Fotografiska grubblerier i mörkret

Jag tror det är mörkret. Höstens mörker som får oss fotografer att vemodigt börja grubbla över vad vi gör och hur vi ska komma vidare med vårt bildskapande. Det har märkts på blogginläggen här på FS under den senaste veckan. Läste till exempel Håkan Wramners intressanta och tänkvärda inlägg Gatan #86, om hur hans fotograferande utvecklats med tiden.  

Jag tror dom flesta som börjar fotografera på allvar passerar några ganska tydliga stadier. Först är allt intressant och spännande. Det handlar om att lära sig tekniken och prova sig fram. Bilderna blir spretiga. Alla olika genrer och tekniker måste testas. Landskap, porträtt, djur och natur, nattfoto, macro... listan är nästan oändlig och upptäckarglädjen enorm. Man lär sig snabbt nya saker varje dag och resultetet blir verkligen bättre och bättre.  

Efter ett tag börjar motiven kännas enahanda och tjatiga, kanske lite livlösa. Det är då det är dags att rycka upp sig. Det gäller att hitta ny inspiration. Inte tappa glöden. FS är ett utmärkt ställe att börja på men kanske lite för likformigt. Kolla andra fotosajter också -  till exempel 1X.com och whytake.net som är mina favoriter. Titta på bilder i dagstidningen. Själv uppskattar jag DN:s många duktiga fotografer och bildspråk. Köp eller låna fotoböcker. Det finns massor! Missa inga utställningar på Fotografiska och alla andra gallerier. Prata med folk om bilder! På jobbet har vi just haft vår andra lilla fototävling. Ikväll samlades alla deltagare för att prata om varandras bilder vilket var både spännande och inspirerande.

Så småningom börjar sökandet efter ett eget uttryck. Det finns kanske redan där bland bilderna men man ser det inte. Jag befinner mig nog där. Snart är det ettårsjubileum här på på FS. Ett fantastiskt spännande år som ska firas på ett eller annat sätt. Men nu är det dags att ta ett nytt steg. Att, precis som Håkan skriver, samla ihop sig, fokusera och börja bygga på nåt mer varaktigt. Jag inser att vägen framåt är både lång, knagglig och oerhört spännande.  Om ett par veckor ska jag gå Göran Segeholms kurs Bild2 på Fotografiska. Kursen är förvisso ett smörgåsbord av genrer och tekniker vilket inte direkt hjälper till med fokuseringen, men jag tror att den är en bra start och arbetet tillsammans med Göran och övriga i kursen blir en energikick och en möjlighet att komma vidare.

Bloggandet är för mig en stark drivkraft att få ändan ur vagnen och ge mig ut med kameran. Man måste ju ha nåt att skriva om. Det behöver inte innebära att bilderna och inläggen blir spretiga även om dom känns så just nu. Det finns många exempel på duktiga fotografer här på FS som är konsekventa och håller en linje i sitt bildval och sina inlägg utan att bli tråkiga. Det är en värdefull källa till inspiration som jag är tacksam för.

Självlysande natur

Veckan har bjudit på några vindstilla och soliga men korta kvällar. När solen gått under horisonten blir naturen självlysande under en kort stund och då gäller det att passa på med kameran. 

Första bilden är gjord med HDR över tre exponeringar för att inte bränna ur himlen och samtidigt behålla färgtonerna i bladverket som tecknar sig mot den ljusa bakgrunden. 

Bild 1. 16 mm, f/8, 1 s, ISO 200, HDR över tre exponeringar (+/- 1.7 EV)

Bild 2. 50 mm, f/2.5, 1/500 s, ISO 400

Bild 3. 50 mm, f/2,  1/160 s,  ISO 400

Dags för höstmys

Ooops klockan är bara halv sju och det är redan mörkt. Borta är dom långa kvällarna när man kan smyga runt med kameran och ett ljusstarkt objektiv i naturen en timme efter jobbet. Då får man ta till andra knep - stearinljus till exempel. Dags för höstmys!

50 mm, f/16, 6 s, ISO 100

Rudbeckia i förfall

Höstens vackraste blomma är tveklöst Rubeckian. När mörkret, kylan och fukten börjar att ta ut sig rätt i naturen fortsätter denna gula skönhet att lysa stolt i det svaga skymningsljuset. 

Bild 1. 50 mm, f/2, 1/125 s, ISO 400

Bild 2. 50 mm, f/2, 1/60 s, ISO 400