New York 2024 – bortom Manhattan...
Länge tänkte jag slarvigt och felaktigt att New York i stort sett kunde likställas med Manhattan. Nu vet jag bättre. Till att börja med så är New York ju namnet på den fjärde folkrikaste staten i Förenade Staterna. Storleksmässigt ligger den på 27 plats av USAs 50 stater. Och det är inte staden New York som är huvudstad i staten utan den medaljen går till Albany. På engelska om man menar själva staden New York så lägger man till "City". På svenska blir det rätt och slätt New York – det får framgå ur sammanhanget om det är staten eller staden som menas.
Manhattan är bara en av fem stadsdelar som staden består av. De övriga är Bronx, Staten Island, Queens och Brooklyn. I Bronx har jag bara varit en gång. Till Staten Island tar jag som tradition alltid gratisfärjan från Manhattans sydspets minst en gång per New York-besök: man får se Frihetsgudinnan på avstånd och Manhattan i sig ser rätt tjusigt ut på avstånd. Och det går faktiskt att gatufota utmärkt ombord på färjan. Men, jag har bara gått av den och sen gått på nästa färja tillbaka så det jag sett av Staten Island är i stort sett bara färjeterminalen. I Brooklyn och Queens har jag varit oräkneliga gånger och jag har även bott på hotell i de stadsdelarna (Flushing i Queens senast).
I förra blogginlägget visade jag färgbilder från Manhattan. Nu blir det både färg och svartvitt från senaste resan men från två av New Yorks andra stadsdelar – Queens och Brooklyn. Och jag visar både gatufoton och annat.
Det är inte gatufotografen som har givit honom hans lätt oroliga uttryck – Flushing, Queens.
Många amerikaner utmärker sig genom att fortfarande att bära munskydd i större utsträckning jämfört med många andra västländer. Det var inte ovanligt att se asiater bära munskydd innan Covid men denna donna hör nog inte till den kategorin – trots att fotot är taget i Flushing, Queens.
Här tog jag mig friheten att försöka ge fotot några år på nacken genom att använda en preset som heter Autochrome. Tyckte att det passade detta foto. Brooklyn.
Även denna är från Brooklyn. Minns inte om jag lade märke till att snubben i förgrunden kunde vara en gatufotograf när jag tog fotot. Han bär ju diskret på en film-Leica M eller möjligtvis någon tidig digital M – kanske en M9?
I delar av Brooklyn bor det många ortodoxa judar. Jag tror att detta foto togs i Williamsburg.
Brooklyn. Lite nyfiken på deras samtal av vilket jag inte hörde nåt alls.
Jag antar att på Kuba skulle man aldrig låtit en sån här vacker bil slitas på det här sättet. Fin ändå på nåt vis. Brooklyn.
Här hade jag glömt att ställa om slutartiden till minst 1/500 sekund – som jag brukar försöka att fota med för att frysa rörelser. Men 1/30 sekund gav en rörelseoskärpa hos löparen som jag gillar. De mörka molnen i bakgrunden ledde till ett skyfall lite senare. Jag slapp dock springa för att söka skydd.
Jag hann nämligen ta mig till nån byggnad som hade ett rejält överhängande tak som gjorde att jag kunde hålla mig torr. Medan regnet föll så tyckte jag att den här fönsterrutan mot den gula väggen så intressant ut. Brooklyn.
Den här bilden kändes mer lyckad när jag tog den. Nu var den lite svår att behandla så att den nådde den höjd jag trodde den skulle kunna ha. Men, jag visar den ändå.
En lekplats med taggtråd och containrar. Jag fotade genom stängslet. Brooklyn.
Brooklyn. På väg från Williamsburg mot Brooklynbron.
Avslutar med ett foto från en vy som har fotats flera miljoner gånger. Taggen #dumbo vittnar om 2,7 miljoner foton bara på Instagram. Det vi ser är vyn av Manhattan-bron från området i Brooklyn som kallas för Dumbo. Hit skall alla turister och typ fotografera samma sak. Mitt foto är främst för att illustrera lite av den aktiviteten – inte på ett särskilt bra sätt dock men det var inte min ambition.
Kommentera gärna i vanlig ordning. Beröm eller tuff kritik mottages tacksamt.
Hälsningar,
Fredrik
Jag gillar bilden på den slitna bilen också, den hade jag antagligen också tagit, liksom den sista bilden på bron (de störtande linjerna tilltalar även om motivet är välkänt).
