Gregory Crewdson på SVT2

Missa inte programmet om den amerikanske fotografen Gregory Crewdson på SVT2 på fredag 23 november kl 2000. Filmaren Ben Shapiro har följt fotografen i tio år och nu visar K-special resultatet i programmet Förortens Magi.

Crewdson är en av de riktigt stora konstfotograferna och jobbar med storslagna iscensättningar som kräver ett helt team för att realiseras. En utställning av Crewdson visades på Kulturhuset i Stockholm för ett år sedan. Läs gärna Bernt Carlzons uttömmande blogginlägg Hundra procent Gregory Crewdson från det tillfället.

Steve McCurry - ikonfotografen

Steve McCurry är en av världens främste fotografer som skildrar människor och exotiska miljöer på ett trovärdigt, engagerande och vackert sätt. För någon vecka sen köpte jag hans nyutkomna retrospektiva praktverk The Iconic Photographs och jag har svårt att slita mig från den.

McCurrys arena är framför allt syd- och sydostasien och hans karriär började i Nepal och i Indien på 70-talet. Hans bilder har vi sett i National Geographic genom åren. Bilder som etsar sig fast på näthinnan för evigt. Pojken från Jodhpur som nästan flyger fram på språng genom den smala gränden. Ångloket med sin turbanprydda stins i Agra. De lankesiska fiskarmännen uppflugna på sina träpålar ute i vattnet.  

McCurry har en fantastisk förmåga att göra sig själv till en osynlig betraktare som inte färgar eller påverkar sina objekt. Bilderna är ofta oerhört välkomponerade och med mustiga färgskalor. Det är tydligt att McCurry har en speciell känsla för former, färger och symmetrier samt en fantastisk tajming.

Den dryga tre kilo tunga boken håller absolut toppklass. Stora blanka bilder på bra papperskvalitet och med ett obrutet bildflöde som hänger väl samman. Njutbart!

 Kolla gärna Steve McCurrys web.

Vägarna förbi Londen den 1 december? Kolla McCurrys föreläsning.

Landskap med många blickfång

Göran Segeholms kurs rullar vidare och uppdraget inför i morgon var att skapa en landskapsbild med många, likvärdiga och välkomponerade blickfång. Det här kändes som en svår uppgift. Här krävs mycket känsla för balans och proportioner när man plåtar. Bilder med många blickfång kräver mer även av betraktaren, men växer med tiden och ger ögat en möjlighet att göra nya upptäckter efterhand.

Man kan väl inte påstå att mörker, gråväder, regn och kyla precis ökar inspirationen att ge sig ut och plåta landskap just nu. Fick en stunds uppehåll med skapligt ljus i går morse då jag passade på att ta en tur i närområdet dvs. det närbelägna stenbrottet. Räknade kallt med att chansen ändå är störst att få till några bilder när man är på hemmaplan. Inga större expeditioner alltså!  

Det blev tre bilder som jag nu våndas över vilken jag ska välja att presentera i morgon.

Bild 1. 16 mm, f/10, 1/5 s, ISO  400

Grästuvorna i bild 1 är onekligen starka blickfång som till viss del balanseras av de ljusa reflexerna i vattenpölen närmast och vägslutet uppe till höger. Här dominerar tuvorna för mycket samtidigt som vänsterhörnet är lite för tomt. Stenen ute i vattnet till vänster - stör eller bidrar den? 

Bild 2. 11 mm, f/22, 0.6 s, ISO 100

I bild 2 finns många detaljer att upptäcka, men få riktiga blickfång. Stenen längst ner i högra hörnet blir startpunkten och mina ögon dras längst in i viken och de ljusa stenarna som ligger i vattnet. 

Bild 3. 35 mm, f/8, 1/5 s, ISO 200

Även bild 3 har många detaljer att upptäcka. Mina ögon startar vid de ljusa stenarna nere till vänster, sveper över mossan och upp längs stammen för att sen förlora sig i virrvarret av grenar i kronan. Tveksamt om man kan tala om något blickfång alls i den här bilden.

Det här var definitivt en utmanande och nyttig övning. Diskussionen i morgon blir intressant och det ska bli spännande att se de övriga bidragen. 

Gillar du att gillas?

Visst är det så att när man publicerar en bild eller skriver ett blogginlägg så vill man ha respons. Kommentarer är kul och viktiga. Man vill ju veta om någon tagit notis om det man spenderat tid på att skriva och helst kanske skapa diskussion eller debatt. Respons på bilder är ännu viktigare. Hur uppfattar andra bilden? Går budskapet fram? Vad kan göras bättre?

I takt med att vi använder mer och mer kanaler och sociala medier för att nå ut med vårt fotograferande så ökar också jakten på bekräftelse. Det känns bra med många "gilla" tryckningar på Facebook eller Instagram. Antalet visningar av ett blogginlägg eller en bild i kritikpoolen ger en viss mening i livet. Mängden kommentarer blir ett mått på om man lyckats. Samtidigt märker många av en vikande trend när det gäller kvalitetskommentarer just i kritikpoolerna. Det är kul att få uppskattande ord om en bild man lagt ut, men ännu mer värdefullt att få förslag och idéer till förbättringar.  Tar vi den enkla vägen och trycker på "gilla" i stället för att formulera en meningsfull kommentar?

Kan det rent av vara så att jakten på gilla-tryckningar blir lite av ett gift? Finns det till och med en risk att man blir så beroende av omedelbar digital bekräftelse att ens fotografiska utveckling hämmas? 

Inspirationen till dessa tankar fick jag från gatufotografen Eric Kims intressanta krönika How Many "Favourites" Or "Likes" are Enough?  Eric beskriver sin egen egen jakt respons och funderar på vad det haft för effekt på fotograferandet. Intressant, roande och tänkvärt. Läs den!

Life is beautiful

Besökte Oslo för ett par helger sedan. En vacker stad som jag missat genom alla år, förmodligen för att den ligger för nära. Norge och Oslo präglas naturligtvis av de fruktansvärda terrorattentaten den 22 juli förra året och det blir särskilt påtagligt när man passerar de ödsliga regeringskvarteren med urblåsta och förspikade fönster. Men det finns också en tro på framtiden och att livet är vackert.