Det gamla uggleträdet

Det finns ett dött gammalt träd borta i skogen, som jag brukar passera utan någon större notis. Det är ihåligt, torrt och murket - ett perfekt tillhåll för allehanda varelser och fungerar som kombinerat skafferi, bostad, byggnadsmaterial och jakttorn.

Jag har sett ugglor speja från toppen och hört hackspettarna ihärdigt hacka och trumma i det torra virket. För ett par dagar sen tog  jag mig en liten närmare titt på det hårt åtgångna trädet och upptäckte ett fascinerande landskap i miniatyr. Den frenetiska bearbetningen av träfibrerna som fåglar, myror och andra insekter ägnat sig åt har skapat kanaler och gångar,  dalar och ryggåsar. Överraskande färger och former som passar sig bra att utforska med makrot. Här kommer några av bilderna.

11 mm, f/2.8, 1/100 s,  IS0 200

90 mm f/22, 0.8 s, ISO 200

90 mm f/22, 0.8 s, ISO 200

90 mm f/22, 0.3 s, ISO 200

90 mm f/22, 0.5 s, ISO 200

Ensam är stark

Trots att jag var ute i helt andra ärenden än makrofoto så fick jag se denna ensamma lilla gynnare sträcka kavat på sig i kvällens sista strålar. Kunde inte motstå frestelsen att byta från vidvinkeln till 90 mm makrot och lägga mig platt på mage i mossan.  Världen är allt rätt fantastisk!

Ur dimman

Klockan är 7 och dimman ligger tjock över viken. Det är en minusgrad och nattfrostens iskristaller täcker världen som om den vore doppad i strösocker.  Solen gör sina tappra försök att tränga genom diset. Vindstilla. PERFEKT!  

Morgonens promenad gav utdelning både i form av skön naturupplevelse och några bilder. Vid stranden nedanför Stenhuggarebyn gled ett storskrakepar stillsamt förbi i dimslöjorna. På behörigt avstånd från mitt 200 mm tele givetvis, men iallafall.

Vårstjärnor i massor

Resten av morgonen gick i makroformat. Med de första solstrålarna började frosten att smälta och bilda glittrande droppar på de intensivt blå vårstjärnorna (Scilla Forbesii). Väl hemma igen efter två timmar smakade frukosten extra bra idag.  Här är några av bilderna.

Sten till Stockholms gator

Under slutet av 1800-talet och ett par årtionden in på 1900-talet försågs Stockholms gator med sten från Stemhamra här på Färingsö. Det gamla stenbrottet med sina branta, dramatiska bergväggar är delvis vattenfyllt och är ett spännande objekt för en fotograf.

De taggiga bergssidorna skiftar i en mängd färger rött, gult, vitt, grått och svart. Stora och små stenblock ligger huller om buller överväxta av sly och mossa. Naturen har återtagit en del men människans ingrepp syns fortfarande tydligt.  Inne i brottet är det oftast vindstilla och tyst. De omgivande höga bergväggarna skyddar från yttervärlden. Här passerar jag ofta på mina fotovandringar. Jag har länge funderat på hur man bäst fångar den speciella miljön på bild. Här kommer ett par försök från den senaste veckan.

11 mm,  f/11, 1/125, ISO 200

18 mm,  f/9,  1/200,  ISO 400,  ND4 halvtonat gråfilter

90 mm,  f/5,   1/200,   ISO 400

Just nu experimenterar jag med att sy ihop en stor bild av flera normalstora tagna med 90 mm objektivet. Målet är en bild med detaljrikedom och skärpa som håller att blåsas upp till 1 x 1 meter. Mer om det i nästa inlägg.

Ha en skön helg!

Idyll i vinterdvala

Ännu befinner sig sommaridyllen Söderköping i vinterdvala. Kalla vindar drar genom stadens gator och människorna håller sig helst inomhus. Det är fortfarande några veckor kvar innan turisterna börjar flockas på Smultronstället - glassbaren känd för sina gigantiska glasskreationer. Ännu är den bastant igenbommad. Baltzar von Platens skapelse Göta kanal ligger torr och öde. En tapper restaurang längs kanalen håller öppet och lockar med påsklunch, men gästerna lyser med sin frånvaro.

Passade på att ta några bilder på påskaftonen. Jag har avsiktligt lagt på mycket kontrast och vinjettering och dragit ner färgmättnaden för att förstärka känslan av ödslighet.

Om någon månad är kanalen fylld med vatten igen. Snart trängs segelbåtarna i slussen och caféer och krogar fylls med människor från när och fjärran. Den lilla medeltida staden har återigen vaknat upp ur sin vinterdvala.