New York 2024 – bortom Manhattan...

Länge tänkte jag slarvigt och felaktigt att New York i stort sett kunde likställas med Manhattan. Nu vet jag bättre. Till att börja med så är New York ju namnet på den fjärde folkrikaste staten i Förenade Staterna. Storleksmässigt ligger den på 27 plats av USAs 50 stater. Och det är inte staden New York som är huvudstad i staten utan den medaljen går till Albany. På engelska om man menar själva staden New York så lägger man till "City". På svenska blir det rätt och slätt New York – det får framgå ur sammanhanget om det är staten eller staden som menas. 

Manhattan är bara en av fem stadsdelar som staden består av. De övriga är Bronx, Staten Island, Queens och Brooklyn. I Bronx har jag bara varit en gång. Till Staten Island tar jag som tradition alltid gratisfärjan från Manhattans sydspets minst en gång per New York-besök: man får se Frihetsgudinnan på avstånd och Manhattan i sig ser rätt tjusigt ut på avstånd. Och det går faktiskt att gatufota utmärkt ombord på färjan. Men, jag har bara gått av den och sen gått på nästa färja tillbaka så det jag sett av Staten Island är i stort sett bara färjeterminalen. I Brooklyn och Queens har jag varit oräkneliga gånger och jag har även bott på hotell i de stadsdelarna (Flushing i Queens senast).

I förra blogginlägget visade jag färgbilder från Manhattan. Nu blir det både färg och svartvitt från senaste resan men från två av New Yorks andra stadsdelar – Queens och Brooklyn. Och jag visar både gatufoton och annat.

Det är inte gatufotografen som har givit honom hans lätt oroliga uttryck – Flushing, Queens.

Många amerikaner utmärker sig genom att fortfarande att bära munskydd i större utsträckning jämfört med många andra västländer. Det var inte ovanligt att se asiater bära munskydd innan Covid men denna donna hör nog inte till den kategorin –  trots att fotot är taget i Flushing, Queens.

Här tog jag mig friheten att försöka ge fotot några år på nacken genom att använda en preset som heter Autochrome. Tyckte att det passade detta foto. Brooklyn.

Även denna är från Brooklyn. Minns inte om jag lade märke till att snubben i förgrunden kunde vara en gatufotograf när jag tog fotot. Han bär ju diskret på en film-Leica M eller möjligtvis någon tidig digital M – kanske en M9?

I delar av Brooklyn bor det många ortodoxa judar. Jag tror att detta foto togs i Williamsburg.

Brooklyn. Lite nyfiken på deras samtal av vilket jag inte hörde nåt alls.

Jag antar att på Kuba skulle man aldrig låtit en sån här vacker bil slitas på det här sättet. Fin ändå på nåt vis. Brooklyn.

Här hade jag glömt att ställa om slutartiden till minst 1/500 sekund – som jag brukar försöka att fota med för att frysa rörelser. Men 1/30 sekund gav en rörelseoskärpa hos löparen som jag gillar. De mörka molnen i bakgrunden ledde till ett skyfall lite senare. Jag slapp dock springa för att söka skydd.

Jag hann nämligen ta mig till nån byggnad som hade ett rejält överhängande tak som gjorde att jag kunde hålla mig torr. Medan regnet föll så tyckte jag att den här fönsterrutan mot den gula väggen så intressant ut. Brooklyn.

Den här bilden kändes mer lyckad när jag tog den. Nu var den lite svår att behandla så att den nådde den höjd jag trodde den skulle kunna ha. Men, jag visar den ändå.

En lekplats med taggtråd och containrar. Jag fotade genom stängslet.  Brooklyn.

Brooklyn. På väg från Williamsburg mot Brooklynbron.

Avslutar med ett foto från en vy som har fotats flera miljoner gånger. Taggen #dumbo vittnar om 2,7 miljoner foton bara på Instagram. Det vi ser är vyn av Manhattan-bron från området i Brooklyn som kallas för Dumbo. Hit skall alla turister och typ fotografera samma sak. Mitt foto är främst för att illustrera lite av den aktiviteten – inte på ett särskilt bra sätt dock men det var inte min ambition.

