Blå timmen

Vad kan vara bättre än att smyga runt med kameran en varm och absolut vindstilla augustikväll? När solen gått ner bakom horisonten och ljuset börjar dra mot blått är det dags att plocka fram stativet och skruva upp exponeringstiderna. Blå timmen har infunnit sig.

Bild 1. 50 mm, f/16, 15 s, ISO 100 (störande detaljer bortklonade i vänster kant)

Bild 2. 32 mm, f/16, 15 s, ISO 100

Bild 3. 150 mm, f/16, 30 s, ISO 100

Bild 4. 50 mm, f/5.6, 2 s, ISO 100

Stenhuggarebyn vaknar i dimman

En säregen morgon. Dimman ligger tät över Långtarmen, sundet mellan Färingsö och Munsö. Absolut vindstilla och alldeles tyst fast klockan är halv åtta. Stenhuggarebyn håller på att vakna och någon tar sig ett morgondopp i det blanka vattnet.

Luften är varm och fuktig som en morgon i Thailand. Diset suddar ut konturerna och färgerna bleknar. Det lockar till lite bilder i svartvitt.

 Jag tar en svart kopp kaffe och sen ut med kameran på en runda före frukost. Semesterliv!

Bild 1.  Reflektioner

Bild 2. Bypumpen har gjort sitt. Nu finns det ett nytt fint pumphus

Bild 3. Tvättstugan inbäddad i grönska

Bild 4. Trådlöst! 120 volt på blanktråd är ett minne blott, men spåren finns kvar

En sista putsning

En mås passar på att göra sommarkvällens sista tvagning i solens varma, röda strålar. En sagolikt vacker kväll har just passerat och en ny dag att se fram emot väntar bakom hörnet. God natt!

Harsyra till frukost

Intensivt gröna  tripletter  av hjärtformade blad fyller marken i den lilla skogsgläntan som ingår i den dagliga fotorundan. Här är solljuset svagt och marken rejält fuktig. Harsyran börjar försynt titta fram och samsas med mossor och spirande ormbunkar under de skuggande träden. 

Harsyrans blad är faktiskt ätliga och användes förr i tiden både i matlagningen och som läkemedel för diverse krämpor. De gröna bladen är friskt syrliga i smaken och innehåller oxalsyra på samma sätt som rabarber. Varför inte lite färsk harsyra på müslin till frukost eller i salladen? Tänk bara på att oxalsyran inte är någon  höjdare för den som har njurproblem.

Själv föredrar jag nog att låta de små bladen stå kvar på marken och njuta av dem genom kameralinsen istället.  Har ägnat några kvällar då solljusets sista strålar letade sig in under träden, åt att försöka få till lite makrobilder. Första kvällen utan stativ - med suddiga bilder och leriga byxor som enda resultat. Andra kvällen med stativ gick bättre -  fortfarande lerig och blöt men med några användbara bilder i kameran.  

Bild 1.  90 mm, f/16, 1/25 s, ISO 400

Bild 2.  90 mm, f/22, 1/20 s, ISO 400

Bild 3.  90 mm, f/5.6, 1/400 s, ISO 200

Bild 4.  90 mm, f/5, 1/250 s, ISO 400

Samtliga bilder har nivåjusterats och skärpts. Har lagt på vinjettering och gaussisk oskärpa på vissa ställen. I bild 1 har ett störande blad i övre vänstra hörnet klonats bort.    

Sten till Stockholms gator

Under slutet av 1800-talet och ett par årtionden in på 1900-talet försågs Stockholms gator med sten från Stemhamra här på Färingsö. Det gamla stenbrottet med sina branta, dramatiska bergväggar är delvis vattenfyllt och är ett spännande objekt för en fotograf.

De taggiga bergssidorna skiftar i en mängd färger rött, gult, vitt, grått och svart. Stora och små stenblock ligger huller om buller överväxta av sly och mossa. Naturen har återtagit en del men människans ingrepp syns fortfarande tydligt.  Inne i brottet är det oftast vindstilla och tyst. De omgivande höga bergväggarna skyddar från yttervärlden. Här passerar jag ofta på mina fotovandringar. Jag har länge funderat på hur man bäst fångar den speciella miljön på bild. Här kommer ett par försök från den senaste veckan.

11 mm,  f/11, 1/125, ISO 200

18 mm,  f/9,  1/200,  ISO 400,  ND4 halvtonat gråfilter

90 mm,  f/5,   1/200,   ISO 400

Just nu experimenterar jag med att sy ihop en stor bild av flera normalstora tagna med 90 mm objektivet. Målet är en bild med detaljrikedom och skärpa som håller att blåsas upp till 1 x 1 meter. Mer om det i nästa inlägg.

Ha en skön helg!