Bergslagens skogar

För ett par veckor sedan tillbringade vi som vanligt några dagar i Bergslagen. Det är något speciellt med skogen här uppe som gör att jag ständigt återvänder.  På väg hem passerades Ängelsberg, Västervåla, Ramnäs och Virsbo. Ortsnamn som nu blivit plågsamt aktuella i nyhetsflödet. Det känns nästan overkligt att de mäktiga skogarna i området till stora delar är ödelagda och att människor har fått sina liv slagna i spillror.

Händelser av det här slaget påminner oss om vår litenhet inför naturens krafter. Vi vill gärna tro att vi kan kontrollera allt som händer omkring oss. Det kan vi naturligtvis inte. När katastrofen är ett faktum uppstår alltid kaos och förvirring, missförstånd och felbeslut. Det är en del av katastrofens väsen.  Men vi kan försöka vara rustade för det otänkbara genom att planera och öva.

Jämfört med andra delar av världen har vi i Sverige varit förskonade från naturkatastrofer av de större slaget. Då är det lätt att luta sig tillbaka och prioritera annat är räddningsmateriel, beredskapsplaner och övningar. Kanske är branden i Bergslagen en plågsam men nödvändig väckarklocka för oss alla. Låt oss nu hoppas att vädrets makter hjälper alla de människor som sliter hårt i de Västmanländska skogarna för att få bukt med branden. 

Tur, tålamod och tajming

Tur, tålamod och tajming är viktiga ingredienser i de flesta fotorecept. Till det kommer förstås ett visst mått av talang, teknik och träning. Men tajmingen är nog viktigast, oberoende om det gäller att fånga det där mikroskopiskt korta ögonblicket på gatan eller det magiska ljuset när solens första strålar letar sig fram över landskapet.

17 mm, f/16, 0.4s, ISO 100

Jag kan inte påstå att jag har särskilt mycket av någondera men man kan ju iallafall försöka hjälpa turen på traven. Hålla koll på när solen går upp och vara på plats en halvtimme innan - enkelt i teorin men ack så svårt att lämna sängvärmen! 

18 mm, f/16, 0.8s, ISO 50

Tillbringade några dagar i Grängen utanför Hällefors i Västmanland under förra veckan. Här i det djupaste av Bergslagen finns av några av mina favoritplatser dit jag gärna återvänder. Den här gången hade jag tre nätter på mig. Den första började perfekt - vindstilla och ganska kallt. Mmmm... ska man verkligen gå upp 0330? Det kommer ju två morgnar till. JO DET SKA MAN! Det är precis när dessa tankar passerar hjärnan som det gäller att ta kontroll över sin slappa kropp. Upp och ut med kameran! För då kommer belöningen. Dimslöjorna som dansar över det spegelblanka vattnet. De tunna molnskyarna som reflekterar det rosa morgonljuset. Himlen som skiftar i blått och speglar sig i den lilla sjön!

18 mm, f/16, 2.5s, ISO 50

Den här gången blev det utdelning. En timme fick jag tillsammans med det första morgonljuset. Sen steg solen över skogskanten och vinden blåste bort dimman över vattnet. Och de två kommande nätterna var mulna och blåsiga. Tajming och tur för en gång skull!