Kommentera gärna i vanlig ordning. Beröm eller tuff kritik mottages tacksamt. 

Hälsningar,

Fredrik

2024-11-29 08:27   Lena Holm

Jag har tittat på dina gatufoton och det som du kallar annat i dina senaste bloggar. Mest för att det är intressant att se människorna och miljöerna. Vissa bilder fastnar mer än andra, som t ex en man i kostym som såg så glad ut (han hade kanske tjänat pengar på en bra affär eller nåt). Det är bilderna som får mej att fundera över vad de människor man ser gör eller tänker på som jag fastnar för. I denna serie paret utanför pizzahaket. Jag funderar också över varför alla gatufotografer åker till New York? Det måste väl finnas andra fascinerande storstäder i världen, som också dessutom är billigare i nuläget. Om det är människor och gatuliv man är ute efter. Jag förstår antagligen inte finessen eftersom jag inte är gatufotograf. Men, under resan till Indien nyligen, upptäckte jag att det var väldigt kul att fotografera i gatumiljön i den mindre staden Prayagraj (Delhi inte samma känsla för där var det mängder med andra turister). Jag tog mer bilder på människor i deras vardag än jag någonsin gjort. Att bara stå stilla i ett gathörn och titta på alla som passerade var oerhört intressant. Kanske att jag fick en glimt av det som driver gatufotografer, som jag tidigare inte riktigt kunnat förstå. Även om jag inte hade enskilda personer "i sikte" alla gånger utan mer vad som hände på gatan.
Jag gillar bilden på den slitna bilen också, den hade jag antagligen också tagit, liksom den sista bilden på bron (de störtande linjerna tilltalar även om motivet är välkänt).
Hälsningar Lena

Svar från Frekeman 2024-11-29 10:13

En sån trevlig kommentar, Lena. Det tackar jag för. Intressant att ta del av dina funderingar och hur du ser på mina bilder. Visst är det så att bilder som får en att fundera ter sig bättre än andra samtidigt som betraktaren förstås går igång med sitt funderande av olika personlig anledningar. Men helt klart så har jag sett att det finns kvaliteter inom gatufoton som sannolikt påverkar betraktare på liknande sätt. Ett exempel är när nåt händer och att det inte är helt klart hur och vad.

Att gatufotografer gärna åker till New York beror nog på flera olika orsaker:
- många kända gatufotografer startade sina "karriärer" eller fotade mycket i New York: Joel Meyerowitz, Bruce Gilden, Helen Levitt, Garry Winogrand, Henri Cartier-Bresson, Leonard Freed och Jeff Mermelstein för att nämna några. Som aspirerande gatufotograf vill man helt enkelt känna historiens vingslag och se vad man själv kan göra av stadens miljöer
- sen är New York en stad full av intressanta och karaktärsfulla människor samt företeelser. New York känns igen för betraktaren också och en bilder kan relatera till det faktumet.
- de glasade fasaderna bidrar till ett fint ljus – en praktisk kvalitet

Visst finns det andra ställen som är minst lika bra – London är ypperligt för gatufotande och jag personligen håller det för att vara bättre än New York. Sen har vi Tokyo – med tanke på hur valutan där har sjunkit i värde så blir det billigare att vistas där men det kostar att flyga dit. Sedan så finns det ju en uppsjö av andra städer att gatufota i – man kan faktiskt gatufota nästan var som helst. Men, ett ställe som New York kommer nog att en särskilt status för gatufotografer en lång tid framöver av de skäl jag nämnde.

Roligt att höra att du måhända fick lite blodad tand av att betrakta förbipasserande i den mycket speciella (för oss som inte bor där) miljön och att du tog en massa bilder även om det inte kändes som gatufoto. Många av oss har nog börjat på det sättet. Och Indien är precis som New York nåt som drar gatufotografer till sig. Särskilt ett ställe som heter Varanasi. Själv har jag aldrig varit i Indien och det är nog osäkert ifall jag nånsin kommer dit men man vet aldrig.

Tack än en gång och jag önskar dig en trevlig helg!

/Fredrik