Stormvarning på Husrygg

Gotlandsbesöket för ett par veckor sedan inleddes med 20 meter per sekund i vindbyarna. Kämpade tappert uppe på Husrygg - åsen som löper utmed västra kusten ner mot Hoburgen. Man fick hålla i både mössan och stativet för att de inte skulle blåsa bort. Världen skälvde i sökaren och irritationen växte. 

Kraftig blåst är inte min grej. Jag blir stressad, kan inte tänka klart och allt går oändligt långsamt. Det blir sällan några bilder i sådana situationer. Lämnade höjden på Husrygg och gick ner på strandängarna nedanför Hoburgen i hopp om en lite lugnare tillvaro. Något bättre. Stativet stod i alla fall kvar av sig själv, men allt annat gungade och svajade friskt i vinden. Ok, ingen idé att kämpa emot. Skruvade istället på ND8 gråfilter och lät vinden bli min vän i bildskapandet. 1 sekunds slutartid. Här är resultatet i färg och svartvitt.

Bild 1. 24 mm, f/22, 1 s, ISO 100, ND8 gråfilter

 Bild 2. 24 mm, f/22, 1 s, ISO 100, ND8 gråfilter, konvertering till svartvitt i PSE 9

Högteknologi i naturen

Kontraster i bilden är ett sätt att väcka intresse. Ljust och mörkt, hårt och mjuk, rakt och böjt eller stort och litet är några exempel. Mötet mellan den orörda naturen och människans framfart är ett annat.

Hittade nyligen ett exempel på just den högteknologiska människans närvaro i naturen. Den nybyggda motorvägsbron spränger fram genom grönskan på höga bropelare. Under bron finns den stilla sjön med vass och fjolårets kaveldun i strandkanten. Bäcken porlar och fåglarna kvittrar. Broar är som supraledande magneter på oss fotografer och brobilder blir därför i sig ofta klichéartade. Hänförd av den imponerande bron fokuserade jag kanske för mycket på den och glömde bort naturen runtomkring. Nästa gång jag kommer tillbaka ska jag försöka göra tvärtom, koncentrera mig på det vackra landskapet och låta bron spela en biroll.

Stenbrottet prunkar i kvällsljuset

Nu är den fantastiska korta tid när man kan läsa tidningen på altanen klockan elva på kvällen eller bränna av några bilder nästan vilken tid på dygnet som helst.  Naturen prunkar och grönskar som allra intensivast. Kunde inte låta bli att ta med kameran på kvällspromenaden genom stenbrottet här i Stenhamra och fastnade för några ormbunkar vid en skuggig bergssida.

Bilden är en dubbelexponering med den ena exponeringen lite ur fokus. 16 mm, f/16, 0.5 s, ISO 100. Har dämpat den gula och gröna färgkanalen ca 20%.

Hur undviker man klichéartade landskapsbilder?

Åter hemma efter en vecka på Hoburgen på södra Gotland. Med över 700 bilder på minneskortet finns det material att sätta tänderna i. Frågan som hängt med mig hela veckan är hur man undviker att  skapa klichéartade vykortsbilder av det bedövande vackra landskapet.

Storsudret på ön sydspets har en mycket speciell natur. Marken är torr och kalkrik, växtligheten låg och knastrig på de höglänta delarna. Närmast havet finns frodiga strandängar som används för bete till kor och får. Stengärdesgårdar rutar in landskapet. Fågellivet är bedövande dygnet runt så här års. Längst ut tronar Hoburgen, en stor högplatå med branta stup ner mot havet.

Här finns massor av intressanta saker att fotografera! Men naturens storslagenhet är svår att fånga. Varje kameravinkel, varje vy känns lätt lite futtig.  Man har liksom sett den förut. Bilden blir lätt ytterligare en i raden av vackra solnedgångar - vacker men lite ointressant i längden. Ett steg bort från vykortskänslan kan vara att konvertera till svartvitt, vilket jag provat på några bilder. Den ytterligare abstraktionen som som en svartvit bild innebär ger hjärnan lite mer att intressera sig för. Hela bildinnehållet serveras inte på fat direkt. Gråtonerna måste tolkas och omsättas. Ett litet steg i rätt riktning.

Ett annat sätt att komma bort från klichén är att placera in människor i bilden. Funkar det i natur- och landskapsbilder? Javisst, även vi är en del av naturen. Problemet för mig var att Hoburgen inte direkt vimlar av folk så här innan turistsäsongen och oftast var jag helt ensam hela kvällarna.

Det tredje sättet att göra bilden mer intressant är att visa på brytningen mellan den orörda naturen och människans ingrepp. Gamla byggnader, skräp och vrakdelar som kantar stranden. Jag förbannar mig själv för att jag ignorerade de uppspolade kylskåpen. Fula och rostiga exempel på ett problem med att avfall dumpas i havet av skrupelfria människor. Kanske hade det blivit en intressant bild.  

Så hur lyckades jag? Här är några av bilderna. Fortfarande lite väl vykortsartade i mina ögon. Vad tycker du?

Bild 1. 13 mm, f/22, 2 s, ISO 200

Bild 2. 11 mm, f/10, 1/320 s, ISO 200

Bild 3. 11 mm, f/11, 1/200 s, ISO 200

Bild 4. 12 mm, f/11, 1/200 s, ISO 200, HDR över 3 exponeringar +/- 2EV

Tillbaka i Getåravinen

Passerade åter igen genom Östergötland och kolmårdsskogarna för några dagar sedan och passade på att besöka Getåravinen.  Jag lyckades få ett par timmar över för fotografering innan solen gömde sig helt bakom ravinkanten. Sist jag var här prunkade vårblommorna och man vadade i drivor av vitsippor.  Nu var alla blommor överblommade och skogens färger hade mörknat och blivit mustigare.

Ljuset var svagt nere i den djupa bäckravinen och det var dessutom alldeles vindstilla. Perfekt för långa exponeringstider! Här är några av bilderna.

11 mm, f/22, 8 s, ISO 100

16 mm, f/22, 3 s, ISO 100

11 mm, f/22, 5 s, ISO 100