Fyrverkeri på Fulufjället

Nu exploderar fjällvärlden i färger. Jag hade turen att pricka in årets kanske sista riktigt fina sensommardag med ett besök på Fulufjället i nordvästra Dalarna. Med 16 grader i luften, lagom mycket sol och nästan vindstilla uppe på fjällplatån så blev det årets hittills bästa fotoresa. 

När jag på lördagsmorgonen stegade ut till bilen vid vandrarhemmet i Särna låg dimman tät och temperaturen på 2 grader. Föga inspirerande att ge sig upp i ottan, men nu hade jag ju åkt 50 mil kvällen innan för att äntligen få plåta fjällnatur. Så skam den som ger sig! Väl framme vid Njupeskär så började det lätta lite grann. Med siktet inställt på Rösjöstugorna började jag vandringen upp genom skogen på fjällsidan. Med den ökande höjden och tack vare solens strålar började dimmolnen skingra sig och sikten bli bättre.

18 mm, f/16, 1/50 s, ISO 100

Jag var här för 30 år sedan. Under en tvåveckors vinterövning i Trägslet gjorde vi en avstickare hit för att kolla på Njupeskärsfallet - Sveriges högsta med 93 meters fallhöjd. Fallet minns jag, men inte så mycket annat. Troligen sov jag större delen av tiden i den gamla militärbussen. Var det något man lärde sig i lumpen så var det att sova i alla möjliga och omöjliga lägen.

44 mm, f/16, 1/8 s, ISO 100, focus stacking

Solen värmde skönt i nacken men det hårda ljuset var som vanligt knepigt att hantera. Tursamt nog drog dimmolnen fram i rask takt över fjället och med lite tålamod gick det att vänta in rätt ögonblick med lagom spridning av solljuset för att mjuka upp skuggorna och ändå behålla lystern i landskapets färger. 

18 mm, f/13, 1/80 s, ISO 100

I skymningen var det dags att vandra tillbaka till bilen. Återvände till Särna, käkade en pizza med rökt renfilé på den lokala pizzerian och somnade nöjd efter en fantastisk dag på Fulufjället. Hit återvänder jag gärna igen, och det ska inte dröja 30 år till nästa gång! 

Skogen doftar skog igen!

När den knastertorra skogen äntligen fått några dagars regn vänder dofterna åter. Det luktar mustigt av fuktig jord och mossa. Hällmarkerna sveps in av väldoften från tallskogen. En och annan svamp börjar titta fram och de för tidigt gulnade björkarna har återtagit sin gröna färg.

18 mm, f/16, 1/10s, ISO 100, focus stacking

Vi har haft en fantastisk sommar! För min egen del har det blivit mest sol och bad och ganska lite fotografering. Juli är en tråkig månad ur fotosynpunkt. Landskapet är kompakt mörkgrönt, det mesta är överblommat och naturen tar konstant siesta i torkan och värmen. Augusti är desto trevligare, med fuktiga morgontimmar, större kontraster och färgskiftningar i landskapet. Nu ser jag fram emot höstens resor till Fulufjället och Söderåsen för att njuta av det fyrverkeri av färger som naturen bjuder på.

Bergslagens skogar

För ett par veckor sedan tillbringade vi som vanligt några dagar i Bergslagen. Det är något speciellt med skogen här uppe som gör att jag ständigt återvänder.  På väg hem passerades Ängelsberg, Västervåla, Ramnäs och Virsbo. Ortsnamn som nu blivit plågsamt aktuella i nyhetsflödet. Det känns nästan overkligt att de mäktiga skogarna i området till stora delar är ödelagda och att människor har fått sina liv slagna i spillror.

Händelser av det här slaget påminner oss om vår litenhet inför naturens krafter. Vi vill gärna tro att vi kan kontrollera allt som händer omkring oss. Det kan vi naturligtvis inte. När katastrofen är ett faktum uppstår alltid kaos och förvirring, missförstånd och felbeslut. Det är en del av katastrofens väsen.  Men vi kan försöka vara rustade för det otänkbara genom att planera och öva.

Jämfört med andra delar av världen har vi i Sverige varit förskonade från naturkatastrofer av de större slaget. Då är det lätt att luta sig tillbaka och prioritera annat är räddningsmateriel, beredskapsplaner och övningar. Kanske är branden i Bergslagen en plågsam men nödvändig väckarklocka för oss alla. Låt oss nu hoppas att vädrets makter hjälper alla de människor som sliter hårt i de Västmanländska skogarna för att få bukt med branden. 

En kick för kreativiteten

Efter att ha ägnat mycket tid åt landskapsfoto var det dags att för en stund strunta i alla formkrav och låta experimentlusten och kreativiteten få flöda fritt. 

Det senaste året har jag nästan uteslutande ägnat mig åt landskapsfoto. En genre som passar mig rätt bra, eftersom jag är den långsamma typen av fotograf som behöver mycket tid för att upptäcka och komponera varje bild. Dessutom gillar jag att vara ute i skog och mark. Det är fantastiskt när man lyckas fånga lite av känslan på en vacker plats med hjälp av kameran.

Perfekt skärpa i hela bilden, balans, en komposition som bringar ordning i tillvaron och leder blicken mellan många intressanta blickfång och helst ett spännande ljus, är alla viktiga ingredienser för ett bra landskapsfotografi. Lägg till en önskan om att visa något unikt och kravet på objektivitet (clonestämpeln bannlyst!). Allt detta är spännande utmaningar som jag normalt uppskattar. På sista tiden har jag ändå känt att den strikta formen som landskapsfotot kräver hämmar kreativiteten. Det blir helt enkelt väldigt få bilder som passerar genom nålsögat, trots ihärdigt arbete. Något behövde göras!

Dags för ett kreativitetsprojekt! Utan några andra krav än att ha kul och låta experimentlusten flöda. Några exemplar av vildmorot från vägkanten fick bli fotoobjekt och 90 mm macrot tillsammans med en softbox verktygen. Jag gillar korta skärpedjup och abstrakta naturdetaljer. Nu fick jag som omväxling frossa i kreativ oskärpa. Leka med dubbelexponeringar, tweaka vitbalansen och dra i spakarna i Photoshop helt ohämmat. Till och med klona bort små fula insekter i bilderna utan dåligt samvete. Härligt!

Det blev knappast några kioskvältare till bilder, men jag fick några roliga timmar med kameran och datorn. Och en kick för kreativiteten!

Mission Completed!

Tropisk natt

Smaka på orden - tropisk natt! Det låter spännande och lockande. För tankarna till fjärran länder och exotiska platser. Och i natt var även Stenhamra allt lite exotiskt! Temperaturen letade sig nästan inte under 20 grader på hela natten. Vindstilla. Månen på väg ner bakom skogsbrynet på Munsö speglade sig i det blanka Mälarvattnet. Vem kan motstå att smyga ut med kameran då?

24 mm, f/16, 25 s, ISO 800