Ensam är stark

Trots att jag var ute i helt andra ärenden än makrofoto så fick jag se denna ensamma lilla gynnare sträcka kavat på sig i kvällens sista strålar. Kunde inte motstå frestelsen att byta från vidvinkeln till 90 mm makrot och lägga mig platt på mage i mossan.  Världen är allt rätt fantastisk!

Ur dimman

Klockan är 7 och dimman ligger tjock över viken. Det är en minusgrad och nattfrostens iskristaller täcker världen som om den vore doppad i strösocker.  Solen gör sina tappra försök att tränga genom diset. Vindstilla. PERFEKT!  

Morgonens promenad gav utdelning både i form av skön naturupplevelse och några bilder. Vid stranden nedanför Stenhuggarebyn gled ett storskrakepar stillsamt förbi i dimslöjorna. På behörigt avstånd från mitt 200 mm tele givetvis, men iallafall.

Vårstjärnor i massor

Resten av morgonen gick i makroformat. Med de första solstrålarna började frosten att smälta och bilda glittrande droppar på de intensivt blå vårstjärnorna (Scilla Forbesii). Väl hemma igen efter två timmar smakade frukosten extra bra idag.  Här är några av bilderna.

Ett dovt tutande ljud

Igår hördes årets första rördrom i den stilla vårkvällen. Ett dovt tutande ljud - som när man blåser i en stor glasflaska. Alltid tre tonstötar - tre sekunder mellan varje.  Sedan tystnad. Varje år kommer denna märkliga fågel hit och häckar någonstans i vassen. Omöjligt att säga var - det lågfrekventa ljudet kan höras flera kilometer övar vattnet. 

Dagens fotorunda gick till Eldgarnsö naturreservat, en liten ö precis norr om Färingsö. På hela ön finns det bara några få hus och gårdar. Här finns stora betesmarker, odlad mark och orörda ekbackar. Den fullständiga stillheten råder. Bara fåglarnas kvitter och kornas råmande från ladugården någon kilometer bort håller mig sällskap när jag kryper omkring och försöker fånga de första blåsipporna som försynt tittar upp mellan eklöven.  Tre timmar ensam med kameran på denna fantastiska plats försvinner i ett ögonblick - det kallar jag avkoppling.

Defokusera mera!

I min dagliga gärning som projektledare pratar jag ofta om vikten av att prioritera, fokusera och leverera. Ett mantra som får alla att ge järnet, dra åt samma håll och producera ett enastående resultat. Därför är det skönt att göra precis tvärtom när man fotograferar. Strunta i att vara sådär speedad, låt bilderna komma när dom kommer. Defokusera - kisa med ögonen för att utesluta alla störande smådetaljer och låt de stora dragen få styra. För mig är fotografin avkoppling, skönhet och nyfikenhet, men också spänning, teknik, energi och inspiration fast på mina villkor - så att man orkar vara fokuserad!