - som bygger på maskinkraft och där arbetet beskattas till döds. I Italien liksom i Sverige sugs hälften av arbetets frukter ut av staten, medan kapitalet hålles relativt skadeslöst. Under Venedigs storhetstid var staden mer eller mindre ett nyliberalt paradis. Venedig var en köpmannarepublik vars inkomster byggde på licensavgifter snarare än skatter. För att Venedig åter skall blomstra måste det till en rejäl skattereform. Staden skulle behöva ett ROT/RUT-avdrag i storleken alla ROT/RUT-avdrags moder. Ett VÅT-avdrag för Venedig! 

Inlagt 2013-03-19 07:40 | Läst 4472 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Finfint reportage Per, och nu blev jag än mer sugen på en tripp till Venedig.

/Torbjörn
Svar från Iwa 2013-03-20 07:16
Hej Torbjörn,
Venedig är aldrig fel!
/Per
Fina bilder Per!! Och Venedig är ju spännande med sina transportsystem. Hade ju själv glädjen att få uppleva det i somras. Fast, då va det Varmt!!! Bra stuns i dina bilder!! //PeterL
Svar från Iwa 2013-03-20 07:18
He Peter, tack. Ja, det är inte så dumt att åka till Italien kring nyår.
/Per
Härligt och som alltid fina bilder från dig!
Ha det gott!
ewa
Svar från Iwa 2013-03-20 07:18
He Ewa, tack. Det samma!
/Per
Venedig är underbart! Kul att få komma dit under en annan årstid än turistinfarkten mitt i sommaren.

Tycker ändå att det mest faschinerande är att det fortfarande finns ett genuint liv och en konsumbutik mitt i det pitoreska!

/Ylva
Svar från Iwa 2013-03-20 07:21
Hej Ylva,
Tyvärr dör det genuina livet ut alltmer. Staden har 60 000 invånare, mot 150 000 bara på 50-talet. Men visst finns det lite kvar.
/Per