Små avtryck i framtiden

Aldrig någonsin har mänskligheten avbildat sig själv och sin samtid så flitigt som nu. Miljarder digitala bilder skapas och lagras i "molnet" på bildsajter och sociala medier. Men det är ett flyktigt tidsdokument och våra avtryck i framtiden riskerar att bli svaga.

Vad händer när en bildsajt inte längre är så populär och servrarna stängs ner? När Facebook gått i putten och datorhallarna körs till tippen? När mina egna hårddiskar skär ihop eller filformatet inte längre är gångbart?  Var tar bilderna på den värld vi lever i vägen då?

Vissa är kloka nog att lämna permanenta spår efter sig

Fotograferar man analogt finns ju åtminstone negativen kvar. Någon gång på åttiotalet köpte jag en liten ask med glasnegativ på en loppmarknad i Wales. Bilderna är tagna i Avignon i början av 1920-talet. Dom bara finns där år efter år och väntar på att få komma fram i ljuset. Jag minns inte vad som döljer sig i asken men till vintern ska varje glasplåt försiktigt plockas fram ur sitt skyddspapper och läggas i scannern.

Tidskapsel med ännu så länge okänt innehåll

När det gäller min egen bildskörd då. Hur förvaltar ja den egentligen? Igår passerade räkneverket i kameran 10 000 bilder. Av dessa har jag publicerat 154 här på FS och gjort papperskopior av under 100. En målsättning för hösten blir att få ut bilderna ur datorn och ut i verkligheten.  Papper känns trots allt lite mindre flyktigt är ett gäng ettor och nollor i en fil.