Dags för höstfärger!

Fortfarande dryga 20 grader på dagarna! Sommaren hänger med ännu ett tag men färgerna i naturen skvallrar ändå om att hösten är i antågande. Kalla nätter och kortare dagar sätter sina spår. Bland de första att krokna är örnbräken som nu växlar i allehanda färger från grönt, gult, orange och brunt. 

46 mm, f/8, 1/13s, ISO 800

Knäppte ett par bilder i skymningen igår kväll för att fånga färgfyrverkeriet. Lite lek med nattfiltret i Color Efex Pro fick förstärka känslan.

38 mm, f/8, 1/40s, ISO 1000

Nu hoppas jag på lite mjukgörande morgondimma till helgen. Fördelen med kortare dagar är att man inte måste stiga upp så okristligt tidigt för att hinna tajma in soluppgången.

Njut av helgen - kanske är det de sista sommardagarna för i år! 

Kanske sista chansen bland bokarna!

Spenderade nästan hela söndagen i vår lokala lilla bokskog intill Ekebyhov slott på Ekerö. För en vecka sedan var nästan alla löv fortfarande gröna, men nu stod hela skogen fullständigt i brand - rött, gult och brunt tävlade om att lysa som starkast.

Som före detta östgöte och numera stockholmare är jag inte bortskämd med bokskogar. Därför är det extra fascinerande att besöka Ekebyhov både på våren och hösten. Jag kan framför allt inte sluta att imponeras av den explosionsartade förändring som träden genomgår på bara några dagar. Som sagt nu är  det de grannaste höstfärger som gäller men snart nog så är allt fallet till marken. 

Bild 1. 14 mm, f/22, 5 s, ISO 100

Plåtade ett hundratal bilder. Mest med det nyköpta AF-S Nikkor 35mm 1:1.8G objektivet och en del med Tokina 11-16/2.8. Söndagen var mörk och mulen men helt vindstilla så det var enkelt att köra exponeringstiden på flera sekunder.

Bild 2. 15 mm, f/22, 2 s, ISO 100

Fick pyssla en del med vitbalansen eftersom kamerans automatik fick fullständigt spel i det gulröda ljuset. Väl hemma landade jag på 4600 Kelvin för samtliga bilder i samband med RAW-konverteringen. Jag har svårt att avgöra om det blev för gult/rött men så här upplevde jag omgivningen när jag plåtade - berätta gärna vad du tycker!

Bild 3. 35 mm, f/16, 1 s, ISO 200

Jag märker att färgmättnaden är väl kraftig i bilderna. Jag har inte gjort några färgjusteringar utan bara satt svart- och vitpunkt, justerat ner mellantonerna en aning och vinjetterat med blandningsläge multiplicera. Lite softning också (40 pixel gaussisk oskärpa, 15 - 20% opacitet). Tacksam för dina synpunkter på efterbehandlingen.

Självlysande natur

Veckan har bjudit på några vindstilla och soliga men korta kvällar. När solen gått under horisonten blir naturen självlysande under en kort stund och då gäller det att passa på med kameran. 

Första bilden är gjord med HDR över tre exponeringar för att inte bränna ur himlen och samtidigt behålla färgtonerna i bladverket som tecknar sig mot den ljusa bakgrunden. 

Bild 1. 16 mm, f/8, 1 s, ISO 200, HDR över tre exponeringar (+/- 1.7 EV)

Bild 2. 50 mm, f/2.5, 1/500 s, ISO 400

Bild 3. 50 mm, f/2,  1/160 s,  ISO 400

Rudbeckia i förfall

Höstens vackraste blomma är tveklöst Rubeckian. När mörkret, kylan och fukten börjar att ta ut sig rätt i naturen fortsätter denna gula skönhet att lysa stolt i det svaga skymningsljuset. 

Bild 1. 50 mm, f/2, 1/125 s, ISO 400

Bild 2. 50 mm, f/2, 1/60 s, ISO 400

Naturens fyrverkerier

Ett stråk av den lågt stående höstsolen letade sig ner i stenbrottet och gjorde den gulröda dungen av björk och asp självlysande framför mig. Själv befann jag mig i djup skugga bland tallskogen där jag fick höstens fyrverkeri serverat för mig. Vad mer kan man önska av en fredagkväll?

Bild 1. 50 mm, f/6.3, 1/200 s, ISO 400

Men det gula, skarpa solljuset är knepigt att fotografera i. Återvände till stenbrottet i lördags morse när molnen mjukade upp ljuset och solen inte hunnit upp över bergskanten. Nu blev det fyrverkeri av annat slag i harmoni med den vindstilla tystnaden som de stora bergväggarna runt omkring erbjuder.

Bild 2. 50 mm, f/16, 0.4 s, ISO 100