Inspirerande "100 Days" av Jens Lennartsson

Jens Lennartssons resefotoprojekt "100 Days" är en kombination av riktigt snygga bilder, tänkvärda texter, fototips och inspirerande utmaningar för läsaren. Jens sajt är en fröjd för ögat och en källa till både kunskap och nya fotoidéer.

Malmöbaserade Jens Lennartsson är resefotografen som delar med sig  av sina erfarenheter och kunskaper för att ge andra en möjlighet att berätta sina egna historier. Här finns en uppsättning riktigt fina bilder från Jens resor och till dessa välskrivna texter om både historien bakom motiven och handfasta tips om bildskapande.  

Några uppmaningar från Jens:

"Just ask!"  -  "Don’t give all the answers"  -  "Clean it up. Try to go as minimalistic as possible and use lines and shapes"  -  "Show us your photos of photographers!"

På tal om resefoto så har jag dammat av en gammal bild från Ladakh i indiska Himalaya tagen 1993.  En bra illustration till den sista uppmaningen från Jens. Efter nästan två veckors vandring över bergen kom vi till Phuktal Gompa och fick ett varmt mottagande av de nyfikna munkarna.  

Scannad diabild med efterföljande städning, skärpning och svartvit konvertering.

 Ta en titt på 100 Days och låt dig inspireras!

Dimma över Malmvik

Sensommarens första riktiga dimma låg som ett fluffigt täcke över fälten vid Malmvik och Wallenbergmaousoleet i går morse. Passade på att fånga några stämningsbilder med en föraning om den annalkande hösten i morgondimman.

Som vanligt var det bråttom till jobbet så det fick bli ett kort besök. Återvände på vägen hem och kompletterade med ytterligare några bilder, men då utan dimman som bästa kompis.

Jag konverterar till svartvitt i Elements vilket jag hittills varit hyggligt nöjd med. Är dock rejält sugen på att testa Efex Silver Pro 2, som verkar vara outstanding när man läser vad många ger för omdöme och när jag kollat närmare på vad mjukvaran kan. Kanske nåt att satsa på för bildpysslet under mörka höstkvällar.

Artistkavalkad under Stockholm Pride

Som vanligt fylldes prideveckan med mängder av artistframträdanden på flera scener, både i Pride Park och på krogar och uteställen.  Här är några bilder från veckans höjdpunkter.

Bild 1. Eric Saade för första gången på Pride

Ibland är scenljuset förfärligt och Eric såg ut som en lila hulk i ansiktet. Svartvitt räddade situationen!

Bild 2. Lila i fejset - syns inte i svartvitt

Bild 3. Shirley Clamp en Prideveteran

Bild 4. Även veteraner har känslor

Bild 5. Lisa Miskovski på onsdagskvällen

Bild 6. Andreas Lundstedt live på Mälarpaviljongen

Bild 7. En del föredrar att uppleva världen genom mobilen

Alla bilder utom femman är tagna med Nikkor 18 - 200 mm/5.6 vilket är en rejäl nackdel i såna här sammanhang. Scenljuset är knepigt och för att kunna plåta handhållet valde jag att köra med ISO 6400 med mycket brus i bilderna som följd. Brusreducering i efterbehandligen gör viss nytta, men bilderna är ändå ganska risiga.  Ett ljusstarkare tele med bättre skärpa hade suttit fint. Hur som helst var det en nyttig och kul övning att hänga framme vid scenkanten.

Bild 8. Den som har störst vinner - jag vill också ha ett ljusstarkt tele!

Stockholm Pride i svart och vitt

Årets prideparad var precis lika färgsprakande, galen och allvarlig som den ska vara. Det har vi sett många bra exempel på från andra glada bloggare som rapporterat från festligheterna.  Här kommer ett par bilder i svartvitt som omväxling.

Små avtryck i framtiden

Aldrig någonsin har mänskligheten avbildat sig själv och sin samtid så flitigt som nu. Miljarder digitala bilder skapas och lagras i "molnet" på bildsajter och sociala medier. Men det är ett flyktigt tidsdokument och våra avtryck i framtiden riskerar att bli svaga.

Vad händer när en bildsajt inte längre är så populär och servrarna stängs ner? När Facebook gått i putten och datorhallarna körs till tippen? När mina egna hårddiskar skär ihop eller filformatet inte längre är gångbart?  Var tar bilderna på den värld vi lever i vägen då?

Vissa är kloka nog att lämna permanenta spår efter sig

Fotograferar man analogt finns ju åtminstone negativen kvar. Någon gång på åttiotalet köpte jag en liten ask med glasnegativ på en loppmarknad i Wales. Bilderna är tagna i Avignon i början av 1920-talet. Dom bara finns där år efter år och väntar på att få komma fram i ljuset. Jag minns inte vad som döljer sig i asken men till vintern ska varje glasplåt försiktigt plockas fram ur sitt skyddspapper och läggas i scannern.

Tidskapsel med ännu så länge okänt innehåll

När det gäller min egen bildskörd då. Hur förvaltar ja den egentligen? Igår passerade räkneverket i kameran 10 000 bilder. Av dessa har jag publicerat 154 här på FS och gjort papperskopior av under 100. En målsättning för hösten blir att få ut bilderna ur datorn och ut i verkligheten.  Papper känns trots allt lite mindre flyktigt är ett gäng ettor och nollor i en fil.