Vraket vid Hoburgen

Helt plötsligt låg det bara där. Vraket ev en gammal fiskebåt uppspolat på de flata kalkhällarna nedanför Hoburgen. Tänk vad man kan göra med två till synes värdelösa bilder, tålamod och lite pillande med ett montage i Photoshop.

Så här års, när flödet av nya bilder ur kameran är minst sagt begränsat får man leta bland gammal skåpmat som gömmer sig i arkiven. Hittade två högst mediokra bilder från sommarens besök på Gotland - en fiskebåt liggandes på land i Ronehamn och så en kvällsbild ut över havet tagen nedanför Hoburgen på Gotlands sydspets.  Här är ursprungsbilderna.

Jag har inte ägnat mig åt montage tidigare så det här var en nyttig och intressant övning. Använde en lagermask för att "måla" ihop de två bilderna. Har använt klonstämpeln på vissa partier på stranden och justerat ljus och skuggor i ett pjattlager. Slutligen ett fotofilter för att värma upp ljuset.

Hur tycker du jag lyckades? Tacksam för dina synpunkter och förslag på vad som kan göras bättre eller annorlunda.

Vinterljus över nylagd is

Ännu dröjer det innan isen på Mälaren lägger sig. Men för att påminna om vad som väntar plockar jag fram en bild från januari då isen just lagt sig i den tjugogradiga kylan. En sen eftermiddag med solen bakom horisonten fick jag chansen att fånga det sista magiska ljuset från ångbåtsbryggan här i Stenhamra. Vinter är inte bara mörker och elände!

Inlägg nummer hundra - värt att fira med lite solsken

Så då var det dags för det hundrade inlägget. Med regnet strilande i bäckmörkret utanför fönstret plockar jag fram den här bilden ur arkivet. Tagen en tidig morgon vid Malmvik på Ekerö för mindre än sex veckor sedan, den där höstdagen då solen fortfarande värmde i den stilla luften. Obegripligt hur naturen förändras på några ögonblick. Om fyra månader händer det igen - då är ljuset tillbaka!

Ha det gott!

Steve McCurry - ikonfotografen

Steve McCurry är en av världens främste fotografer som skildrar människor och exotiska miljöer på ett trovärdigt, engagerande och vackert sätt. För någon vecka sen köpte jag hans nyutkomna retrospektiva praktverk The Iconic Photographs och jag har svårt att slita mig från den.

McCurrys arena är framför allt syd- och sydostasien och hans karriär började i Nepal och i Indien på 70-talet. Hans bilder har vi sett i National Geographic genom åren. Bilder som etsar sig fast på näthinnan för evigt. Pojken från Jodhpur som nästan flyger fram på språng genom den smala gränden. Ångloket med sin turbanprydda stins i Agra. De lankesiska fiskarmännen uppflugna på sina träpålar ute i vattnet.  

McCurry har en fantastisk förmåga att göra sig själv till en osynlig betraktare som inte färgar eller påverkar sina objekt. Bilderna är ofta oerhört välkomponerade och med mustiga färgskalor. Det är tydligt att McCurry har en speciell känsla för former, färger och symmetrier samt en fantastisk tajming.

Den dryga tre kilo tunga boken håller absolut toppklass. Stora blanka bilder på bra papperskvalitet och med ett obrutet bildflöde som hänger väl samman. Njutbart!

 Kolla gärna Steve McCurrys web.

Vägarna förbi Londen den 1 december? Kolla McCurrys föreläsning.

Landskap med många blickfång

Göran Segeholms kurs rullar vidare och uppdraget inför i morgon var att skapa en landskapsbild med många, likvärdiga och välkomponerade blickfång. Det här kändes som en svår uppgift. Här krävs mycket känsla för balans och proportioner när man plåtar. Bilder med många blickfång kräver mer även av betraktaren, men växer med tiden och ger ögat en möjlighet att göra nya upptäckter efterhand.

Man kan väl inte påstå att mörker, gråväder, regn och kyla precis ökar inspirationen att ge sig ut och plåta landskap just nu. Fick en stunds uppehåll med skapligt ljus i går morse då jag passade på att ta en tur i närområdet dvs. det närbelägna stenbrottet. Räknade kallt med att chansen ändå är störst att få till några bilder när man är på hemmaplan. Inga större expeditioner alltså!  

Det blev tre bilder som jag nu våndas över vilken jag ska välja att presentera i morgon.

Bild 1. 16 mm, f/10, 1/5 s, ISO  400

Grästuvorna i bild 1 är onekligen starka blickfång som till viss del balanseras av de ljusa reflexerna i vattenpölen närmast och vägslutet uppe till höger. Här dominerar tuvorna för mycket samtidigt som vänsterhörnet är lite för tomt. Stenen ute i vattnet till vänster - stör eller bidrar den? 

Bild 2. 11 mm, f/22, 0.6 s, ISO 100

I bild 2 finns många detaljer att upptäcka, men få riktiga blickfång. Stenen längst ner i högra hörnet blir startpunkten och mina ögon dras längst in i viken och de ljusa stenarna som ligger i vattnet. 

Bild 3. 35 mm, f/8, 1/5 s, ISO 200

Även bild 3 har många detaljer att upptäcka. Mina ögon startar vid de ljusa stenarna nere till vänster, sveper över mossan och upp längs stammen för att sen förlora sig i virrvarret av grenar i kronan. Tveksamt om man kan tala om något blickfång alls i den här bilden.

Det här var definitivt en utmanande och nyttig övning. Diskussionen i morgon blir intressant och det ska bli spännande att se de övriga bidragen.