Par i grått

Gråväder lockar inte till några större utsvävningar med kameran, men idag blev det ett par timmar i närbelägna Eldgarnsö naturreservat. Det kändes som jag var ensam på hela ön, men ett färskt skidspår i nysnön avslöjade att jag åtminstone inte var först på plats.

Par i grått. 44 mm, f/16, 0.4 s, ISO 50

Två ekar dominerar landskapet på södra delen av ön, där de står mitt ute på fältet. Som ett strävsamt gammalt par står de där i det gråmulna vintervädret. Trots närheten till storstan är det totalt tyst och stilla på Eldgarnsö. Kameran och de tålmodiga träden som enda sällskap är bra avkoppling efter en fullmatad arbetsvecka.

Heldag på Eldgarnsö

Åter styrdes kosan mot Eldgarnsö bara 15 minuter bort. Ett perfekt ställe att tillbringa dagen på med omväxlande makro och vidvinkel på kameran.  

Nu spränger grönskan fram både på marken och på träden och idag kunde man se förvandlingen ske framför ögonen timme för timme. Naturen genomgår nu en metamorfos som jag är lika fascinerad av varje år.  Här är några glimtar från fyra timmars promenad genom eklandskapet.

Myrorna har vaknat och kämpar flitigt med vårstädningen av stacken. 

Havet av vitsippor är svårt att undvika, men det finns gott om andra vårblommor också. 

Och den här gången fastnade även fotografen själv på bild!

Foto: Ingemar Thun (iPhone 4)

På mage i ekbacken

Vad kan vara en bättre start på en ovanligt lång valborgshelg än tre timmar på alla fyra i en solvarm och grönskande ekbacke? Nu börjar annat än bara blå och vita sippor titta fram under eklöven, bland annat smånunneörten som fastnade på några bilder igår.

Makrofotografering är fantastiskt spännande, vackert och intressant. Men också svårt och frustrerande. Igår blåste det ganska kraftigt och hela världen under makroobjektivet darrade - mycket bra övning för tålamodet! Direkt solljus på kronbladen är en annan show stopper att se upp med. Blommorna är ju gjorda för att synas och är som rena reflexbrickor i solen. Lätt att bränna ut någon av färgkanalerna utan att det märks förrän man kommer hem. Samtidigt vill man ju ha lite solstrålar i bilden för att få rätt lyster och snygg bokeh i bakgrunden. Och så läckra daggdroppar förstås. Vilken tur att det finns så fantastiskt mycket att lära sig. Öva, öva öva är det enda som gäller och nu ligger en hel makrosäsong och väntar!

Här är några av gårdagens bilder på smånunneört (Corydalis Intermedia).

90 mm, f/4.5, 1/800 s, ISO 200

90 mm, f/5, 1/160 s, ISO 200

90 mm, f/8, 1/250 s, ISO 200

Soft Friday

Good Friday kallar engelsmännen långfredagen för. Soft Friday skulle jag själv vilja kalla den. Inga produktions- eller prestationskrav i världen har påverkat mig idag. Snöblasket blockerade effektivt alla impulser att ta med kameran på promenad. Passade på att leka lite med några av bilderna från gårdagens gryningsräd. Det blev en bild passande nog på temat soft som kontrast till tidigare bilder från samma fototillfälle. Tog till 25% gaussisk oskärpa över 40 pixel plus rätt mycket vinjettering. Här är resultatet. Funkar det?

Morgonstund...

Skärtorsdag. Vaknar klockan 0530 av en ambitiös väckarklocka, med siktet inställt på att få tillbringa gryningstimmen på Eldgarnsö. Natten har varit kall och långkalsonger och tjock tröja kommer väl till pass, liksom det varma kaffet i termosen. En frusen fotograf är en dålig fotograf, det vet man ju. Bilfärden går på en kvart. De slingriga vägarna är fortfarande tomma och tysta. 

Solen har inte nått upp över trädtopparna ännu. Marken är halvfrusen. Fågelsymfonin värmer upp så smått och hackspettarna drar iväg sina trumvirvlar. Råbocken skäller i en avlägsen skogsdunge. Ännu har inte naturen vaknat helt. Plötsligt händer det! De första solstrålarna bryter fram genom grenverket. Träffar granskogen på andra sidan fältet. Nu går det fort. Långa skuggor sträcker ut sig över marken. 

Kameran är redan förberedd på stativet. Har hittat ett par stenar som matchar mina favoritekar längre bort. Kan kanske bli nåt, vem vet. Funderar över om det går att hantera det kraftiga skuggorna, ljusspelet från den nyuppstigna solen och himlen i en exponering. Tar tre med +/- 1.3 EV för säkerhets skull. Har även ett ND4 halvtonat gråfilter för att hålla emot himlen lite. Drar iväg en serie bilder. Ser skapligt ut i sökaren, men det är svårt att se i solljuset. Nu står solen redan en bit upp på himlen - skådespelet är över för den här morgonen.

HDR eller inte?

Här är resultatet morgonens utflykt. Jag har roat mig med att testa både en vanlig bild från en exponering och en HDR-bild från de tre exponeringarna för att se om det i just det här fallet har någon effekt. HDR-bilden har producerats i Photomatix Pro efter konvertering från raw- till tiff-format. Båda bilderna har efterbehandlats exakt lika i Photoshop (beskärning, oskarp mask 150%/1.5 pixel, oskarp mask 20%/40 pixel, nivåjustering, svartvit konvertering, ändrat bildstorlek för web och slutskärpning med oskarp mask 100%/0.3 pixel).

En exponering, 28 mm, f/25, 1/16,  ISO 200

HDR över tre exponeringar +/-1.3 EV, 28 mm, f/25, 1/16,  ISO 200

Ser man någon skillnad? Ganska liten men tittar man noga så händer tre saker. HDR-bilden blir mer detaljrik i skuggorna, vilket syns särskilt väl på stenarna i förgrunden och i slänten framför de två ekarna. Även de finaste delarna av grenverken i trädtopparna påverkas och framträder tydligare i HDR. Samtidigt blir bilden lite hårdare och ser kanske överskärpt ut. Men vilken bild är bäst? Själv föredrar jag nog den lite mjukare bilden utan HDR. Vad tycker du?

I det här fallet gick det bra både med och utan HDR. I att annat fall med svårare ljusförhållanden skulle det kunnat ge mycket mer.  Det är kul att experimentera - särskilt på en skärtorsdag! 

Glad Påsk!