Hälsningar Lena
Att gatufotografer gärna åker till New York beror nog på flera olika orsaker:
- många kända gatufotografer startade sina "karriärer" eller fotade mycket i New York: Joel Meyerowitz, Bruce Gilden, Helen Levitt, Garry Winogrand, Henri Cartier-Bresson, Leonard Freed och Jeff Mermelstein för att nämna några. Som aspirerande gatufotograf vill man helt enkelt känna historiens vingslag och se vad man själv kan göra av stadens miljöer
- sen är New York en stad full av intressanta och karaktärsfulla människor samt företeelser. New York känns igen för betraktaren också och en bilder kan relatera till det faktumet.
- de glasade fasaderna bidrar till ett fint ljus – en praktisk kvalitet
Visst finns det andra ställen som är minst lika bra – London är ypperligt för gatufotande och jag personligen håller det för att vara bättre än New York. Sen har vi Tokyo – med tanke på hur valutan där har sjunkit i värde så blir det billigare att vistas där men det kostar att flyga dit. Sedan så finns det ju en uppsjö av andra städer att gatufota i – man kan faktiskt gatufota nästan var som helst. Men, ett ställe som New York kommer nog att en särskilt status för gatufotografer en lång tid framöver av de skäl jag nämnde.
Roligt att höra att du måhända fick lite blodad tand av att betrakta förbipasserande i den mycket speciella (för oss som inte bor där) miljön och att du tog en massa bilder även om det inte kändes som gatufoto. Många av oss har nog börjat på det sättet. Och Indien är precis som New York nåt som drar gatufotografer till sig. Särskilt ett ställe som heter Varanasi. Själv har jag aldrig varit i Indien och det är nog osäkert ifall jag nånsin kommer dit men man vet aldrig.
Tack än en gång och jag önskar dig en trevlig helg!
/Fredrik
Jag blir helt klart sugen på att besöka New York, efter ha gått igenom dina blogginlägg därifrån. Det verkar vara, inte bara en intressant stad att besöka, utan också att flanera omrking i och ta gatufoton och andra bilder, eftersom den är så variationsrik.
Gillar bilden på den ortodoxa juden och blombuketterna, den svartvita bilden nedanför, och bilden på mannen med kippa(?) och stop-skylten, bäst. Bilden på den rostiga, slitna bilen är också härlig, och känns så himla typisk amerikansk.
Jag minns när du lade upp Autochrome-bilden från Brooklyn i gatupoolen, att jag tyckte det såg så häftigt ut att den såg ut som en bild tagen på 70-talet. Kul effekt som omväxling, men jag föredrar dina vanliga färgbilder (de har alltid hög kvalitet vad gäller mättnad, kontrast, färgtemperatur osv, precis som dina svartvita konvertering håller riktig hög kvalitet).
Tack för ett trevligt blogginlägg med fina bilder! Ser fram emot fler.
Första gången jag var där så hade jag bara 24 timmar på mig innan jag skulle vidare. En barndomsvän bodde där då och visade mig runt i all hast och det var omtumlande men roligt. Det som slog mig först var vyn från taxin från flygplatsen – Manhattan var så mäktigt med sina skyskrapor så att det nästan kändes litet overkligt. Idag är man van. På gott och ont eftersom de första tillfällena man upplever något brukar te sig litet speciella.
Ett sätt att hålla ned kostnaden för en New York-resa är ju att begränsa längden på vistelsen. Det är främst boendet som gör att kostnaderna drar i väg. Mat kan man hitta billigt om man försöker. Ta sig runt med tunnelbana är hyfsat billigt. Och så beror det nog också på när på året man åker. Allt det där går att googla.
Tack för berömmet om min bildbehandling. Den som regel rätt enkel och snabb. Kör först med Auto i Lightroom Classic, drar ned färgmättnad som Auto brukar höja. Sen lägger jag på en preset som jag gillar – ofta Fuji Sensia 200. Drar sedan lite i clarity och kontrast. Fär svartvitt kör jag samma procedur men för det mesta utan preset. Då får jag lägga till litet korn manuellt. Kan ibland tycka att mina bilder blir lite för mörka. Har väl att göra med avsaknad av skärmkalibrering etc.
Det kommer nog några fler blogginlägg från New York vad det lider.