Leica gav mig en workshop!

Redan innan jag började att fota med Leica-kameror hände det att jag besökte Leica-butiken som låg på 34 Bruton Place i Mayfair. Där fanns utställningar, gott kaffe och man kunde sukta efter de vackra fotoprodukterna som kändes onödigt dyra och ej så praktiska. Det var förstås oundvikligt att inte vara intresserad av detta varumärke som använts av många av favoritfotograferna genom åren. Första besöket var nog i samband med workshop som jag deltog i med Alex Webb och hustrun Rebecca Norris-Webb som lärare. Detta var 2016.

Tre år senare flyttade butiken till Duke Street, fortfarande i Mayfair men nu närmre shoppinggatan Oxford Street. I samband med firandet av flytten så var Leica generösa och erbjöd gratis workshops med hyfsat kända fotografer. Jag var snabb och signade upp mig för hela tre stycken. Men, det fanns en diffust beskriven begränsning så att man bara fick gå en workshop per person. Rättvist. Det var bara den första workshopen jag anmälde mig till som jag fick gå på  – "Street Portraiture" med Peter Zelewski. Jag var mycket nöjd med att det var just den workshopen som jag fick gå på.

Peter Zelewski är amerikan från Detroit men har levt i England sedan 1980-talet – jag rekommenderar att kolla upp hans hemsida. Peters specialitet är vad man på svenska skulle kalla för gatuporträtt. Han ger sig ut på stan med en digital Leica M med ett 50 mm f/1,4-objektiv och frågar folk om han får ta deras porträtt. Med sig har han en cirkulär reflektor som han ber subjekten att hålla framför sig för att skapa ett bättre ljus – blixt är helt onödigt! Det var precis den här tekniken som vi fick lära oss under workshopen. Han tog oss också till de gator och gränder han själv ofta fotade i. Peter var en riktigt duktig lärare. Han har hållit på med denna typ av fotografering länge och kammat hem ett flertal priser och utmärkelser. Dessutom har han publicerat två böcker. Här en 50-sekunders video från Vimeo som skildrar workshopen jag var med på: https://vimeo.com/320719154

Mästaren själv – Peter Zelewski. Lånad från hans hemsida.

Efter några timmar i ett klassrum i Leica-butikens källare så gav vi oss ut för att praktisera det vi lärt oss. Som gatufotograf vill jag inte komma i språk med mina subjekt. Vill inte tappa eventuellt flow man har eller slösa tid på att föra en diskussion. Vill nån prata med mig så gör jag det givetvis men för det mesta sker det inte. När man fotar som Peter så måste man börja prata med folk för att sälja in idén att man ska ta några porträtt på dem. Och sen behöver man instruera dem. Det gick faktiskt över förväntan. Det blev en hel del bra porträtt i Peters stil. Jag antar att London har mer en sin beskärda del av människor som klär sig lite speciellt och gärna vill visa upp sig. Detta faktum spelar gatuporträttören i händerna.

Utrustning som man ombads ta med sig till workshopen var en digitalkamera med ett 50 mm-objektiv (eller motsvarande på annat än småbild). Jag tog min Pentax K-1 med en 43 mm Ltd f/1.9-objektiv. Den uppsättning dög alldeles utmärkt.

Här följer några bilder från workshopen.

Denne sköne lirare jobbade på restaurangen bredvid och tog här en rökpaus.

Denne man var namn jag ej minns såg till att Londons gator blev rena. 

En italienare vid namn Yari. Han gillade rött. Och vitt. Och svart.

Kommer inte alls ihåg namnet på denna kvinna. Hon gillade i alla fall tatueringar vet jag.

En kort tid efter workshopen så gav jag mig ut ett par gånger för att på egen hand kolla om jag hade lärt mig nåt från workshopen. Det gick över förväntan. De gångerna fotade jag med Fujifilm X-Pro2 med ett 35 mm f/1,4-objektiv. Hade några fotokompisar med mig vid bägge tillfällena vilket möjligtvis underlättar när man försöker att ragga upp sina subjekt. Följande bilder är från ett av de tillfällena.

Denna bild på Yasmin tog jag nån vecka efter workshopen. Vilken charmig tjej, va? Lyckades med att få denna bild publicerad i Fotosidans porträttnummer för några år sedan.

Yasmines kompis. Minns inte hennes namn just nu.

Dee Dee Joy heter denna person som jobbar som modell. Det märktes.

Lattifa hette denna unga kvinna.

Henne minns jag inte namnet på men hon jobbade delvis som modell om jag kommer ihåg korrekt.

Denne unge man som jag tror var från Italien jobbade på en restaurang i närheten och hade gått ut för en rökpaus. "Revenge always alone" låter lite läskigt. Men han var hur trevlig som helst.

Jag har tyvärr inte fotat gatuporträtt på ovanstående sätt sedan tillfället då de sista bilderna i blogginlägget togs. Pandemin kom emellan och gatufotot som är min huvudgenre känns mer nödvändigt att utöva. Vid ett flertal tillfällen hade jag dock med mig min 35 mm f/1,4 med reflektorn men de förblev oanvända i kombination. Men, jag minns att jag tyckte att det var riktigt uppfriskande att ta kontakt med människor för att fota dem och inte bara vandra omkring som en "fluga på väggen" och undvika interaktioner med folk. Det sistnämnda är dock det bästa sättet enligt mig att gatufota.

Mitt råd till er alla som gillar ovanstående typ av bilder är att införskaffa en billig cirkulär reflektor och ge er ut och erbjud era medmänniskor lite gatuporträtt! Det kan nog blir riktigt givande.

Och till sist, när ni nästa gång befinner er i London, besök Leica-butiken på Duke Street för de har alltid en utställning på gång – nu senast bilder av Magnum-fotografen Werner Bischof.

Sköt om er!