Makroskopiskt återfall

Okej, jag lovade mig själv att nu räcker det med makrobilder för ett tag. Dags för lite vidgade vyer och ny objekt! Men det var ju absolut vindstilla och solens första strålar tittade fram så oemotståndligt lockande i trädgården i morse. Bara lite päronblom och förgätmigej... sen får det tusan vara nog!

Har lagt på en färgövertoningskarta på bild 2 och 3 (mörkt rött till mörkt orange)  med ca 20% opacitet för att värma upp bilderna lite grann, mest för att testa.  Tycker du det funkar?

Kryptogamerna anfaller

I morse såg jag dom! Håriga, spiralformade tentakler som tränger upp ur marken och rullar ut sig mot solens första strålar. Kan inte låta bli att tänka på John Wyndhams klassiker The Day of the Triffids från 1951.

Ormbunkarna börjar vakna till liv och är med sina vackra kurvformer och spiraler ett givet objekt att titta närmare på genom kamerasökaren. Förresten heter det inte kryptogamer (sporväxter) längre enligt Wikipedia. Linné lär ha kallat alla växter som inte hade ståndare och pistiller för kryptogamer , som betyder "hemligt bröllop". Motsatsen är fanerogamer (fröväxter), även det ett föråldrat begrepp.

Jag gillar verkligen ormbunkar. De är kanske våra mest exotiska växter och fyller skuggiga partier i skogen med frodig grönska så att det nästan liknar en tropisk regnskog. 

Här är några av morgonens bilder från triffidskogen.

5 x körsbär

Bilder på körsbärsblom har man ju redan sett till leda. Så vad gör man med en högst ordinär körsbärsbild för att ändå hitta på nåt kul? Svartvitt, sepia, färgövertoning. Här är några varianter på samma bild och hur de kom till i Photoshop Elements 9.

Som sagt, grundbilden är högst ordinär och togs i morse. Den har kort skärpedjup och inte hundra procent skärpa någonstans i bilden, eftersom jag tog den handhållet. För att kamouflera oskärpan softar jag den redan från start genom att dra ner klarhet till -40 i raw-konverteringen.  

Bild 1. Originalbilden efter softning

Börjar med att göra  ett justeringslager med en färgövertoningskarta från mörkt rött (RGB: 95,0,0) till mörkt orange (RGB: 140, 90,0) och drar ner opaciteten till 30%. Här vet jag med mig att jag lätt drar på med för mycket färg så det gäller att vara lite försiktig. Justerar efter med vitpunkten i Nivåer för att plocka fram kronbladen som blev lite väl murriga. Såja, lite varmare och behagligare bild. 

Bild 2. Lagt på röd/orange färgövertoningskarta

Nästa variant blir att plocka bort färgerna från originalbilden. Verktyget Konvertera till svartvitt är min favorit och jag väljer de förinställda värdena för landskap i det här fallet.

Bild 3. Konvertering till svartvitt 

Dags att lägga på färgövertoningskartan igen, med 30% opacitet. Resultatet blir en ganska behaglig sepiatonad bild.

Bild 4. Konvertering till svartvitt med färgövertoningskarta

Jag gillar bilder som drar åt det mörka hållet och flyttar därför svartpunkten i Nivåer för att få en mustigare ton i bilden utan att förändra ljuset på de vita kronbladen. 

Bild 5. Svartpunkten flyttad åt höger för en mustigare ton

Sådär, det blev iallafall en liten övning i bildbehandling. Har du några tips på vad som går att göra bättre eller annorlunda? Vad tycker du om resultaten?

Inspirationen till dagens lilla övning fick jag från Sanna Lunds bok Photoshop-recept - Moderna effekter för dina bilder. 

Gul som solen

Just nu blommar svalörten intensivt här på öarna i Mälaren. Stora och frodiga öar av gröna blad och gula blommor täcker stora områden i ekbackarna. Som unga och outslagna är de skogens egna små tulpaner och i fullt utslaget skick blir de till gula solar som lyser i grönskan. Här är några av bilderna från de senaste dagarnas experimenterande i vårsolen.

Elefant i porslinsbutiken

Brukar du trampa på dina fotoobjekt när du tar dina bilder? Nu när marken täcks av nyvakna och skira växter är det svårt att undvika om man vill komma nära med kameran.

Ibland känner jag mig som en elefant i en porslinsbutik och tar långa omvägar för att inte klampa in i det frodiga beståndet av svalört eller de spensliga vårlökarna som segnar ner bara man kommer i närheten av dom. Och sen ska man lägga sig platt på mage mitt i hela härligheten för att få rätt perspektiv! 

Makro är svårt, pilligt och oförutsägbart. Det kräver (som all fotografering) hundra procent fokusering av tankarna. Timmarna flyger iväg liksom antalet bilder på minneskortet. Några, ytterst få blir bra och resten går i papperskorgen. Igår och ikväll ägnade jag mig nästan helt åt den gula svalörten. Resultatet kommer i morgon. Här är ett par miljöbilder från dagens utflykt.

Nikon D7000 med trotjänaren Tamron 90 mm, f//2.8 Macro

Svalört och smånunneört i skön förening